Friends

Håhååjajaa, denhär listan ger mej gråa hår. Gårdagens inlägg blir dagens.

Dag 7: Min bästa vän

Nu är det ju så, att jag inte har bara en bästa vän, utan två. Så dethär inlägget handlar om dem. Och om vänskap i allmänhet. Vänskap är ett livsvillkor. Det bästa med mina bästa vänner är att de är världens bästa bästa vänner. Med risk för att kanske bli väldigt cheesy här, så är de ju fantastiska kvinnor; kloka, snälla, vackra, roliga, omtänksamma och allt detdär som de flesta bästa vänner är. Att dessa kvinnor är just mina bästa vänner är för att vi delar nåt och har nåt gemensamt.
Vi har delat mycket - det har minsann varit tider då vi har knackat runt och menat bä, utforskat restaurangbakgårdar och roskisområden i främmande länder i gryningen eller sett på 11 tv-avsnitt på en kväll, åkt cykeltaxin och varit trötta och pigga om vartannat. Vi har sett varann då vi har varit vårt vackraste och kanske vårt fulaste; i balklänningar, pyjamasar och chipskostymer. Vi har bjudit varann på mer och mindre kulinariska mästerverk, skrattat åt varandras bättre och sämre skämt, ältat, ältat och ältat saker, givit varann komplimanger, stöttat även mindre genomtänkta val och ibland kanske blundat för dammråttor och rådd. Vi har varit i varandras vanliga vardagsliv. Vi har delat mycket.
Vänskap är vetskapen om delade skratt, stöd och stunder. Vänskap är då människor stannar kvar, trots att saker och ting inte blev som man tänkt sej. Men vänskap är också viljan att välja dessa människor om och om igen. Trots meningsskiljaktigheter, misstag och tillkortakommanden, både de egna och den andras. Vänskap är att välja att dela nya stunder, nya minnen och nya skratt.
Och jag väljer Er ♥.

Jaaa!

Alltså när man spenderar såhär mycket tid i exil kan det tydligen hända att viktiga händelser går en förbi. Som att det har kommit nya avsnitt av HIMYM, BBT, Greys OCH Private Practice utan att man har märkt det.
Is this my lucky day or What?

Min dag

Dag 6: Min dag

Sånahär inlägg är jag ju i princip lite allergisk mot, men för att ni så gärna vill höra, så delar jag ju med mej av min dags händelser. (och också för att jag ju har förbundit mig till Listan, och redan varit lite slarvig med den.)
Jag vaknade till surret av ett sms, steg upp och frullade med mor och far. Läste Husis. Sen fejade och bloggade jag lite och efter det hade jag en amper diskussion med min mor. Om vad minns jag inte längre, men jag minns att jag var lite amper. Vid halv ett traskade jag i halkan mot ett piano och spelade tappert ett par timmar. Det var fortfarande halt då jag gick hem tillbaka. Väl hemma serverades jag en utsökt söndagsmåltid bestående av potatismos och korvsås. Efter det har jag bloggat, smsat, mejlat och slösurfat. I planerna för kvällen ingår att lacka naglarna, smsa lite, mejla lite och kanske laga hummus. Mina föräldrar har dock aldrig ätit hummus och är i sanning lite spända på huruvida de kommer att tycka om det eller inte.
Det var den söndagen det. Inte att undra på att jag är lite matt.

Uuh uuh jag är en Eskimå!

The Big L

Världens sämsta bloggare här hej. Väldigt pinigt att inte följa listan.

Dag 5: Min definition av Kärlek

Jag har ett ambivalent förhållande till kärleken. Å ena sidan: störst av allt är Kärleken. Kärleken som besegrar allt, som gör oss Lyckliga och Hela. Kärleken som kan vara romantisk, storslagen, vardaglig och småskalig på samma gång. Kärleken, som kan vara både en känsla och en handling. Kärleken som ändrar skepnad med tiden, den djupa och den ytliga, den stora och den lilla. Vänskapen. Den älskande. Passionen som gör dig yr och tryggheten som gör dig lugn. Kärleken som respekterar och kärleken som behåller din integritet och din person. Kärleken som accepterar och förlåter. Kärleken som är ett komplement till den du är. Kärleken som bär dig och gör dig till en bättre människa. Kärleken när den är som bäst för mig.
Å andra sidan: Kärleken som tar ett stryptag om din hals och ger dig andnöd: är du Lycklig? Älskar du verkligen? Kärleken som bara ryms in i ett visst, förutbestämt mått. Som ger social status. Kärleken som blir ett måste för ett lyckligt liv. Tvåsamhetstvånget. Det panikartade sökandet efter Den Rätta. Den rätta, som det inte räcker med att Du älskar, utan som alla kring dig också måste älska. Den Rätta som också bara ryms in i ett visst, förutbestämt mått. Ett mått som du inte själv får forma, som nån annan redan har format för dig. För Alla måste älska.

Eller okej, Kärleken i sig har jag inget emot och kanske inte heller ett ambivalent förhållande till. Det är mina, våra, Allas tankar och åsikter om och definitioner av Kärleken som gör mig stressad. Alla måste älska Kärleken. Ett tvång som får mej att vilja ta avstånd från den. Jag vill inte definiera kärleken. För den definitionen förändras hela tiden. Kärleken är föränderlig i tid och från person till person. Mellan olika människor. Kärleken är olika.

Den normala maten

Dag 4: Vad jag har ätit idag

Sjukt spännande för er att veta! Ni hoppar upp och ner av glädje.
Min frulle ser i stort sett likadan ut varje morgon; en lätt activiajogge med hallonsmak, kaffe och ett knäckebröd med lite varierande pålägg. Idag fick leverkorv och gurka äran. Lunchade på stan med mor och åt lax i mangosås med potatismos. Lite tråkig glass till efterrätt. En pepparkaka och en Jim som snacks då jag sjöng stämmor. Ikväll blir det sushi och vin i finfint sällskap.
Nog är det ju tur att dag fyra råkade infalla just idag, dagen då jag har ätit ganska normalt, som normala människor gör på normala fredagar.

Uuh uuh jättebraaa fredaaa. glaaaad.

Livet med mamma

Min mor är helt upprörd över att jag inte har satt näsan utanför dörren idag. Som om det vore nåt nytt under solen. Men istället har hon lärt sig använda den bara fyra år gamla mikron som ett proffs. Man blir som man umgås, sade mikrons bästis. Sen har vi också funderat mycket på dethär med vad chatt riktigt är. Och så har vi kollat lite på Vickan och Daniel i repris. En inte alltför tokig dag med andra ord.
Imorgon skall jag ha ett liv.

Uuh uuh jag är så lätt att jag flyyyger.

Meet the Parents

Dag 3: Mina föräldrar

Inför detta inlägg har det rått en viss oro i mina föräldrars hus. Och jag skulle ju kunna berätta alla möjliga juicy details, men jag undrar hur intresserade ni egentligen är (och dessutom tycker mamma att det är olämpligt att skriva t.ex. att de gillar att ta en öl och ett glas vin på fredagskvällen). Men mina föräldrar är ju lite finurliga filurer som sköter sitt föräldrauppdrag med den äran. Snälla och omtänksamma. Min far är ofta ganska lugn och min mor är ofta ganska orolig. Tyvärr gillar de att lyssna på dansbandsmusik från radion. Min mor tycker om de svenska kungligheterna (speciellt Vickan och Daniel då), att träna på gym och så diggar hon (the understatement of the year) när det är städigt och rent, medan min far tycker om att snickra, sjunga i manskör och att skratta åt humorprogram och ritat på tv. Dom tycker också om att munhuggas med varandra. Plikttrogna och ärliga är de också. Ja, och så har de ju en Volvo och en villa. Noggranna och ganska vanliga österbottningar, som trivs där de är. Det går enkelt att skratta åt och med dem, men mest är de föräldrar som ställer upp för mig när som helst och hur som helst. Och så har de ju uppfostrat mig till en någorlunda anständig medborgare och medmänniska, trots att det ibland råder en viss oro över att deras lärdomar har gått Kankkulan Kaivoon, som det heter. (Är det förresten nån som vet var det är? Man kunde fara dit för att leta isåfall, menar jag bara. Kanske man kunde hitta nåt matnyttigt.)
Mina föräldrar är bäst.

Schääälek

Dag 2: Din första kärlek

Min första kärlek hette Kristian. Han var tuff och kunde saker om leksakstraktorer. Han diggade också He-Man och Skeletor. Vi lekte massor med olika roliga lekar men så ville han spela fotboll och leka Maradona. Det tyckte inte jag var så jättebra. Och sen började vi i olika skolor och han blev ett minne blott. Jag menar, vem vill ha en fotbollsdiggande kille anyway?

Det är insidan som räknas

När Pinglan snyter ut hjärnan, så hostar jag upp lungorna. Nån annan som har nån inälva att bidra med till samlingen?

Den jag är

Dag 1: Presentera dig.

Jag är fantastisk. Cool, belevad, beläst, empatisk, smart och framförallt ödmjuk. Jag är också ganska vanlig. Och samtidigt exceptionellt originell. Jag önskar att jag skulle städa oftare, motionera mer, skratta högre och vara mer kulturell. Jag önskar att jag skulle gå oftare på teater, konserter, bio, opera, balett, rockkonserter och festivaler. Istället råddar jag ganska mycket, latar mej, fnissar lite lätt och gråter ibland och sitter ofta hemma i soffan framför reality-tv istället för att springa runt på kulturella evenemang. Jag tror att det är just det som är att vara ganska vanlig.
Jag tycker om svart och vitt, förutom då det kommer till människor. Svartvita människor är bland det värsta jag vet. Jag gillar jämställdhet och mänsklighet. Och kaffe. Jag tycker som alla västerländska högutbildade 30-åringar, att det är viktigt att tänka lite på miljön. Och så tycker jag om att bli brun.
Men framför allt är jag oerhört tacksam för att jag finns i just denna form. Kanske för att jag vet att jag har rätt att ändra mej och förändra mej precis när jag vill.

uuh uuh soo happy in Indiaaaa. <3

Spänningen

Igår var en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Jag gjorde bara tråkiga saker, åt rester, sms:ade och tittade på klockan, som bara kröp fram. Då klockan var kring 17 var jag helt ba daa-a, kan det int vara kväll snart så jag får gå å lägga mej. Hoppas detta inte är ett omen för det begynnande året, året då allt sku bli så kiva. I rädslan för att min mojo blev i Indien och att mitt liv kommer att vara det tråkigaste Svenssonlivet ni nånsin kunnat föreställa er, bestämde jag mej för att börja skriva på denhär listan, som bloggare skriver på. Bara för att vara säker på att jag har nånting att skriva om, annat än matrester och räkningar och vädret.

Dag 01 – Presentera dig
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldrar
Dag 04 – Vad du åt idag
Dag 05 – Din definition av kärlek
Dag 06 – Din dag
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Vad du tror på
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Vad du har i din väska
Dag 13 – Din vecka
Dag 14 – Vad du hade på dig idag
Dag 15 – Dina drömmar
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 – Ditt bästa minne
Dag 18 – Din bästa födelsedag
Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett till ögonblick
Dag 22 – Något som upprör dig
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Vad du strävar efter
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Kärlekslivets fröjder

Utan att bli allt för privat eller gå in på alldeles för kinkyga detaljer, så kan jag ju avslöja att jag har en het romans på gång. Med internet. Jag älskar internet. Mitt liv vore alldeles tomt och tråkigt om inte internet fanns. Jag har på känn att vi kommer att leva resten av livet tillsammans.

The rythm

Jag har inlett det nya året med att vända uppochner på min dygnsrytm. Så nuförtiden blir jag trött kl elva på kvällen och stiger upp kl sju på morgonen (det gjorde jag senaste typ år 1998). Så störande. Mycket roligare att sova länge och få vara uppe på natten.

India baby

Det finns väldigt många stories att berätta om vårt Indien-äventyr. De flesta går under kategorin what happened in Goa stays in Goa, men lite ska ni väl få ta del av också. Här är ett smakprov:

Kl 11.50 på onsdagen satte två happy backpackers av mot flygfältet för att börja sitt äventyr i Indien. Köld, mörker, snö och storm byebye, hello sol och strand och paraplydrinkar. Men riktigt så enkelt var det ju inte. För det första var vårt flyg försenat från Helsingfors. När vi skulle byta plan i Istanbul tänkte det gå illa, eftersom duden inte ville släppa ombord oss på flyget då vi inte hade visum. Trots att vi kollat med ambassaden att finländare får on arrival-visa i indien. Japp japp. Härligt. Men allt löste sig och vi fick gå ombord iallafall sen. Före det hann jag knappra in fel kod i telefonen, så vissa agenter fick ta nattliga färder till mitt hem för att söka puck-koder. (Eftersom agenten är en specialutbildad, mycket intelligent varelse, hittades koden inte alls på det två koordinaterna jag angett, utan på ett helt annat ställe, som agenten själv luskade ut.)Väl framme i Indien var det i sanning mycket bökigt med on arrival visa. Efter böket visade det sig att min rinka var försvunnen. Oh joy. Efter många om och men med dålig kundservice från Turkish airlines, tog vi oss ut från flygfältet för att ta en taxi till tåget, som vi hade förhandsbokat plats på. Taxichauffören körde och körde, men hade ingen aning om vart han skulle och blev bara ettrigare och ettrigare. Häääärliigt. Efter en nästan 3 timmars färd hittade han slutligen fram till tågstationen. Efter lite mera bök visade det sig att vi inte hade plats på tåget heller. Jaha. What to do. Några snälla indier hjälpte oss att köpa "vanlig" tågbiljett (You know this is Our train, right madame?) Nåväl. Vi ställde oss på perrongen och väntade. Kollade åtminstone med fem personer att det var rätt perrong. Svettades och åt en minimal påse chips. Efter några timmars väntande inser vi att vi nog är på fel perrong iallafall, springer upp över bron till ett annat spår och ser tåget tuffa iväg mot Goa. Naaaaajs. I närheten finns ingenting, så vi väntar snällt på tågstationen i 3,5 timmar till. När vi väl är ombord på tåget är det ju sjukt fullt. Vi får hedersplats på golvet framför pissoaren. Klockan är då ca 17 på torsdag eftermiddag och vi har fortfarande endast ätit varsin 20 grams chipspåse. I tåget är det indier och småkryp överallt. Vi får varsin sittplats en stund, men visas sedan tillbaka till vår pissoarplats då gänget vill börja sova. Kl 00.30 kommer dock en julens ängel fram till oss och ger oss sina två sängar för de återstående 1,5 timmarna. Vi är i himmelriket. minst. Väl framme i Goa åker vi en sjukt dyr taxi, som inte heller hittar fram till vårt hostel. Camster hoppar käckt ut ur taxin och rycker några random dudes i ärmen, och med deras hjälp är vi framme i vårt hostel kl 04.30 på fredag morgon. Mätta, utvilade, och fräscha nyponrosor stupar i säng och sover till 13.30 följande dag.
Efter det hände saker, som ni inte ens kan ana er till... Menmen, what happened in Goa, stays in Goa. Bacardi breezers, sand, strand, sol, ananas, en roskis, några scooterfärder, en solnedgång, ett raveparty, god mat, många sms, förkortningar och goda skratt och ett och annat se-ri-öst hör till ingredienserna. Den nyfikne kan få en privat redogörelse av några av händelserna.

Indien post scriptum

jaa-a. bästa julen nånsin. bästa indien. bästa allt. lite mera skall komma, varen icke rädda. måste bara säga att dethär med att man inte tackar nej när det erbjuds fick en riktigt sjuk liten tvist på bussen hem från helsingfors-vanda. I'm on fire peeps. (också för att jag har feber)

japp, gott nytt 2011. må detta bli ett lyckans, resornas och kärlekens år.