Kära vänner!

Detta år har varit fantastiskt. A trip down memory lane förtäljer följande:

Januari:
Exaudio hade konsert och jag fick mitt första hål i en tand (som jag alltså lappat först nu, eftersom jag trodde att jag inte vågade då. under året har modigheten alltså ökat). Jag kollade också gärna på text-tv. Och på SATC och Greys. Vi vände på matbordet i köket.

Februari:
Jag var i Närpes och Robert sydde i en knapp. Vi hade rysk middag och diskade tills vår hud sprack efteråt. Jag tittade en del på tv och sen for vi till Tallinn och åt afrikansk mat. Jag bryggde kaffe direkt på diskbänken, alltså utan kopp under.

Mars:
Vi åt pizza och jag funderade över mitt karriärsval. Jag upptäckte att jag var rätt smal och köpte en kavaj. Uttalade ungdomsuttryck inför professorn och fyllde på salt i vårt tomma kar. På väg till prinsesspartyt lärde vi oss att hata Mattby.

April:
Var i Närpes, umgicks med gubbs och irriterade mej på Fejan. Kollade sjukliga mängder med Criminal Minds-avsnitt och festade loss en del. P-tangenten lossnade på mitt tangentbord och jag fick ett stort pris av Kulturfonden. En massa trevligt folk firade vappen hos oss och jag åkte väldigt mycket tåg.

Maj:
Dirigerade en konsert i Kimito och levde dekadent liv. Trodde på fjärilsvingar och var värsta partydjuret. Robert odlade mustasch och jag höll på att åka tåg till Joensuu och åt massor med mat i Sjundeå.

Juni:
Åkte på läger och blev fet. Robert försökte beställa en öl och jag firade iskall skärgårdsmidsommar. Jag mobbades för mina obefintliga muskler och levde grisliv för mej själv i lägenheten. Under månaden försökte jag skriva på gradun.

Juli:
Jag köpte Friendsboxen och levde stugliv. For på roadtripp med mamma och drack en hel del vin. Insåg att jag skulle bli Helsingforsare och grannen trodde att jag onanerade i hissen. Blev brun och gick på bröllop.

Augusti:
Jag attenderade cämp Närpes i Borgå och åt kex. Blev full i Korpo, köpte en ny cykel och flyttade till Helsingfors. Chefade som aldrig förr över flytten och saknade Åbo.

September:
Njöt av diskmaskinen och föll med cykeln. Jag hade avskedskonsert med PD och övervägde att börja fotoblogga (vilket jag bevisligen inte började). Tittade på nästan alla Frasieravsnitt och doftade gott. Blev myggbiten och åkte på spa. Fick blommor och träffade en idétjuv. Under månaden försökte jag skriva på gradun.

Oktober:
Dirigerade konserter och sov på hamburgarhotell, vandrarhem och på vanligt hotell med Robert. Insåg grejen med frukt och tänkte köpa en jacka. Insåg att jag hade åtta schampon och berusade mej mer än vanligt. Umgicks med Iso-G och tittade på tv.

November:
Jag gick på balett och teater och betedde mej som en tönt i telefon. Tillsammans med Robert skrattade vi så vi kiknade. Jag lärde mej att både dra och knuffa i dörrar och fick tandkräm i ögat. Jag umgicks med fina vänner och betalade sjukt mycket pengar och skrev på gradun. Jag ledde en kör och blev full en torsdagseftermiddag.

December:
Klappade ihop resplanerna och friterade julstjärnor. Jag klädde mej i en grön tyllkjol och bakade kolknäck. Upptäckte den fantastiska friends-stämman och gick på julkonserter. Vi rimmade, ställde till med julebrunch och jag träffade städ-adolf och fick en hederlig eftermiddagsfylla. Lappade ett hål i en tand, firade jul och lärde mej att svara hövligt i telefon.


Och under allt detta fantastiska så har jag älskat Robert och mina fantastiska vänner mer än någonsin. ♥
Tack. Utan er skulle året ha varit usligt.

Meddelande till alla er med perfekt hud

Bara så ni vet, så jag jag faktiskt sjukt bra tänder. Idag har jag lappat ett hål i mina tänder för första gången i mitt snart 30-åriga liv. Utan bedövning. Det gjorde inte ens ont. Mitt hål var tydligen minimalt och endast på ytan (och i visdomstanden nere på vänster sida och inte alls långt framme uppe på höger sida som jag hade trott. Helt i onödan har jag ju försökt borsta extra noga där då.) Jag var dock så livrädd att svetten började pärla i pannan då jag satte mej ner i djävulsstolen. Men inte ett pip och inte en tår släppte jag fram under den ca 1 sekund långa proceduren. Låg där dödscool och modig. Modig is my middle name. Plombmedlet smakade ju helvetiskt illa, så jag rekommenderar verkligen inte att ha hål i tänderna. I övrigt hade jag väldigt fina tänder.
Så hör upp alla ni med perfekt hud trots att ni somnar med sminket på och tvättar ert fejs med en bit bark och ändå inte sett skymten av en finne sedan 1998: jag slarvar faktiskt med tandborstningen nu som då och har ändå sjukt snygga och bra tänder.

Den sakliga kvinnan

Idag ringde vår blivande hyresgäst till mig från en "privat nummer". Saklig som jag är, trodde jag att det var min mor, som också ringer från "privat nummer", och därmed svarade jag högt och tydligt Janssons Fiskeri med mera. Det uppstod en liten pinsam stund då den unge polis(!)mannen i fråga presenterade sig och jag blev medveten om att jag inte svarat med mitt korrekta namn utan med Janssons Fiskeri med mera och kände ett relativt stort behov av att rätta till denna lilla miss och bortförklara dethär småpenibla skämtet.

i framtiden,

då jag blir stor, då ska jag skaffa mej en peljstejschön. å bara spela tuffa bilspel och annat hårt. och jag ska spela med full volym hela tiden.

En julblogg

En julgris från Krombi.

irriterande moment i juletid

Att ha hicka just när man ska lägga sej är ingen hit. Dels för att hicka nu allmänt är störande, dels för att hicka gör att det är svårt att sova och dels för att det går åt energi då man försöker hicka tyst för att inte väcka herrskapet Föräldrarna.

Och nej, jag är inte full. Inte ens lite ditåt. Alls. Då är hicka om möjligt ännu mindre berättigat.

It's the time of the year...

...när man klär sig i eskimåkostymen för att våga sätta näsan utanför dörren, raskt traskar iväg mot sin destination för att inte börja frysa, går in i biblioteket, söker boken och i samma veva börjar svettas floder och hatar sig själv och eskimåkostymen för att den är så jävla opraktisk inomhus. Svetten kommer småningom, sådär så att man varje gång tror att man klarar det utan att börja klä av sig (men misstar sig gravt varje gång), först i pannan, sen lite över hela kroppen, sen under armarna, sen i ryggen och sist men inte minst mellan brösten och plötsligt badar man i svett, får panik och vill ut. Ute är det iskallt och eskimåkostymen är våt och svettig och inte alls varm längre och man hamnar i ett kontinuum där man inte vill vara inne och inte vill gå ut.
Härligt med vinter.


OBS! man = jag

Rädd

Jag är ängslig och rädd. Måste ta mej utanför dörren och gå till biblioteket för att låna en jättetjock och hemsk tentbok. Boken har använts i tidigare kurser, så tyvärr vet jag exakt vad jag ger mig in på då jag lånar hem den. Men utan boken blir jag inte fil.mag. Så räven får surt bita i äpplet och ta på sig eskimåkostymen och traska iväg. Varför ska det vara så jäkla krångligt innan man blir magister? Tycker att det kunde räcka med att man ser glad ut.

Btw, så hatar jag min kakkadator. Då är det ju tur att jag har beställt en ny!!! (<-- ei näin. många utropstecken är daijut, junttit och obelevat. just so you know)

Men Oh the sweet life, magister med ny dator, som inte behöver låna hemska böcker från bibban och som är på väg mot värmebreddgrader. Kan det inte bli 1.2. NU?

Julen är här

Vi har julgardiner, juldukar, julpynt, juldynor, jullakan, julkökshanddukar osv. Allt detta på mitt initiativ, inte på min sambos. Idag städar vi lite grann* och Robert ska sätta på en tvättmaskin med handdukar. Han frågar efter var vi har våra julhanddukar. Jag svarar lugnt att vi inte har julhanddukar. Robert spärrar upp ögonen och utbrister ett "skit! Hur ska vi nu få julstämning?"

You had to be here för att fatta det roliga. Men det var roligt.



*Nu verkar det ju enligt bloggen som om vi skulle ägna en stor del av vår tid åt att städa. detta är en missuppfattning.

Diktatorn och grisen

Detta har hänt: Den evigt pepparkakssugna jag går till köksskåpet för att hämta en eller fem pepparkakor ur kakburken det inköpta kexpaketet. Då jag öppnar skåpet faller ett annat öppnat paket ut ur skåpet och innan jag vet ordet av är det pepparkakor och -smulor över hela golvet. (halå, det är faktiskt inte mitt fel att saker faller ut så fort man nuddar i dörren.) Det uppstår en situation då jag tänker att en hund inte vore så dumt. Sopar efter bästa ork förmåga upp efter missödet. Tänker att ingen märker en smula eller två i hörnen. Fail.

Robert kommer hem.
Jag: Hej! Är du snäll å tar fram dammsugaren eller alternativt gå inte in i köket.
Rob (går in i köket): Vad är dethär?! Kom genast hit och städa.
Jag: Men jag har redan gjort mitt bästa. Jag klarade inte av att städa bättre.
Rob: Duger inte. Kom hit.
Robert har alltså utnämnt sig till Städ-Adolf och leker diktator.
Rob: Ta fram dammsugaren.
Jag: nej.
Rob: Vaddå nej? Ta fram dammsugaren!
Jag: Nej.
Hatar att dra fram fanskapet ur skåpet. mycket enklare att sopa ihop smulorna med en trasa.
Jag torkar och Städ-Adolf står bredvid och pekar på smulor jag missar på köksgolvet.
Jag: Förlåt att jag är en gris. men jag är en underbar gris!
Får en snilleblixt: Och du som gillar gris! Olen pala kuumaa kinkkua!
Rob: Och jag som hade för mej att grisar var renliga djur.


Hör mammas röst ända från Vasa säga stackars Robert.

Det bästa med att jobba på gradun är att märka att den går framåt. Samt att man får ta paus från skrivandet för att göra julkort med jämna mellanrum.

Söndagens i-landsproblemskonversation

R: Alltså vitsi det är skit då smileyn (på telefonen) som ska föreställa att den rodnar liknar den som ska föreställa den som är arg så arma mycket. Helt urdåligt.
Jag: mmm.

Om det inte vore för smileyproblemet så skulle söndagen varit näst intill perffa.

Hälsningar från Språkpolisen

En sak som jag har svårt med är folk som talar om mobbing, eftersom det ju inte heter så på svenska. Det heter mobbNing. I övrigt tycker jag att det är en bra sak att man talar om mobbNing. Man ska tala om svåra saker.


En annan sak som jag irriterat mej på en tid, kan ni läsa om här. Marina hann före. Huvudsaken att nån påtalar detta oerhört irriterande språkfel.

En upptäckt

Jag har märkt att det går att sjunga Friends-tunnaren på endast en ton!* Nu har vi flyt. Äntligen nån nytta med att jag har sett alla avsnitt säkert tio gånger om. Dethär känns rätt stort faktiskt.


*alltså endast en ton, som passar in på alla ackord och låter som en fiffig stämma. nåja, fiffig och fiffig, men inte falsk eller fel iallafall.

Alltså va?

Om man kommer överens om att inte ge julklappar i år, varför är folk ändå intresserade av att veta vad man önskar sej? (Ska vi slå vad så kommer mamma ändå att ha minst tre paket (en bok, ett par strumpor och ett läppglans/läppomada/kroppsvårdsprodukt/annat som hon tycker att hon vill ge i egenskap av mamma).) Själv får man sitta och se girig ut, som inte har några paket åt någon. Kul.