De små glädjeämnena som gör livet värt att levas

Min mor har skött de moderliga plikter som anstår en mor till en 30-årig dotter med den äran (det är ju inte så många plikter som återstår då man är mor till 30-årig dotter, så man ska antagligen passa på då man ser en chans till moderlig plikt, om jag har förstått saken rätt). Efter förra årets reprimand har hon dock tagit lärdom och tog mig helt på sängen igår med denna ytterst viktiga gåva, samt med påminnelsen "kom nu ihåg att följa med i Buu-klubben vad som händer i julkalendern sen":

uuh uuh jag är så vuxen.

Jag är helt i mitt esse: det finns spel och julpyssel på Buu-klubbens hemsida! Fett och kunnon bra. Oron har skingrats i frågan om vad jag ska hitta på för skojigt i december månad.

Livet som trött tågresenär

Alla jublar: ett till inlägg om tåg.
Detta är i sanning tågveckan. Måndag: tåg till åbo tur och retur. Onsdag: tåg till Vasa. Torsdag: tåg från Vasa. Fredag: Tåg till Åbo. Söndag: Tåg från Åbo. Måndag: tåg till Åbo tur och retur.

Som tågresenär blir man lätt trött, och imorse, då min snälla far skjutsade mig till tåget och önskade mig en trevlig vistelse i Åbo blev jag alldeles trött, skräckslagen och nedstämd; härregud ja det är ju måndag idag igen och jag har inte ens med mig noterna, oj suck ändå dethär blir nog ingen bra övning alltså skit vad oförberedd jag känner mig. Tills jag insåg att det inte alls är måndag idag och att pappa avsåg den stundande helgen då jag med gott samvete kan vara notlös och rajta och tajta och vara oförberedd på försenade tåg fast till Joensuu om jag vill.

De som fattar fattar men: "I hate trains". (för de som inte fattar: från en tv-seriefavourite of mine)

Livet som vinist

Här sitter man en tisdagskväll och tycker att man är lite lame med sin Alfmugg i högsta hugg, och så plötsligt inser man att det blir vin varje kväll resten av veckan i olika delar av landet.
Onsdag: Vin i Vasa. Eldsjälarna The Link och The Hank goes dekadens.
Torsdag: Vin i Helsingfors. JRo och HKro (uttalas Heycrow för rimmets skull) har Italientema.
Fredag: Vin i Åbo. Alla dricker mycket vin.
Lördag: Vin i Åbo, the sequel. Alla dricker riktigt rojsigt mycket vin.
Söndag: alla är sinnessjukt trötta och dricker vin för att a) glömma morkkisen, b) bli människa igen eller c) för att dom kan.

Jee för mitt nya vinliv.

Hej från Melmac - the glögg edition

Eftersom jag varken har baby eller djur som jag kan tvinga att göra söta och lustiga miner och posa tillsammans med framför photoboothen, får ni nöja er med mej och Alf. Så här ser det ut när vi dricker glögg.

Uuh uuh jag är så törstig.

Dagens tanke

gäller huruvida jag skall mikra glögg eller koka glögg på spisen. Sådär överlag är jag ju all for mikron i alla väder, så egentligen vet jag inte varför jag har satt ner tankekapacitet på detta.

Denna trevliga produkt fås från Alkoholbutiken.

Jee. glögg.

Kameleonten

man är ju ombytlig i sina roller som kvinna

uuh uuh jag är så cool och glad

Som katt är livet en fest fast man är fisförnäm.

Smurfen

Titta titta! Vesa Sirén vann Fack-Finlandia! Och jag som redan har hans bok. Antingen måste jag vara synsk eller helt enkelt bara väldigt klok och insiktsfull.

Uuh uuh jag är så intellektuell.

Den har blåa sidor. Jag kallar den för Smurfen.

Läckergommens Pepp

Efter många inlägg om öde och elände, är det dags för lite seriöst pepp. Eftersom det sägs att bloggar skall inspirera, tänkte jag dela med mig lite av den enorma inspiration, som jag har hört att jag går och bär inom mig. En sak som verkligen inspirerar mig och får mig att glömma novembertristessen är ju smörgås och olika pålägg. Speciellt i tider då kylskåpet är fyllt med olika pålägg blir jag lite upphetsad varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Just nu är en sån tid - vi har så många olika sorters pålägg i kylskåpet att jag helt enkelt inte vet vad jag skall ta mig till. Smör, margarin, gräddost, bredbar chèvreost, skinka, medvurst (som jag ju inte käkar, så det räknas egentligen inte), leverkorv, sylt, gurka, tomat, saltgurka och majonnäs.
November månads favoritsmörgås har, som alla månader, varit en svår nöt att knäcka, eftersom det ju finns så oerhört många kulinariska kombinationer som får en att rysa till av blotta välbehaget redan i planerings- och bredningsstadiet. Denna månad går priset dock till kombinationen bredbar chèvreost och körsbärssylt. (Ifall nån undrar, så var Oktober månads smörgåsvinnare avokado, tomat, salt och majonnäs.)
Om det inte senast nu vattnas i munnarna därute i kojor och slott, så bör ni rannsaka er själva och fundera på om ni verkligen har givit smörgås och pålägg den uppmärksamhet de förtjänar.

Eftersom Evis säger att hon är dålig på att gå och lägga sej i tid, så kontrar jag med dethär.

It's all about the attitude.

Tisdagstur

Min dåliga måndagskarma var som bortblåst igår; alla färdmedel fungerade smärtfritt och jag uträttade ett och annat under dagens lopp. Härliga tider minsann.
Idag är det min turdag. Jag har varit på en tur i stan och i första bästa butik råkade jag få hem ett par jeans, två skjortor och en tröja. Fast jag egentligen bara sku ha ett läppstift. Med shopping för över 100-lappen kunde jag inte för mitt liv motivera varför jag skulle slösa 7 euro på ett läppstift, jag menar, rena rama rånet detdär. Man är ju inte gjord av cäsh heller.

Uuh uuh jag har sååå hotta killer legs i mina nya farmare.

Tycker inte ni också att det är viktigt med bra bildkvalitet på bloggen?*

*kolla in den sjukt koncentrerade minen då man ska försöka hållas i dendär ställningen i minst 3 sekunder. jag är en akrobat utan like.

Skönhetssöndag

Hej.
Klockan är inte ens tolv och jag har redan hunnit avnjuta första koppen kaffe. Dessutom har jag hunnit tvätta och pigmentera mitt hår (typ en hårmaskgrej som ser ut som memma), sätta två olika ansiktsmasker, färga ögonbryn och -fransar samt lacka tånaglar.
Solen skiner över Helsinki denna farsdag, which kinda calls for a gå-ut-dag.  (att gå till JRo för att käka mackor räknas inte riktigt som att vara utomhus eller ens som att ta en promenad, även om det var det absolut bästa med gårdagen.)
Hejhej.

om jag inte blir vacker av dessa produkter, så blir jag nog knappast vacker alls.

Detta telefonerande

Dagens plan:
Ring ett telefonsamtal.

Handsvett och torr mun. Det får jag då jag ska ringa ett telefonsamtal.
Men nu är det gjort, och med ett lyckat resultat dessutom. Inte farligt alls. Eller åtminstone bara lite farligt.

Som stöd då jag skall telefonera har jag denna skönhet:

Tähti on syntynyt står det på sidan av denna fantastiska vintage-raritet.

16-stegsmetoden eller Måndagen man gärna glömmer

Det är något med måndagar, olika färdmedel och min ljuva person. Vi passar inte direkt bra ihop. Min Måndagskarma börjar ha oroväckande tendenser. För att ni inte skall oroa er, avslöjar jag slutet på historien innan jag avslöjar början: jag sitter nu tryggt hemma i min fåtölj och har just förtärt en utsökt tuplajuustohamburgare från mäccen. Sweet. Livet som kulinarist är sannerligen gott.
Före detta lyckliga slut har måndagskarman slagit till med besked. Här följer ett exempel på saker som kan göra en måndag till ett ganska surt evenemang, även kallad 16-stegsmetoden:

1. Gå modigt och käckt på kickboxning. I sig en skojig grej, men:
2. Boxa axeln ur led. (för en som har en av världsalltets lägsta smärttrösklar var detta kanske det mest smärtsamma i mitt hittills så präktiga liv. I en sekund av plågor lovade jag mig själv att aldrig t.ex. föda barn. hädanefter är gläds jag åt celibatlivets konsekvenser.)
3. Var litelite rädd och ring läkaren
4. Åk hem, duscha bort värsta svetten, packa en väska med körgrejer, eftersom det någonstans innerst inne gnager en olustig och smått orealistisk känsla som säger dig att du kanske trots allt inte är världens napa och att du kanske måste vänta länge. det är gott att vara kvinna hörni, med denna intuition alltså.
5. Få förstahjälpsmorfin hos läkaren, och vänta på röntgen. Dom säger att en benflisa kanske har gått av. oh the sweetSweet life för en med smärtfobi. Var ganska rädd.
6. Röntgas, och vänta på att läkaren ska dra tillbaka axeln i rätt position. Var mycket rädd, för det låter inte sådär supernajs detdär med att "dra axeln" nånstans. Var mycket mycket rädd när dom säger att det kan göra ont trots morfin.
7. Få en vag aning om att den tidigare känslan om världens napa kanske trots allt stämmer, eftersom du måste vänta ett bra tag.
8. Var skräckslagen då klockan är slagen och axeln skall dras tillbaka i rätt position. Fäll kanske en liten minitår av rädsla, men lek modig. (mitt motto "var käck" kändes faktiskt såå 2009 just då)
9. Upplev smärta och lättnad på en och samma gång då du märker att jee, axeln is bäck!
10. Vänta mera på röntgen nr 2.
11. Ring och meddela kören att du blir ca 30 minuter sen, eftersom den kvinnliga intuitionen har slagit till och insikten är ett faktum: Du är inte världens napa inom Helsingfors Sjukvårdsdistrikt, trots allt.
12. Röntgas, få ett okej-åk-på-körövning-allt-ser-bra-ut och stega raskt mot apoteket före bussavfärd mot Åbo stad. (Eftersom vi än en gång fått oss bevisat att VR är en opålighetens högborg i tider som dessa känns buss som ett ytterst bra alternativ)
13. Var lite piilokäck efter dagens vedermödor och slå dig ner i bussen
14. Hata denna dag då busschauffören utanför IKEA meddelar att bussen har något fel och att vi måste vänta på en ny buss uppemot en halv timme. Hata.
15. Sätt dig i den nya bussen, som i själva verket mera liknar en gammal rostig sovjetisk krigstransport och inse att bussfan inte har uppvärmning och att den inte kan köra mera än 80.
16. Byt buss i Pemar och anländ till körövningen stelfrusen 1 timme och 30 minuter försenad. 1,5 timmar.

Efter denna fullkomligt strålande dag insåg jag i tåget på väg hem från Åbo stad att jag ju inte har ätit något alls idag. Stegade raskt mot spurghetens högborg Sokosmäccen, beställde en tuplajuusto, fick mig ett skratt, insåg att sista spåran har gått, konstaterade skoskav på vänster häl och tog följaktligen en taxi hem (lätt dagens bästa beslut.). Slog mig ner i min fåtölj, åt min burgare och firade att dagen äntligen är slut.

Efter en särdeles avslappnande helg sitter jag här och diskuterar huruvida ordet sonika har betoningen på första eller andra stavelsen. (for the record: jag hävdar första stavelsen, medan en viss Robäär hävdar andra stavelsen. V for victory säger jag bara)

Stora saker minsann.

Två saker

Ena viktig, andra lite oviktig.

Den första, oviktiga, är en kort hälsning till det fyllo som stod på vår gata och gallskrek kl 06.00 imorse, och som väckte mig ur min bästa skönhetssömn: hoppas du har magknip idag*.

Den andra, viktiga, är denhär bloggen: Kroppsbilder. Fatta vad sjukt bra blogg. Viktig. Åtminstone för mig, som går runt och tror att alla i hela världen ser ut som Halle Berry, Angelina Jolie och SJP. Alla förutom jag. Det verkar nu som om jag har levt i en viss villfarelse.


*man vill ju inte önska att onda saker ska hända andra människor, och magknip är ungefär det värsta som jag kan komma på, som ändå är lite snällt.

Rebusen!

+

+ 

+

 +

+

+ 

 

- A + G

+

+ D

   =

= recept på lyckad fredagkväll!  

Fattigdomen

Idag har jag betalat hyra, räkningar och resa för över 2000 spänn. Det är synd att man inte är gjord av pengar.

Istället är jag ju dock full av goda ideér, som ju lär göra det möjligt.

Tv-torsdag

Tunnaredags! Söndagens höjdpunkt år 1988 typ.

konsumtionsbloggen

Det har talats om shoppingförbud och shopping i varandras garderober och klädutmaningar. Själv kör jag varianten "hitta gamla kläder som jag inte visste att jag hade i eget klädskåp".
Seriöst. Blev totalt överraskad då jag såg nåt gult skymta fram bakom allt annat bråte.  Ba Jag har väl inget gult? Och vips har man en "ny" tröja. Denna gula skönhet har jag använt kanske tre gånger år 2007. Ni kanske tycker att gult el fult, men såhär glad är jag trots att det är mörkt och jävligt och regnigt.

uuh uuh jag är såå icke-konsumerare. (och 2007)

Vad tror ni att det hände sen? eller historien om hur vi lärde oss att älska Toijala

Jag har inlett November månad i yrhetens tecken. På måndag fick ni veta att jag köpt biljett till Helsingfors istället för till Åbo. Vad ni inte fick veta var den spännande fortsättningen. Nämligen, att jag i Östermyra fick byta min biljett utan problem (det var ju dessutom 1,30 billigare att åka till åbo, så jag vann ju på affären!(trodde jag)) och satt mig i tåget helt som vanligt. Tittade på tv, läste noter och när vi kom till Tammerfors lutade jag mig tillbaka och tänkte "asså guu så skönt att man int bor i Åbo längre och måste byta tåg". Mm. Skitbra tänkt. Då vi rullade vidare var det som om en blixt skulle ha slagit ner i mitt huvud. Mina ögon spärrades upp och jag blev kallsvettig och fick panik. Dissonerande staccatoackord i crescendo nådde mig i samma sekund som insikten NOOOOO! jag ska ju till Åbo slog mig med ett basebollträ i huvudet och jag blev alldeles yr. Denna stora, och i viss mån mycket väsentliga insikt, nådde min ärthjärna litelite för sent och vi hade redan passerat Toijala, så jag fick snällt vänta tills vi var i Tavastehus, stiga av, köpa biljett tillbaka till Toijala (och plötsligt hade min 1,30 euros vinst blivit till en 3 euros förlust) och därifrån hoppa på ett senare tåg till Åbo och hoppas på att få byta biljetten, som jag redan bytt till mig i Östermyra. Det var i denna halvt stressande situation (en situation som också fick mig att ifrågasätta måndagars och novembers och novembermåndagars existens), som jag insåg hur viktigt det är att Toijala finns och hur oerhört glad och tacksam jag blev över denna annars så obetydliga orts existens.
Toijala: I owe you one.

Vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det är lite dålig service att VRs biljettförsäljare inte förstår att om jag säger opiskelija Helsinkiin, så menar jag ju Åbo på måndagar.

iik!

Inte nog med att jag missade Dance igår (öde och elände och krokodiltårar och tandagnisslan och morr och pubertetsgnäll)! Jag kom inte ens ihåg att det sändes förrän jag läste om det på nåns blogg imorse.

Jag hjärta Internet, där allt går att se på nytt.