Note to self:

Inte läsa roliga memes och försöka skratta med leransiktsmask i fejset.

Mvh, precissomomlivetinreskullegöratillräckligtjäklaontändå

Juldagsmorgon

När juldagsmorgon glimmar, då kommer barnet dragande med sin nya julklappspulka till sängen. Familjemys deluxe.

Julegran och juleljus

Det blev visst jul även i vårt hus.

Händelser

Det blev dagisjulfest. Vår son var den goaste pepparkaksgubbe man kunnat skåda. När han inte petade sig i näsan sjöng han glatt med i sångerna.

Uuh uuh ett litet barn!

Julkalendern kunde förtälja att det var dags för smådjursparad. 

Heja heja

Och på Chico's åt jag en glutenfri burgare som gav mej en matkoma av sällan skådat slag (min son åt majonnäsdipp med sked). Familjen hälsokost säger hej. Det är synd att det är så ojämnt detdär, att barn får duracellenergi av mat medan vuxna somnar.
Mvh, inte jätterolig&pigg storhandlarmorsa i Iso Omea

Uuh uuh julmat

Underliga värld

Hör ni, dethär med att det är kö till Burger King dygnet runt? Lite 1980-tal över det, va? Jag menar; köa för en hamburgare? Menmen, jag minns så väl mina ungdomsår då McDonald's kom till Vasa och vi stod i -100 grader och köade för en milkshake. Enda skillnaden var väl att det var Vasas första riktiga hamburgarkedja. Oh well, det är å andra sidan rysligt mycket i denna värld som jag inte förstår.

Tredje advent

Lattjo söndagsmorgon i detta blåa hus. Mumin åt sonen, kaffe åt mor.

Triss i adventsmys

Semlor och örvärk

Efter att vi kommit hem från de pampesiska vinterlandskapen hade vi lust att baka, min son och jag. Det blev örtsemlor på färdig, ekologisk mjölblandning utan tillsatsämnen (älskar enkelheten i detta, på alla plan). Eftersom de blev syndigt goda hängav vi oss åt en semleorgie där vi käkade så magarna sprack. Men alltså, nybakta semlor med massor av smör. MMMMMM! Tillochmed Emil, som annars livnärt sig på mandariner de senaste veckorna, skrek mera mera i flera omgångar.

På tal om den unge Emil så är det nu självaste f*n att han ska måsta vara sjuk hela tiden. Öroninflammationen förnyade sig inom en vecka och nu är det ny antibiotikakur på gång. Stackars liten, säger jag bara. (och litelite stackars mej som ska vaka med honom om nätterna)

En bild som varken tangerar semlor eller örvärk, men som eventuellt får mej att tänka tillbaka på vår Österbottenvistelse:

Snöyra!

Det blev vinter i Vasa. Att fånga snöflingor  med tungan visade sig vara svårare än man kunde tro.

Uuh uuh Snö!

Hen som tappar, hen hittar

För en tid sen försvann mitt busskort spårlöst. Jag steg på bussen, stämplade kortet och då det var dags för bussbyte hade kortet gått upp i rök. I ett senare skede tappade jag min nya Marimekkomössa, samt vid ett annat tillfälle en vante. Mycket mycket störande. Nåväl. En dag fann jag plötsligt vanten i en korridor på jobbet. Wuppiduu. I förrgår då det var dagisdags och halarpåklädningskriget var igång blev jag lite irriterad på Emil som bara krånglade med sin ärm. Vid lite närmare efterforskningar visade det sig att det inte var Emil som var besvärlig utan ärmen som var trång, eftersom min mössa var ivägen. Wuuu-frikkin-huu! Igår tog jag mig dessutom tid att gå till HSL för att införskaffa mej ett nytt busskort, och ta-daa! - någon ärlig och vänlig själ hade lämnat in ett upphittat kort som bar mitt namn.

Hoppet är inte förlorat, inte ens för en som tappar sina saker.

Kalendern

Som ni såg så har även jag, som den trogna pysslande bloggmorsan jag är, tillverkat  en kalender åt min son. Ett kuvert per dag som innehåller nåt som Emil gillar (kurragömma, Muminfilm på datorn, legotorn, baka pepparkakor osv). Huvudsaken är att detta är ngt som vi gör tillsammans. Dessutom är korten gjorda så att vi senare kan spela memory då alla luckor är öppnade. 

Pyssel is my middle name.

Advent

Även i vårt liv blev det december, advent och lilla jul. Vi pyntade, hängde upp kalendern och vi bakade torra julstjärnor. En klassiker på denna blogg, dessa eviga jultårtsbekymmer. Vis av tidigare års fettbombsmisstag (alla minns vi mina friterade, medvurstsmakande tårtor från tidigare år) beslöt vi oss i år för att inte pensla med ägg. Resultatet? Kruttorra stackare till stjärnor som verkligen gav ordet poröst en ny innebörd. Emil insåg dock genast att det ju är sylten som är grejen och åt föredömligt många torkan till trots.

Uuh uuh vår kalender!

Sen åkte jag till Åbo på minisemester och tänkte att ni nog vill se en grynig selfie av mej på bussen.

Uuh uuh jag på en buss!

Precious

Okej, såg filmen Precious på Teema igår och känner starkt att vi måste prata ut lite. Den satte ju liksom min själ i gungning. Fick mej att tänka på detdär med beröm igen. Hur lite det kostar, hur lite tid och hur lite ansträngning det kräver att ge någon beröm och uppmuntran, speciellt i förhållande till hur mycket det ger.

Såhär: Hellre för mycket än för lite beröm. Hellre människor som tror lite för mycket på sin egen förmåga än människor som blir likgiltiga inför livet på grund av en förminskad självbild. Hellre människor som kan älska sig själva än människor som inte kan älska nån. Hellre människor med tro på sig själv och på andra än människor utan tro på något och allra minst på sig själva.
Att veta om att man är bra, fin, värdefull, smart, vacker, duktig, rolig och viktig är en livsavgörande mänsklig rättighet.

Så hörni: Precious. Se den. Och därefter gå ut och berika världen med beröm och komplimanger.

Fredagsmys

Vi startade fredagsmyset redan på dagen med att sitta i sängen och titta på Mumin.

Ibland är det lätt att älska sitt liv.

Uuh uuh Myyyz

Meddelande:

Vissa dagar slår det mej med den fullaste kraft: min unge är världens finaste. (Andra dagar verkar det onekligen sitta hårdare åt att se silverkanterna, trots att mina känslor ju är konstanta.)

Bästa barnet cyklar i Stockholm.

Emil, mitt livs största gåva.

Ifall nån undrar...

I helgen fördes en kort diskussion kring hur mycket ett kaffemått är. Vissa hävdade ca 10-15 g, medan andra (jag!) sade 7 gram och blev nedröstade. Påföljden? Sinnessjukt starkt kaffe som vi alla hade lite svårt att få ner.

Nå, nedan ser ni svaret:

Ibland känns det bra att ha rätt.

Helgsaldo

Det är en mkt givande helg jag lämnar bakom mej denna gång. Lite egentid i klädaffärer, kexbak, stugliv, fest och hemmachill. Klädaffärerna levererade bra, stuglivet var svart som i säcken på kvällen o vackert på morgonen. Sen gick jag på fest och delade en cider med en god vän (nya tider nu, liksom) och idag hade vi familjepicknick på övre våningen. Och allt detta har jag gjort i varierande och fantastiskt sällskapet. Dethär med ledig helg, hörni, det är ju grejer det!

Stugliv & två ivriga kebakare

Mellanmålet gav nya perspektiv.

Skryt

Inte för att jag på nåt sätt vill skryta över vårt geni till son, eller så, men asså: HAN HAR SOVIT TVÅ HELA NÄTTER I RAD I EGEN SÄNG!! (Som är fastklistrad i vår säng men liksom ändå!)

Bra veckoslutsupplägg, skulle man väl kunna säga.

Måndagsvisdom

Såhär en måndag i bussen på väg hem efter en 13h arbetsdag är det lämpligt att grunna över vad poängen med jobbet egentligen är. Och just idag är det bara att konstatera att en av poängerna med just mitt jobb är att se till att alla jag möter får beröm. Ung, gammal, nybörjare och mera garvad; alla vill få höra lite beröm. Och att en mörk novemberdag få ge det, och mena det, är ju verkligen himla fint. Bra jobb jag har va?

Radikalism

Ibland måste man pröva nya vägar i livet. Själv tänkte jag ikväll t.ex. prova på att öppna en bok istället för att dega i det sedvanliga tv/internet-träsket. Gillar mitt eget nytänk, så att hej bara.

Hälsn. Stor-Läsarn

Huvudsaken

Eftersom jag tillbringade helgen i saltgruvan medan min familj roade sig på mässa var det inte mer än rätt att jag fick en värmande tuliainen.

Moderskapet - de ständiga överraskningarnas territorium

Idag är det Halloween-maskerad på dagis. I god tid på förhand, dvs imorse kl 7.30, började jag sy Emils kostym. Det blev en svart cape av min en gammal kjol och en hatt av svart papper. Sen fick han klä sig i svart och använda skeletthandskar som Kalle Anka lämpligt nog skickat åt oss för ngn vecka sedan. Noteras bör att mina sömnadstalanger sträcker sig ungefär så långt som till att sy några raksömmar. Att räkna ut hur man syr en cape inklusive fastsättningsmekanism är således snudd på överkurs och på många sätt en övning i både tålamod och uthållighet.

Sömnadsprövningen gav dock ett gott resultat och jag var mycket nöjd med unge Emils maskeradkostym.

Och Emil då? Nä, men han ba Fuck that shit! I ain't putting no stupid cape on och vägrade iklä sig min skapelse och skrek och rev och bet mej istället (å andra sidan: vem behöver en Halloweenkostym om man i sitt naturliga jag beter sig skräckinjagande?). Kändes bra att jag stigit upp i ottan och
satt mej ner för att sy. 

Otacksamhet är världens lön.

(En kort stund lyckades jag få honom att klä sig i capen (hatten kom inte ens på fråga) och "stå stilla")

En (fantastisk) tanke bara

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Ur Romanska bågar av Tomas Tranströmer

Fredagshej

Nu har det gått en månad sedan jag diagnostiserade hösten med SSS, Sinnessjukt StresSyndrom. Och vetni, det syndromet verkar inte ge med sig riktigt än. Hjärtat i halsgropen mest hela tiden nuförtiden, tyvärr. Men idag är det fredag, veckans höjdpunkt. Eller?

Småprataren

Igårkväll i supermarketen nära oss stötte Emil på bekanta. (Normalt träffar vi ju aldrig en käft som vi skulle känna i butiken.) Hans dagispolare från den andra gruppen kom fram och hälsade och förklarade för sin mor att minimänniskan ifråga var Emil och att han gillar att göra high five. Emil verkade mycket förtjust över mötet och konverserade i god ton medan jag i min tur blev så förvånad att jag inte kom mej för att säga något åt polarens mor och därmed framstod som synnerligen socialt inkompetent. Som tur kunde min belevade son sköta snacket. 
Men alltså hörni: min son har bekanta? Som jag inte känner? Det är nog nya tider nu, då min son framstår som mer socialt kompetent än jag.

Låt mej presentera min son The Small Talker.

Varm i hjärtat

Så fin dag igår. Fin konsert, finfinaste Eviva sjöng som änglar, rolig fest och den mest hjärtevarma stämningen. Att få vara en del av denna sjungande, levande, älskande skara är stort. Hela gårdagen gjorde mej helt enkelt lite lyckligare. (Och det är ju minsann inte så dåligt betyg)

It's all in the details

Att välja nagellack för morgondagens konsert&partaj känns som lagom intellektuellt denna fredagskväll. Klädsel tänkte jag fundera på imorgon på morgonen, sådär i lagom god tid.

Nordliga hälsningar

Vi tog tåget upp mot slätterna, min son och jag. Det var en så gemytlig upplevelse att jag fortfarande är osäker på om det faktiskt var min son och jag som reste eller om det var våra alter egon lugna famnkillen och mysiga mamman. Sådär i allmänhet visar sej dessa alter egon ju väldigt sällan, och allra minst under tågresor.

Uuh uuh tågresa!

Frågan på allas läppar

är ju givetvis hur i hela helvetet friden det kan vara Oktober redan? Vem hann med att det ens blev september? Hur som helst en oroväckande stressig månad detdär september. Under tiden som jag stressade med saker jag inte ens minns längre har Sami hunnit förvandla Emils rum till ett Golfrum. Japp, ni hörde rätt. Bildbevis kommer kanske. (Ifall vi inte gemensamt i familjerådet anser att Golfrummet bör anta sin tidigare skrud som barnrum, eller så.)
Nästa vecka ska jag chilla så jag får liggsår.

Tystnaden

Efter en dag i saltgruvan är det Guld, GULD! att få komma hem till tomt hem, svänga via butiken efter lite godis och slänga sej framför ett avsnitt av Orange is the new black. 

Sen blir det platina då resten av familjen ramlar in.

Kärva tider kräver radikala förändringar

Uuh uuh LUGG!

Livstecken

Ni kan pusta ut: vi är alla vid liv i denna familj fortfarande. Bara så förtvivlat mycket att göra att det helt enkelt inte har funnits en ynka extra minut att krafsa ner några sorgliga rader här på bloggen. Vi hoppas att det blir ändring på det inom nån vecka eller så.

Men jag kan ju underhålla er med att berätta att vi har hunnit vara till Stockholm med familjen, vara i Kotka, jobbajobbajobba, vara på Requiem i Musikhuset, göra intervjuer, träffa viktiga personer, ha mentorträff, vara på musiklekis, i parken, på gården, i butiken och detdär vanliga tjafset. Och så har min son fått sitt livs första jäähy på dagis pga extrem busighet.

Är en mycket matt och stressad kvinna just nu, så nu får vi helt enkelt invänta skojigare och slappare tider. Då ska här regna inlägg. typ.
Hej.

Sjukdom

Mina öron hör Borrelia. Min hjärna hör ond bråd död. Och mitt hjärta hackar så tinningarna spricker och mina tårar bränner under ögonlocken. Och så Emil, som till all lycka inte förstår allvaret, utan som glatt gömmer sej bakom en gardin i läkarens rum och ropar kuckuu och skrattar åt sitt eget skämt och beter sig just som den virvelvind han alltid är.

Sällan (läs aldrig) önskar jag mej sjukdom eller smärta. Men när jag sitter hos läkaren med mitt barn i famnen och han får diagnosen borrelia - ja då sitter jag nog där och önskar inget hellre än att dendär jävla fästingen skulle ha bitit sig fast i mej istället.
Modershjärtat - samtidigt det sköraste och det starkaste hjärtat.

Dip it baby!

Fredagsmys med tacos i detta hus. Såklart det är tacos då det är fredag, mys och Sami börjar sin semestervecka. Emil förhöll sig ganska skeptisk tills han fick stiga in i dippens förtrollade värld. Härregud, klart pojken måste få dip! Killen blev totalt såld och ville inte sluta dippa. Så var det med den saken, McDonalds nästa då.
Sen gick vi till parken för att stilla det dåliga föräldra/matsamvetet.

uuh uuh, jag flyyyger!

Den hoppande debutanten

Idag gjorde vi musiklekisdebut, Emil et moi. Vi var båda sjukt ivriga, enda skillnaden var väl kanske att jag lyckades hålla band på mej själv något bättre än min smått amoklöpande son. Vi hade laddat och peppat med Imse vimse, Bä bä, Blinka lilla och Lilla snigel ca 478 gånger sedan uppvaknandet denna morgon, så en liten besvikelse var det kanske att vi inte sjöng en enda bekant sång.

Men Emil var i sitt sanna esse, för på musiklekis får man sjunga, dansa, hoppa och springa. Alla hans favoriter i ett kompakt paket (enda som fattas är ju att koka, men det gjorde han resten av dagen istället). Speciellt detdär med hoppandet är ju väldigt aktuellt och viktigt hos oss just nu; något som blev tydligt på musiklekisen. Emil bara skrek av iver och ba Hooooppppaaaaa!!!!! åt alla andra barn, och de andra bara stirrade för att a) typ hälften av barnen inte ens kunde gå ännu, och b) dom andra inte kunde hoppa och c) inte var på långt när lika ivriga som vårt barn, eller så visade dom det inte lika intensivt som Emilius. Som tur lät Emil sig inte nedslås av detta utan skuttade glatt omkring för sig själv istället.

På alla sätt en lyckad debut. (trots att jag önskade att också min son skulle ha suttit stilla på dendär mattan en stund)

Spåkvinnan

Alltså JRo, då. Hon kan ju spå in i framtiden hon!

Kolla vad hon visste redan igårkväll på FB-chatten:

Den kvinnan visste då sannerligen vad hon talade om, för denhär dagen har ju inte precis varit något effektivitetsmässigt underverk, om vi säger så.

Så rätt

Efter en dag då det mesta har gått på tok och man kommer hem trött och ur led, då finns det inget som känns så rätt som att gå in till sitt sovande barn och tanka lite kärlek. Att få lyfta barnet i min famn, bära det till min säng och bara krypa ner bredvid var lätt dagens bästa stund.

Maslow kan slänga sig i väggen

Man kan ju lugnt påstå att det är sjukt mycket på gång nu. Bra sammanfattning av behoven just nu:

P som i pepp

Dagar som dessa, då det mesta har varit ett enda långt strul och mejlaringafixakollagreja, då är det i sanning fantastiskt att få stiga in i ett rum så fyllt av kvinnlig kompetens att det inte ens går att ta in. Att själv få vara en del av detta, ja det känns så himla fint. 

Pepp doesn't even begin to cover it. 

Allt har sin tid

Man vet att livet ser annorlunda ut nuförtiden, då man inleder en post-fest-söndag med att få sin kaffekopp uthälld av en fotboll som kommer flygande och har lunchmoussakan i ugnen innan klockan är morgon. 

Det mest annorlunda är väl att det känns rätt okej det också.

Two men and a ukulele

Som alla vid det här laget känner till är ju Samppan en överraskningarnas man. 

T.ex. så har han en ukulele.

Lördagsmyz i vår familj.

En trosfråga

Från Pythagoras till trosor. Det tycks vara snabba kast på denhär bloggen these days.

Idag hade jag en elev vars shorts var typ mindre än mina trosor. Då jag skojfriskt berättade det här hemma och åtföljdes av tystnad slog det mej att det är osäkert om det säger mer om mina trosor än om hennes shorts.

Pythagoras, vår gamle vän*

*av alla rubriker i världen tror jag bestämt denna hör till de minst sannolika att dyka upp på denna blogg.

Men alltså, detta har hänt:
Vi (Sami) grejar med vår spisfläkt. Han rådgör med mej om hur man ska räkna ut en vinkel. Jag skrattar och ser ut som ett levande frågetecken och i samma veva säger världens finaste Sami glatt men, vi kan ju använda oss av Pythagoras sats! Alltså who would  e-ver have thought att man nånsin skulle behöva detta igen? Eller ens minnas Pythagoras sats, eller - ännu värre - kunna använda sig av detta? Hursomhelst vill Sami, otroligt nog, fortfarande involvera mig i dethär och diskuterar hur man bäst går tillväga och ritar en formel på ett papper och funderar och jag känner mig dummare för var sekund som går för jag fattar och minns verkligen nada. Och samtidigt blir jag varse om en av de största skillnaderna mellan mej och min sambo: på högstadie&gymnasiemattan läste Sami så han fattade vad han gjorde medan jag läste för att inte få dåligt i provet.

Jag säger då det: livet - en enda stor överraskningsfest. Bäst att bara vara beredd på det mesta.

Glädjedödaren

När sambon funderar på söndagsmiddag och föreslår kebab, får ett njää till svar och ivrigt fortsätter med Ska vi laga pizza? Och man själv lite tyst svarar jag har handlat ingredienser till kållåda.

Högläsning fredagen till ära

Inte vårt vanliga scenario, om vi säger så. 

Emil har självmant sprungit in i sitt rum, krupit upp i stolen med en bok och har högläsning med sej själv. Däremellan high fivar han Puppe i boken. 

*dör gullighetsdöden*

Hur man köper lite tid

Ibland har man saker som måste göras. Då kan man t. ex. placera barnet här:

Och i samma stund som man skriver detta kan barnet hälla ut allt vatten på golvet istället. Bra köp av tid.

När jag ska göra grejer i Excel

Ookej, jag vet: inflation på roliga Giffar i cybervärlden just nu. 

Inte så jätteharmoniskt hemma hos oss ikväll.


P.S. Ifall ni vill skratta, klicka Här eller Här.

Never say never

Följande inlägg ingår i vår serie Saker du aldrig trodde dej få se på denna blogg. Ibland är livet en enda stor överraskningsfest.

Uuh uuh jag är så SPORTIG.

Men jag har faktiskt läppstift och rena kläder

Denhär bloggen tycks ha fått ett nytt, permanent inslag: att blogga på bussen/i väntan på bussen. *så himla busy och så* Så nu kan jag meddela att jag sitter här och väntar på bussen. Missade den jag skulle ha hunnit i tid med. Så nu blir det nästa och jag kommer att vara skitförsenad. Baksidan av att bo ute i förorten. *känns fint att komma försenad första dagen till jobbet.*

Om att ha det bra

När man kommer hem från jetejetelång arbetsdag (arbetshelg), barnet och mannen är i parken och mamma har fyllt kylen med världens godaste makaronilåda och man får en stund av stillhet. Och det finns vin. Ja, då finns det inte jättemycket att klaga på.

Bus i kvadrat

Såhär avleder man bus i arla morgonstund, så man hinner greja med allt sitt.

Så att man själv blir redo för bus i 50-talsstil hela dagen.

Okej, att garderobsfynda 50-talsstil var snudd på omöjligt i min garderob, men nåt fick jag ihop iallafall. Synd bara att vädret är bland de mest ofrisyrvänliga väder jag varit med om på länge. Så, nu är jag AFK hela dagen och busar på allt vad jag orkar.

Hälsobloggen

Ööh, okej! Det blev tydligen chips- och glassdieten till lunch idag. Vad som hände med  jag vill nog leva hälsosamt nu och sporta och få sunda vanor vet vi inte. Mitt försvar till detta förkastliga leverne? Men det är ju så varmt idag.

Tur man har stark karaktär och kan stå emot frestelser och så.

Mina nya phrendz

Alltså vi måste prata om min nya kärlek: Amanda & Hannahs podcast. Allt dessa kvinnor säger är ju guld. De behöver bara öppna munnen och jag ba Jamen Ja, just så där! Ja, sådär känner ju jag också! Exakt! Dom tar upp bra saker, skojar, skrattar och är ändå lite allvarliga också. Jag älskar det. Mitt liv har ju liksom fått ny mening iom dessa kvinnors prat. Känns ju nästan som om vi skulle känna varann lite redan. Början på en härlig, livslång vänskap, typ.

Äntligen!

Vardag! Vardag! Vardag! Som vi (jag) har längtat efter detta. Dagis har öppnat (hallefrikkinluja), Emil blev nöjt kvar vid sin gröttallrik och vinkade ett kungligt adjö till sin mor, jag får gå på möte, mejla roliga mejl och ringa trevliga samtal. Tillochmed vädret är med mej, inget jäkla shortstvång och detärsåhärligtävädersåvimåstevarauteheladygnet-crap här inte, utan hederligt byxväder.

Uuh uuh jag är så glad över vardagens ankomst!

-----
Tässä perheessä iloitaan arjen paluuta hullun lailla. Päiväkoti on taas avannut ovensa meidän pikku riiviölle (joka tänä aamuna iloisesti jäi syömään puuroa (!) ja vilkutti kuninkaallisten tavalla onnelliselle äidilleen). Ja minä saan istua kokouksessa, kirjoittaa kivoja sähköposteja ja soittaa mukavia puheluita. Jopa sää on puolellamme- ei enää shortsipakkokelejä (paitsi että niinä päivinä kun me ollaan vapaalla ois kivaa jos pääsisi vaikka vielä uimaan, jooko?) Bring it on Arki!

Lördagslycka

Bakgårdsbad i gassande solsken. OCH SÅ KÖRDE EN BRANDBIL FÖRBI! ibland behövs det rätt lite ändå.

Innelek

Det är minsann en utmaning och ett heltidsjobb att hitta på saker att leka och göra med en 1,5-åring hela tiden. Visst; läsa bok, rita, bygga med lego, titta på barnprogram, jaga varann runt soffan, diska tillsammans... Men de resterande 8,5 vakna timmarna då? Är det fint väder är det såklart parken som gäller en del av tiden, men om det spöregnar mest hela dagen... Ja, då kan man tejpa sej en bilbana. Låt vara att det bara är jag som hålls på vägarna, Emil verkar ha noll respekt för trafikregler. Det var iallafall lite kul att tejpa dit den tillsammans.

uuh uuh jag är så påhittig!

Och ja, man får tipsa om vad man kan göra med fartfyllda småbarn om dagarna.

Hänt i veckan

Plötsligt, när man minst anar det, händer det grejer. Barnet pratar. Han säger Mamma, Isi, Moffa, Bil, mopo, försiktigt, rutscha, russin, dricka, leipä, trycka, skor, tutt, hoppa, usch, kyykky, upp, kuuma, loppu, tack, skål, faija, mummo, momi, näsa, lisää, öga, napa, klocka, nami, pippeli (osäkert när det är pipo, pipi eller pippeli. finlir), Emil och så kan han räkna Yy Kaa Koo! och så vet han vad olika djur säger. Och så hans bravurmening då: Ea Kekk! Att begära mera kex torde höra till väsentligheterna här i livet. Plötsligt kan han liksom kommunicera på ett helt nytt sätt.

Och samtidigt som detta händer blir han trotsigare än någonsin. Han vet vad som är förbjudet, tittar på mej och bara gör det. Because he can. Han slänger sig på marken, ylar och vrålar, kastar saker, bankar huvet i något hårt, bits och krånglar och prövar mitt tålamod på sätt jag inte trodde var möjliga. Nya sätt att kommunicera jo, det finns det skriande behov av från min sida också. Ni vet dendär lugna, pedagogiska, psykologiska, humoristiska, kramgoa, storsinta mamman som avleder, skrattar, visa, förstår, orkar och hittar på nya sätt. Hon verkar inte vara på besök här särskilt ofta, nej.
Otillräckligheten verkar vara moderskapets svartaste baksida.

Att göra miner framför kameran fick han med modersmjölken (och med fadersvattnet också för den delen).

Uuh uuh vi är så roliga!

Frihetshelgen lider mot sitt slut

Jaha, här sitter jag och dricker morgonkaffe på terassen och klockan närmar sej 10. När hände det senast? Oberoende. Så härligt att jag smäller av lite.

Och denhär helgen av frihet. Asså. Ni vet det där njutandet, som det förs så himla mycket liv runt hela tiden. Jag tror bestämt att det är det jag sysslat med denna helg. Stirrat på mitt dokument (okej, flyttat på två kommatecken och skrivit tre små stycken, tänkt och läst lite artiklar), gymmat, badat IR-bastu (obs! har ej gått i fällan att tro på detdär om kaloriförbränningen, men skönt är det ju ändå), tittat på tv, ätit lakritsglass, kvarg, persika och fetaost.

Orkar och vill inte ens sticka under stol med det: Älskar verkligen konceptet frihetshelg. Om några timmar gör resten av familjen entré igen, och ja, ni är nog välkomna hem!

Gårkvällens finhet

Att sitta ute i en varm och vacker Helsingforsnatt och tala bebisar, förlossningar och liv med vänner från nära och fjärran, käka barbeque och himla goda ostar, dricka champagne och bara känna sig så himla hemma bland dessa vackra människor. Jag tror bestämt det stavas l y c k a.

Att stå och fota sej på busshållplatsen och även fota sitt finger. En klassiker.

uuh uuh det är ju JAG!

Ensam hemma

Topp-listan på saker att göra när jag ensam hemma:
-sova
-duscha
-jobba
-träna
-städa
-äta precis vad jag vill när jag vill (mozzarella-kvarg-pirog-lakritsglass-vin-dieten, ni vet)
-titta på tvserier

(Alltså. När f-n ska jag hinna jobba riktigt? Bäst att ta en tupplur och diskutera helgens upplägg lite med mej själv)

Magiska stunder och stunder av vadvardetdusade?

Stunden då man vet att en ny människa är på väg ut i världen och in i våra liv. Innan man vet desto mer än att nu har det börjat. Finns det nån mer hoppfull och vacker och spännande stund?

Och sen, då hjärtat slutat slå de där extra slagen av vetskapen att en ny liten fin en snart föds, ja se då tänker jag själv att åh, jag vill också föda barn. Vänta lite nu. ATT VAD? Ibland är jag nog inte riktigt frisk.

Jamen såklart

Bara för att jag skaffar månadskort till gymmet straffar universum givetvis mej med förkylningen from hell. #typiskt, ifall man skulle Twittra om saken. Går ju inte jättebra att tänka heller med huvudet fyllt av snor. Och utan smak- och luktsinne är det onödigt att käka också. Man berövas liksom allt.

Espoon skidi*

You talkin' to me?

Mitt kära förortsbarn. Så snuvigt och hängigt idag. Inte jag själv är på topp heller. Oh well. Kanske beror det på hösten som härjar därute. (seriously? What's up with the weather?) Inget som inte lite godsaker & hederliga tv-serier kan hjälpa upp.

Wanna play in my hoods?

Och ni trodde att vår förortsidyll var helylleborgerlig, va?

Eka kuva on Emilin Jenni-kummin kädenjälkeä, toinen kuva on minun ottama.

*Kiitos J otsikosta. Loistavaa cross referencingiä.

Love

Okej, hur mysig att vakna bredvid denna sjusovande tiger imorse? Hemma bäst är nog ingen myt.

-----

Kuka olisi uskonut että tiikerin vierestä herääminen olisi ollut näin ihanaa?

Operabloggen

Hej från Operans Mekka! Här är det hyvens, vi har haft det så himla gött liksom då.

Bland det absolut mest anmärkningsvärda är dock det faktum att mitt eminenta resesällskap hävdar att hon aldrig har sovit på opera/teater/bio/föreläsning. Mon Dieu, jag reser med en kulturell övermänniska* (själv griper jag så gott som alltid chansen att få vila min små blå ett litet ögonblick.) Finner faktiskt förvånansvärt stor tillfredsställelse i att få sova på kulturella evenemang. Enda minuset är att man hajar till så förskräckligt då det plötsligt står en hel stridsberedd arme på scenen.

*alternativt normalpigg kvinna i sina bästa år intresserad av det hon sysslar med för stunden. (till skillnad från mej, övertrötta människa ointresserad av det mesta som inte involverar sömn. Nånej, skojar lite bara.)

---

Käytiin Olavinlinnan lumotussa maailmassa, eli oli sikakylmää ja märkää. Mukaan otettu sadetakki&viltti ei ollut mitenkään too much, päinvastoin. Että terkkuja vaan, Suomen kesä.
Ihana matkaseurani paljasti minulle ihan kuin vieraalla kielellä olisi puhunut ettei ole ikinä torkkuillut konsertissa/oopperassa/teatterissa/luennolla. Que? Matkustankin näköjään kulttuurin suurlähettiläsyliemon kanssa. Itse, näin väsyneenä ihmisriekaleena, tämä kuulostaa ihan vieraalta - minä kun tartun jokaisesta unen oljenkorresta kiinni. Ainoana miinuksena kultuuritorkuilla onkin se, että näyttämöllisen kokoinen armeija täydessä sodassa saattaa yhtäkkiä hieman pelästyttää pientä nukkujaa pois tolaltaan. 

På väg!

Regntät jacka, filt, paraply, snacks, tidsfördriv, och gott humör (årets underdrift. Är så ivrig att jag har svindel).

Nyslott: nu kommer vi!

Otippade saker som hänt

Idag, denna höstlika dag i mitten av juli -dagen vi tog en överraskande sovmorgon och tänkte frysa ihjäl i parken - tyckte jag det var urskönt att packa ner son&självet i bilen och roadtrippa österut för att inspektera färdigrenoverad prästgård. Det hela kändes mycket borgerligt och jag packade ner finbyxorna åt Emil för säkerhets skull. (De behövdes inte, det gick jättebra att komma dit lite sunkig och åka hem jättesmutsig) I prästgår'n var det fint hörni! Det var ju inte utan att man kunde tycka att man själv också kunde ha ett nyrenoverat Chateau, det var det ju inte, nej. 

På hemvägen snusade en smutsig ettåring ikapp med en professor på baksätet i min bil. Ibland händer de mest otippade saker på vägen hem från en prästgårdsroadtrip.

Sommarsöndagslyckan

Slumberparty med bästa vännen, lugn frulle och beachliv. 

Det gör mej såhär lycklig i själen.

Sommarens grej

Soliga sommardagar hemma på terassen  är det lätt att vara nöjd med lite. 

Dethär har definitivt varit sommarens grej:

Hinner inte blogga mer, måste ta ut mina cheesesticks och dricka mousserande dryck med grannarna i kvällssolen på terassen.

-----

Elämä on ihmisen parasta aikaa, varsinkin kesäisellä terassilla. Mut enempää ei ehdi bloggailla, kun pitää juoda kuplivaa kylmää juomaa ja syödä juustotikkuja naapurien kanssa ilta-auringossa.

L som i lyxliv

Alltså livet, då. Så himla fint ändå. Igår hade vi familjeförmiddag med cykeltur ur till Sommaröarna. 

Och idag då: egentid på stan med shopping och cafelunch. Zen, I tell ya.