Plan: Att ta med bara det nödvändigaste och noga tänka igenom outfits innan packning.

Verklighet: En kappsäck som knappt går fast, och då är den ompackad två gånger, och borta är några extra blusar och sånt. Har så totalt för mycket med mig, men vet inte vad jag ska lämna bort heller. Outfits är noga-ish planerade.

Har man nu månne allt?

Färgade håret. Det blev totalflopp. Misslyckat och fult. Perfekt tajming, med tanke på utlandsresa, tävling och att vara i sällskap med 40 alltid-lika-snygga blommor... fuckin grejt.

Försökte sova lite, men ögonen bara sprättade upp å upp å upp så jag ska nog sysselsätta mig med någå nu.



Klara Wappen!
So long suckers, Ireland here we come!

Följande kan konstateras:

- Har brutal skoskav efter hysterisk shopping som inte ledde nån vart. Ska man få skoskav så ska man åtminstone komma hem med tre påsar fulla med nya grejer som tack för besväret.
- Klädeslpaniken börjar stiga till max angående klädsel på Irland. Och detta får inte bli ett stressmoment sedan där; tror bestämt att jag har annat att vara nervös över då... ish. (jajaaa, jag vet att klädskåpet svämmar över och att dörren inte riktigt går fast för att jag har så mycket kläder, men nu råkar det sig så illa att jag inte har något lämpligt för just en körtävling.)
- Ångest-panik-faktor 2: TIDEN!!! Fattar inte hur programmet kunde bli så långt nu; då vi har mätt tidigare har det hållit sig inom ramarna galant. prkl. vi behöver inte precis dra på oss extra penalty och minuspoäng för det. hård konkurrens ändå lixom. (för icke insatta: 10-12 minuter musik, annars blir det minuspoäng)
- Ångest-panik-faktor 3: transkriptionsuppgiften!!! Aaaaa. när fan skall den hinna bli klar? för tillfället hyser jag starka aggressioner mot Långben. Han är en sprätt. och en slusk.
- Hanna goes business imorgon då jag flyger (!) till Vasa för att sitta på ett möte i några timmar. yey. förbundet betalar. ännu mera yey. *v.i.p.*
- positiv resfeber infann sig idag i slutet av övningen. Det lät bra och tävlingsvibborna kom smygande i skymningsljuset i Axelia. Det kändes bra.
- Jag har världens absolut bästa jobb.
- Jag har världens absolut bästa pojkvän.

Min måndag

har inte varit särskilt olik andra måndagar, förutom att jag är förkyld å trött och INTE på jobb. Känner att jag måste ladda upp lite batterier inför äventyret nästa vecka. Iofs skulle jag säkert ha klarat av att hålla övning men det sku nog inte ha varit särskilt upplyftande för någon. Ändå känner jag mig lite olustig, för jag brukar vara riktigt ordentligt SJUK förrän jag stannar hemma från jobbet. Nästan som om jag skulle luras lite nu, för jag har bara snuva å ont i halsen... hmm.

Idag blev jag lite arg. I huset där jag bor är vattnet väldigt ofta avstängt (grr å hmpf) men oftast brukar det komma en varningslapp i trapphuset typ ett par dagar på förhand. Men inte idag. En handskriven skitig lapp mötte mig i trappan då jag kom hem imorse. "Väliaikainen vesikatkos" AAAAAAAARRRRGGH. Man vill ju kanske gäääääärna ha en kopp te eller kaffe till frukost. Samt gärna ha en liten kopp med vatten för handtvätt o dylikt. För helvete. När jag sen stack iväg till insten råkade jag av en slump träffa på gårdskarlen och plösligt fann jag mig själv sägandes några sanningens ord om att stänga av vattnet utan att förvarna. Detta är mycket olikt mig. Hutar typ aldrig åt någon ens lite främmande person, konflikträdd som jag är. Han såg lite rädd ut så jag var nog säkert ganska farlig. *grrrr* Det var nog bara den krigiska dansen som skiljde mig från Knyttet då han slogs med Mårran. (och inte bet jag nån i svansen heller, men ändå) Jag kände mig precis lika modig som Knyttet. *skitkova*
(nu skäms jag dock, tror bestämt att jag överreagerade lite, men just då kändes det jättehemskt att inte få te eller kunna tvätta varken händer eller tänder...)

Nu tänkte jag krypa ner under täcket med en kopp te och en kram. Å kanske en film.


*dagens ou nou: fällde min makeupkräm, såklart utan korken på, i golvet så att minst halva innehållet rann ut på vessagolvet. perfekt. Vad bra att den råkar vara jättedyr också.*

Lycka är:

Att kavla lasagneplattor med nån man tycker mycket om en ledig lördagseftermiddag medan vinet luftas.
Samt att senare ikväll bli bjuden på italienska godsaker i goda vänners lag.

Konstig dag

Mycket är konstigt idag. Vaknade och var pigg, men somnade ändå om i ca en timme... Drömde dessutom en mysko dröm om att Uffes pappa förolämpade Petra i en kyrka i Rom där det var en massa körer och Petra höll någå tal och började gråta för att Kurre var så elak. Jag vaknade också av att jag grät. Däremellan hann jag dock vara i fjällen med Rs bror J. Han målade fula fjällmotiv på porslinsmuggar som han ville sälja på den kommande sångfesten i Rosala... Väldigt märkligt indeed.

När jag kom ut från R snöade det. SNÖ! på allvar...

Väl hemma hittade jag en tröja som jag inte har sett på typ två månader. jag trodde jag hade tappat den, men där låg den, helt synlig på min säng. konstigt.

Det har kommit en hel del påminnelsemail om att den obligatoriska föreläsningen idag börjar redan kl 13.00. Jepp, alles klar. När klockan var 12.45 var jag redo att trampa iväg men... Av någon anledning sitter jag fortfarande här hemma. Känner mig urusel. Men hela kursen är trög och ute är det vått och jag inväntar min lediga helg och har dammsugit och städat lite här hemma och... På något sätt kändes föreläsning så totalt meningslöst att jag tydligen besöt mig för att inte fara. *dålig människa och studerande* MEN man måste göra kompensationsuppgifter om man är borta. Kompensationsuppgifter suger. Hundra gånger enklare att skriva föreläsningsdagbok. Varför for jag inte på föreläsning???
Istället kunde jag givetvis ha farit på jobb, men eftersom jag redan hade meddelat att jag kan komma först halv tre ides jag nu inte stressa i onödan heller...
Dessutom hade det idag innan klockan ens slagit tolv inkommit hela 30 (30!!) mail. Seriöst. Av dem var ca 29 viktiga mail. På allvar. Vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt.

Dethär är en synnerligen konstig dag. Månne den blir värre ännu?

Lycka är:

att få en kram då man känner sig riktigt usel.

Måste:
- planera
- öva
- fixa
- dona
- laga
- greja
- jobba!
- Städa!
- Se fräsch ut
- vara trevlig

Vill:
- slöa
- slappa
- festa
- härja
- sova
- vara ofräsch
- vara otrevlig

ibland känns livet orättvist.

Vill ha:

- nya skor. Gärna prickiga eller randiga eller någå annat sött
- nytt hår. mitt ser för jävligt ut å hänger som en råttpäls...
- någå ohälsosam mat, typ hamburgare eller pizza eller någå. nå flotit sku va bra. vem bryr sig i bikiniformen? (ähum...)
- en flaska vin att dränka mina sorger i. Okej, har nu inte egentligen så stora sorger att dränka, men ändå.
- en enkelbiljett till paradiset. gärna tillsammans med nån jag gillar, för jag tror inte att paradiset är så kul om man är ensam. Paradiset får gärna ha sol och en låååång strand. Och myky god glass och en skön säng. och vin. och ohälsosam mat.

tror att jag ska slänga mig under täcket och misströsta en stund.
(märks det att allt känns lite trögt just nu?)

Idag är jag glad och tacksam över:
- fint väder
- fina sånger
- mina vänner
- bra körläger
- att R finns
- att jag själv finns
- att jag har det bra

Glömmer nog bort att var tacksam ibland. Jag har mycket att vara tacksam över.

Bland annat det att jag nu ska få dricka vin, äta räkor och mysa med min allra käraste vän. :)


dagens lärdom: lämna aldrig plastlock på en varm spisplatta.

meningslöst inlägg

Vardagen is bäck. Helt okej nog. Har haft en synnerligen lugn dag att starta med efter påskfirase. På övningen var det dock olovligt lite folk. hmpf. Det är ju faktiskt bara tre veckor tills vi åker. hmpf.hmpf. Om det inte blir bättre till helgen så blir jag kanske lite arrj. Men bara kanske.

I Hansa hade dom Euroviisu-karaoke idag. :S Ett gäng uttråkade (men välbetalda!) musiker (mina gamla studiepolare, faktiskt, kul!) kompade skitlåtar (typ byebye baby och tahdon olla sulle hyvin hellä) sjungna av totalt tondöva idioter. Gissa var det mycket folk på hansatorget.. Jo, fullt! Å folk applåderade å hade sig å var helt i extas: kylläpäs tämä oli hyvä idea.. Jahaaa! Lite shoppingro skulle inte vara helt fel faktiskt. Ibland förundras man över folks dåliga smak.


Idag är det min kära pojkväns födelsedag, och som en god flickvän sig bör har jag naturligtvis bakat kaka (poäng, tack!). God kaka. (mera poäng, tack!) så nu ska vi mumsa i oss lite tårta å så ska han få öppna sina pakeeet. jeij.

Att sånt.



"Varje kvinna blir lik sin mor - det är hennes tragedi.
Ingen man blir lik sin mor - det är hans tragedi."
Oscar Wilde

Det har hänt något unikt. Imorgon bitti åker jag till fjällen för att vara sportig över påsken tillsammans med Robs familj. Och nu när jag har packat SÅ FINNS DET FORTFARANDE RUM I MIN VÄSKA. Min första tanke var naturligtvis Vad har jag glömt?? Men sen insåg jag att jag nog har med allt som behövs för en skidsemester.. hm. Men inte kan jag väl åka på en resa utan onödiga "utifall att" kläder?


EDIT en halv timme senare:
Såja. Har nu fyllt väskan med mera kläder och grejer så att jag tryggt kan resa iväg med vetskap om att jag inte kommer att frysa rumpan av mej i fjällen. Extra utifall att kläder är också med. Alles under kontroll. Sehr Gut! Är packningsguru.


EDIT ännu senare:
Glömde att berätta att jag fick beröm från två av varandra oberoende människor idag! Beröm är nice. Speciellt då det kommer från annars kritiska människor som vet vad de pratar om. Men också om det bara kommer från en helt vanlig rivilaulaja som bara ville glädja mej med att säga att hon tycker om mina övningar. HUr trevligt e int de?
Nu ska jag definitivt städa lite, diska å SOVA.

Glad Påssssk!

Förundran

"Natten räcker tills morgonen bräcker
dagen tar vid intill nattetid
Alla mänskor vet denna självklarhet
att det fortgår så
är ett under ändå"
(Alf Henriksson)

Fantastisk konsert igår. Den gick under mitt skinn.

Chattade med A i många timmar idag. Söndagsfilosofi med en kär vän är aldrig fel.
Samtidigt fick det mig att inse hur sällan jag reflekterar över att varje stund är unik. Så nu har vi filosoferat kring detta i nån timme, min vän och jag. Såna stunder är underbara även trots att de sker över internet och inte över en kopp te "facie ad faciem".

Med detta skall jag nu övergå till betydligt lättsammare trivialiteter, nämligen roa mig med sex and the city en stund.


dagens ytterst irriterande moment: Osthyveln har försvunnit. nu måste man SKÄRA ost och då blir det tjocka skivor. tjocka ostskivor är äckligt.

Nä NU!

Jag får inget vettigt gjort. Vaknade som i en dvala imorse då klockan ilsket pep till, hade lovat väcka R, men sidu nejnej, jag somnade ju om i minst en halv timme, så att han fick jättebråttom och var småirriterad och jag var lite trött och sur å tja, det rådde en inte sådär värst mysig stämning...
Beslöt mig därför för att somna om en LITEN stund till, och tadaa, nästa gång jag öppnade ögonen var kl 12.40. Aaarrgh! Det var inte riktigt planen det inte. Dit for jumppan, skriva uppsats, vara allmännyttig innan jobbet. blah.
Nå, jag har beslutat mig för att inte ha dåligt samvete utan i stället fira med att slötitta på tv-serier resten av dagen. Ett vist beslut. Ev. borde jag göra något åt magistersansökan ännu. Men jag lyfter nog på hatten åt mig själv för att jag redan IGÅR kopierade alla nödvändiga bilagor trots att ansökan ska vara inne först imorgon!! hyvä minä. jag har koll. att vara ute i god tid är a och o.

Så nu ska jag ägna mig åt ER, Gilmore girls och ev lite sex and the city. För er som inte vill veta kan jag berätta att ER nog e jättespännande nu i säsong 13. Fast åt er som är slavar under Grey's våld kan jag bara säga att ER nog tyvärr verkar som en B-klassens serie i jämförelse med Grey's. Men det hindrar ju ingen från att titta på det iallafall. (även gilmore girls har fått en underlig vändning då 6 säsongen slutar..)
Och nej, jag har inget liv. men jag sörjer ej för det.

Non Stop!

Jag har genomlidit en konsert. Och genomlidit är nog exakt rätta termen. Non stop lidning. Det är bara så sällan som man lider av att höra sig själv sjunga; oftast brukar man ju tycka att man är kung på scenen och publiken får sen tycka vad dom tycker... menmen. icke denna gång. Inget stycke var färdigt, vissa vanliga, rena klanger blev rent av helvetiska och vissa av kompositören avsedda ufoklanger betydligt ufigare än vad någon någonsin kunnat tänka sig att nån skulle kunna prestera....
Till råga på allt hade vi ju det stoooora nöjet att ha två av kompositörerna i publiken. Fuckin great. vojvoj. Uffes sånger gick nu ändå någorlunda igenom utan att det hände några riktiga dundertabbar. Rytmiskt kanske inte världens mest strålande framförande, men helt ok på sina ställen ändå.
Allra värst måste det nog ha varit för stackars Mikko Heiniö. Till råga på allt blev han PRESENTERAD för den övriga publiken av speakern, vilket knappast var särskilt kul för honom och en stor bidragande faktor till att han snabbt och obemärkt slank ut efter konserten... Stycket for rent ut sagt på reven. big time. som tur har kompositören varit förutseende nog att lägga en taldel i mitten av stycket så att sångarna senast där kan hoppa på tåget igen och få någorlunda rätt ton från stämgaffeln, som ju varje god sångare har med sig på konsert. Jag hann (kanske som tur var) inte titta på honom en enda gång under det förbannade styckets gång, eftersom framförande mest var en matematisk prestation för min del som bestod av att med ena handens fingrar räkna slag och med andra handen peka i noterna var vi var för att ha nån som helst chans att hänga med ens lite ibland och däremellan desperat försöka trycka in några ens lite ditåt toner. urk. fy fan. Stackars Heiniö hade nog inte i sina vildaste fantasier kunnat ana att hans verk kunde låta såhär.
Ett annat säkert tecken på att allt kanske inte har gått heeelt nappiin e då sångarna efteråt diskuterar att "nå, hur gick det för dej/er stämma, sjöng ni rätt?" (dvs att man
a) inte har en jävla aning om vad kaverin bredvid har sysslat med den senaste timmen eftersom all ens koncentration har gått till en själv, vilket kanske inte är helt det som körsång går ut på och
b) att man inte har en aning om hur det är meningen att det skall låta och
c) inte har en aning om hur det egentligen lät)

Lova att ni skjuter mej i huvudet om jag nånsin börjar komponera dylik musik, please. Det är för alla musikers och deras framtida publiks bästa. på riktigt.

Och det absolut bästa med konserten var nog cidern och hesematen efteråt. Och då det bästa med en konsert är Hesematen efteråt är det lite allvarligt.

tack och förlåt.

Min veckoplan ser ut såhär: (så att ni vet vad jag gör med mitt liv.)

- skriva färdigt referat. typ NU!
- skriva rent fältarbetesanteckningar, skicka in till läraren, gå igenom intervjufrågor och få fanskapet undan och studieveckor in på kontot.
- MOTION. piste. har negligerat min obefintliga kondition alltför länge. nu blir det ändring.
- utomhusvistelse under solens sken ..iiii den häärliiga våårsolens glans! :)
- sömn. har också blivit en bristvara de senaste nätterna.
- städa klädskåpet. ett måste väldans snart, eftersom man inte hittar någå å allt e ett enda kaos.
- körer. samt egen övning inför dessa. kallas även jobb och är ett måste.
- födisfester x2 :) ett 25-årskalas å ett 50-års. inte illa.
- konsert x2. WAM imorgon, välkomna å lyssna! samt uffes komp.konsert på lö.
- hängande med pojkvän. busy som man är har detta blivit ett kalenderärende. :S
- kaffande med vän. innehåller kalorier och fniss samt allvarliga samtal. myyycket trevligt.

plus övrigt löst program som inte är värt att nämnas eller inte ännu är känt ens för mig själv.
Men det ser ju ut att bli en riktigt treflig vecka dethär.



dagens morr: fällde saltkaret i golvet imorse. Det gick sönder. Orkade inte städa upp. kanske saltet försvinner om jag slutar tänka på det.