Det är lågsäsong för roliga blogginlägg nu. Orsakerna varierar, men främst handlar det om att jag uppfört mig väl och detta nya, belevade levnadssätt har gjort mig till en trött kvinna som mest behöver vila sig, ta det lugnt och se på tv-serier. Lite handlar det också om att en trött kvinna inte orkar företa sig särskilt mycket, alltså händer det ganska lite och då finns det inget att skriva om.

Ikväll skall vi på prinsessparty. Försöker övertyga Rob att klä sig i vita tights å ha en käpphäst med sig, som den prins han är. Han är inte lika övertygad som jag att detta är en bra idé.

Förvandligen

Semit igår gick bra. Ur min mun kom enbart intelligenta och kvistiga frågor som tvingade mina medgraduanter att tänka till ordentligt. Ställde dem mot väggen och satte hårt mot hårt. Gick från ungdomsloser till Kirsi Salo-like bitch som försöker ta reda på vem i grupper som är Heikoin Lenkki. Från trevlig tönt till otrevlig tant. För varje vecka som går blir jag lite mera impopulär i den gruppen. Snart har jag inga vänner kvar.

Idag skall jag för övrigt skina ikapp med solen. Inte ironisera och vara sarkastisk på andras bekostnad. Vara snäll. och skaffa nya vänner.

Är just på väg att diskutera gradu-grejs offentligt och väntar med skräckblandad förtjusning vad som kommer att komma ur min mun denna gång.

mitt sjukt spännande liv, del 745

Jag har på känn att denna dags höjdpunkt ligger i att den snart är slut. (Eventuellt kan den också tävla med en kvällsmacka, som jag snart ska breda mej.)


Idag hade jag ett allvarligt samtal om Iso G med Mr. Pee (as in Professorn, inte kroppsvätskan). Han berömde mej och speciellt mitt språk, och sa seriöst att "jag tror att dethär kan bli en bra gradu". Jag svarade Yo. Yo! På fakta. !? Bestämde mej snabbt för att inte skämmas, utan fortsätta med ungdomsspråket och försökte se kool ut å säga saker som smooth och yeah efter det. Det funkade ganska dåligt, kan jag bara meddela. Dessutom slutade jag vid det laget att lyssna på honom och funderade enbart på koola ord och uttryck att fylla ut pinsamma tystnader med. Det bästa jag kom på var typ ål sprajt och jepsipepsi.
Min vetenskapskarriär OCH min karriär som kool är soo over.


Det gläder mig att jag snart får avsluta denna dag.

Vad är detta? SNÖ?!?! och MINUSGRADER! Det ska ju vara vår. Skitstart på hurtmorgonen. *surt*

gammal, fet å full. bra liv man har.

Uppfinnar-Jocke (& det stora parentesinlägget)

Har kommit på ännu en sak som jag skall uppfinna.*många viktiga uppfinningar på gång just nu*
Men det här är något som kan gagna inte bara mej och min napa, utan allmänheten. Jag skall ställa upp för mänskligheten.
Uppfinningen är alltså en USB- (eller alternativt bluetooth-)styrd (för maktmännen 40+ gillar bluetooth. det ser så "ungdomligt" creddigt ut liksom) slapper. (uttalas som engelskans släpör) Man sätter sej vid datorn, och om man inte efter en halvtimme börjat skriva på gradun (eller andra viktiga jobb. kommer dock inte på några andra viktiga jobb än gradun just nu) så sätter mojängen igång och slappar ens fingrar tills man inte står ut längre och börjar jobba. (Det är viktigt att det är just enbart fingrarna. Det lärde jag mej av min ex-sånglärare, som var en man i sina bästa mått; ca 2 meter lång och minst 150 kg tjock. Då jag blev arg (på mej själv givetvis) på lektionen hoppade han alltid teatraliskt till och skyddade fejset med händerna och ropade "älä kasvoihin, älä kasvoihin!!") Så slappern skall endast slå på fingrarna. Funderar på att tillgägga nån slags elstötar efter en stund ifall nån skulle ha för hög smärtgräns. (själv har jag ingen smärtgräns, as in allt gör förbannat ont.) Slappern skall vara enkel att installera och ställa in sej själv så att man inte kan börja trixa så att man bara har den installerad men den inte kommer igång och således tillåter en att slappa (as in svenskans slappa, synonymt med slöa) alltför mycket. (det finns människor som skulle installera slappern bara för att det skulle se bra ut och sen skulle stänga av den, men ändå intala sej att man har en stark arbetsmoral.) (jag själv hör till den kategorin)

Den bakomliggande ideologin i denna uppfinning är givetvis:

• man arbetar bäst genom piska och aga. morötter är för mesar. och ingen vill ha en mes.
• arbete skall inte vara roligt. det skall vara blod svett och tårar.
• gradun måste bli färdig.
• rädsla är den bästa motorn. rädslan stärker karaktären. och en stark karaktär är en dygd.

(Samt givetvis att jag ska bli skitigt rik på patentet.)

(nån oinsatt skulle lätt kunna tro att jag är teknolog eller ingenjör på basen av detta inlägg, eller ve och fasa, ännu värre, naturvetare. huu. Så är inte fallet. jag studerar m-u-s-i-k-v-e-t-e-n-s-k-a-p; den ädlaste av vetenskaper.)

*bråda tider nu* (man kunde lätt tro att jag inte skriver så aktivt på gradun)

K-18 stuff

Jag har handlat en kavaj. En kavaj. Inte en utejacka-kavaj. En innejacka-kavaj. This is the shajt for grown-ups. En barnförbjuden jacka. Det är såhär vuxenlivet börjar. Min streetcredd som ungdom är officiellt försvunnen.

Denna dag har jag

1. raderat halva min gradu (med flit. I suck as a kickass-vetenskapswoman)
   
2. försenat mej till lunchen
3. försenat mej till föreläsningen
4. skippat föreläsningen
5. ätit en delicatoboll. Mitt liv som smal går hejdlöst bra.
6. stigit i något som luktade misstänkt mycket som hundskit.
   
7. försökt sova bort envis huvudvärk utan att lyckas
8. försovit mej till roligheter. kvällstid! OMF.
   
9. ätit en halv påse chips. se punkt 5
10. tappat en näve chips på mattan samt stigit i smulorna x antal gånger och spridit dem runt lägenheten. (note to self: imorgon på morgonen lönar det sig helt klart inte att gå barfota här.)
    

Men inget, INGET kan förstöra denna soliga marsdag.

Saker som stör balansen

Ett harmoniskt liv bygger på balans mellan saker och ting, grejs och mojs. Stuff å kreijer.
En oerhörd obalans har infunnit sig i mitt liv. Fjärrkontrollen, fjärrisen, knäpparn, dosan, kaken, bytarn, vad ni nu vill kalla den (som min mamma för övrigt kallar kalkylatorn (!)) har nå fel. Den måste omkodas, meddelade teknikansvarige häromdan. Fäck. joobbiiiigt. Manualer fram änd shajt. men som det är nu, måst man trycka på dvdns knappar (och alltså stiga upp från stolen för detta) och man kan inte välja någå specialfeatures, typ subtitles eller liknande. och det är minst lika jobbiiiigt.
allt suugäää.


Shit of the day: min lunch idag bestod av en spygrön omelett och gick under kategorin "smakar bäst då man blundar". Alltid lika skönt att vara kung i köket.

Mitt liv som smal, del 3

Eftersom jag nu övergått till fas 2 och 3, att vara och hållas smal, gäller det att fokusera på annat än mat. Mina fritidsproblem löste sig då jag började jobba på gradun igen, och tro det eller ej, men jag har varit på en megarulle. Tror inte gradun har sett en så stor rulle tidigare faktiskt. Men, som i de flesta sagor, kommer ett stort och elakt troll fram i något skede. Detta troll åt upp rullen. Slurps. Och så fanns den inte mer. Istället för att misströsta (för gradun är ju en process som går upp och ner! *lyssna efter den käckt sarkastiska tonen pliiis*) tänkte jag ta och äta lite glass. Bara för att underhålla mej själv liksom, inte för att tröstäta.

En sak som jag märkte efter att rullen försvunnit var, att jag faktiskt inte ägnat min fabulösa smalhet den minsta tanke under den kreativa skrivprocessen som rullen gav mej. Nu är frågan om jag bör se detta som alarmerande eller ej. Min tidigare hypotes, att smala människor mest sysselsätter sej med att tänka smalhetstankar (typ jeejee, jag är smal, plattmageplattmageplatmage-mantran och liknande), har på något sätt slagits sönder och samman. Även smala människor bör sysselsätta sej med något (annat än smalhetsmantran). Dock måste jag erkänna att det känns lite halvsunt att inte smyga omkring och mantra för sej själv dagarna i ända. Samtidigt är jag panikslaget rädd för att glömma att jag ju har ett nytt liv nu, där jag rimligtvis borde fokusera på att hållas smal och inte tänka feta tankar som glass, chips och vin.

Trots tappra försök är dock glass det enda jag kan tänka på nu, så det kan vara att nästa inläggsrubrik blir "hur mitt liv som smal övergick i något helt annat".

Jag lämnar er i olidlig spänning.

Mitt liv som smal, del 2

men, hörni: vad gör alla smala människor om dagarna? Inte äter dom ju iallafall.

*fritidsproblem*

Yo!

Hörni gott folk, nu är det flyt. Det är måndag, och ändå flyter jag! Inte bara går det bra på jobbet, även ett av de tre viktigaste huvudmålen i livet är uppnått. T.o.m. utan ansträngning. (jobbet känns som en pyttegrej i jämförelse med livets tre gyllene regler)

1. Bli smal
2. Vara smal
3. Hållas smal

Håll med om att dessa tre saker är livsavgörande för lyckan, självkänslan, utseendet, garderoben samt för livets mening.
Och nu har det hänt för mig, det som vi alla går och drömmer om: jag vaknade upp en grå måndag i mars och märkte att jag är smal. och jag har inte ens bantat.
Och jaa, jag veet: tänk på barnen i Afrika; det har man ju fått höra tre och sju gånger, men. Jag. Är. Smal. Och hysteriskt, syndigt och elakt glad över det.

Mitt liv som smal kan börja.

Jee!

Inte heller idag känner jag mej värdelös, hurra för mej! Undrar just när jag ska lära mej att inte ha sån total ångest över att jag e skit. Jag har dessutom lärt mej mer denna helg än på många år sammanlagt och är nu helt hypad.

Sköna tider nu.

Flyt.

Jobbet idag gick faktiskt bättre än jag någonsin vågat hoppas på, det var ju t.o.m riktigt roligt! Takeaway kinesmat, vin å en film i världens bästa sällskap innebär att mitt liv inte är det sämsta livet här i världen iallafall.

fredagkväll

vi myser. R sitter i soffan å jag sitter i en stol minst 5 meter från honom. båda har vi noter framför näsan. R utforskar det kyrilliska alfabetet och ljuder ut olika mystiska ljud för sej själv. Jag har fördjupat mej i det tjeckiska språkets hemligheter.

Han ba: alltså vad är dethär för tecken?!
Jag ba: alltså vitsi så sjuktsvårt språk dethär. kanske jag borde ta alten där.
Han ba: *viskar för sej själv*
Jag ba: mupp
Han ba: va?

romantik på hardecore-hög nivå.

(i takt med myset odlar vi vår surfjärtism, eftersom några ungdomar har haft ljud ute på gatan. jag menar hallå, det är fredag kväll. bara för den sakens skull måste man inte ha ljud.)

Nån har googlat frasen "hur man inreder en buss" å hittat till min blågg. fantastiskt. Dom hittade säkert svar på frågan. tips och idéer typ.


för intresseklubben: jag klarade excelgrejen med nöd och näppe, några tårar och hundrafemtifem svordomar. (och fortfarande hatar jag programmet.)
"hej jag heter excel och är ett skitnördprettoprogram med sjuhundratusen funktioner. om du hittar alla får du inget pris. är du en kool typ är jag inget för dej.")

schyssta pattar

kan nu tydligen köpas på e-bay. Sköna tider. Men obs, det är bara ett använt implantat som nån b-julkkis säljer. Smooth.


Muuten1: Herrens Herde skall flytta in under oss. Vi blir grannar med ärkebiskåppen. Mamma blev givetvis genast superorolig för att vårt dåliga leverne skall få oss inskrivna på svarta listan över trashy people. (hon tror på allvar att det finns en sån lista). Mest tror jag dock att hon oroar sej för sitt eget skinn, att vi drar ner hennes namn in da shitt och att alla får veta att vi är släkt och att hon får skämmas. Själv är jag härdad; är så van över att skämmas över mej själv stup i kvarten så jag tar detta med ro. Om jag gissar rätt, så kanske pappa ringer ett samtal för att prata lite "allvar" med mej den närmaste tiden. Inte för att han själv skulle vara så orolig för att vår trashy lifestyle skulle vara alarmerande, men för att mamma tjatat lite (=mycket) och han inte orkar med det. (Hon har lärt sej att jag inte alltid är en alert student då det gäller att föra visdom från mor till dotter så hon tar till "knepet" "pappa ringer och jag märker inte att det är mammas idé".) Sen sitter mamma bredvid å säger åt honom vad han ska säga. Vid närmare eftertanke är det kanske inte så glamorous med en biskåpp i huset som jag först tänkte mej. (med alla fester och sånt som dom säkert inbjuder alla grannar till.)

muuten2: min telefon e sippad, vilket gör att jag svarar om möjligt ännu mer sällan i telefon än tidigare. bara så ni vet.

sug på den

allt e skit. Framförallt (eller egentligen enbart) för att jag måste göra en grej i Excel idag. Jag hatar excel.

Är gråtfärdig och helt sönder. Jag hatar Excel. Har t.o.m. övervägt att diska och städa bara för att få skjuta upp skiten. Livet känns orättvist, eftersom alla andra får syssla med skojiga saker utom jag, som måste jobba med en excel-grej.
Livet är hårt.

Alla barnen

uppdaterade sina bloggar utom Hanna, för hon hade ett innehållslöst liv.




*dessutom var hon trött och gjorde körarrangemang.

besvikelser

Förra veckan tog saltet i vårt kar slut. Utan att nån varken bett, hotat eller tvingat mej, fyllde jag genom min enorma initiativförmåga karet helt självmant. Såhär i efterhand kan man fråga sej hur lönsamt företaget var, då ingen har uppmärksammat detta faktum. Jag menar, hej hallå, saltkar fyller faktiskt inte sej själv.
och efter uträttat stordåd är det faktiskt lite halvtrist att själv behöva påpeka och uppdaga det.

Igår hälsade en bekant äldre herreman på mej på gatan genom att ta av sej kepsen. Eftersom solen råkade vara bakom ett moln var staden mycket grå och det kändes som om vi skulle ha varit med i en svartvit film från 1900-talets början.

Bakom mej i tåget satt två tjejer som såg ut som 12-åringar och diskuterade vilken färgs underkläder det lönar sej att ha om man vill få en kille i säng. Jag blev nästan upprörd, eftersom det verkade vara en programpunkt på en av tjejernas agenda. Den ena tjejen förklarade dessutom lillgammalt att "sex är ju faktiskt inte längre något som endast hör till de vuxnas rättigheter, även om det kanske var så på 70-talet."
Plötsligt påmindes jag om varför man inte skall tjuvlyssna på folks samtal på tåg.

Uppfostran

Min mor är alltid så orolig över att mitt dåliga beteende och allmänna slarvattityd gentemot viktiga saker i livet skall reflekteras tillbaka till henne och att folk därmed skall tro att hon inte kunnat uppfostra mej. Därför kan denna historia ses som ett exempel på att jag också kan uppföra mej. Åtminstone ibland.

Om, OM jag skulle vara en ouppfostrad och otrevlig typ eller alternativt en bitter tant, så skulle biträdet på Stockmann ha haft en riktig rotimorgon imorse, eftersom det tog 24 minuter i kassan och 4 korrigeringskvitton före jag hade det rätta kvittot i min hand. Det var nog tur för henne att jag är så väluppfostrad, ljuv och förstående, för jag bara log och hörde mej själv säga "jag har nog tid att vänta". Utöver detta blev jag inte ens sur eller på nåt sätt irriterad över att hon inte kunde svenska. Smidig som jag ju är böt jag direkt till finska och sade "det gör ingenting, det går så bra så på finska". Undrar om hon reflekterar över detta ikväll; att hennes morgon kunde ha varit såå annorlunda ifall jag skulle ha varit någon annan, någon otrevlig typ eller alternativt en med kronisk, medfödd surfjärtism. (alternativt en som skulle ha fått en dålig uppfostran hemifrån. det har jag bevisligen inte. jag bara råkar glömma den emellanåt).

Jag åt just en lunch som smakade konstigt och min gradu framskrider inte det minsta. Det är skönt att märka att livet ler.

Som tur är går ångest och andelivets bryderier alltid att dämpa med materialism och utseendemässiga korrigeringar. Därför styr jag nu min käcka kosa först mot frissan och sedan mot en affär, där det finns en väska som väntar på att bli min samt mot postens välkomnande atmosfär, där ett brunt paket har mitt namn. (vem har förresten bestämt att alla postpaket ska va bruna?)

JAG anser

att folk med bloggar borde skriva fler morgoninlägg (alternativt sena kvälls/nattinlägg. det är Lina förresten bra på. hon levererar alltid. ). Jag har nämligen en viss rutin då jag startar dagen; mejlen, fejan, husis, iltalehti, expressen, bloggar. Alltid i samma ordning. Alltid. Och om bloggarna är ouppdaterade sedan igårkväll är det typ jättetrist för mej och min morgonrutin.

Tänkte dela med mej bara så att ni vet hur JAG gör om morgnarna. Antar att det intresserar hejdlöst många.

(för den inre kretsen: ungefär på samma nivå som detdär med matlådan till jobbet, ni vet)

Ibland

funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor. Eller nä, fel: OFTA funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor. Något med resonemanget känns dock fel, för 1) jag är redan något, as in jag har ett yrke (inte så att jag skulle tro att jag är nåt, där kunde man lätt missförstå min formulering. så tokigt det kan bli) och 2) jag är redan stor. (fäcts of today typ)
Miserabla muijan är tillbaka från idet. Knappt hann hon lägga sej tillrätta i en bekväm ställning före det var dags att avsluta vilan.

Mina resonemang med mig själv låter typ såhär:
Jag: Jag har nog världens bästa jobb jag. vilken tur för mej!
Jag: Men egentligen... Nä, jag behöver ett miljöombyte. man ska inte behöva gå till sitt jobb med en klump i magen varje gång.
Jag: Fast, nu är jag nog lite petig. man ska int ge sej bara för att det känns lite trist. då skulle folk byta jobb hela tiden.
Jag: Men jag har känt att jag vill ha ett riktigt jobb ganska länge nu.
Jag: Då kanske det vore dags att testa på nåt annat. bara för en tid.
Jag: Men jag kan inget annat. och jag orkar inte med ännu en utbildning till.
Jag: Och egentligen är det ju nog jätteroligt dethär med körer och så.
Jag: Men varför blev jag inte scenograf? det låter så skoj. Eller journalist.
Jag: Fast jag har ju nog tänkt att jag kunde ha ett lite mera vanligt och regelbundet jobb. Med tider och klara ramar och en början och ett slut som inte hägrar om nåt år. inga processer utan klara, tydliga grejer.
Jag: fast det måste vara kreativt, annars dör min själ.
Jag: men det är ju just det. jag orkar inte kreera hela tiden. jag ska söka jobb i siwakassan.
Jag: Vad klagar jag för? Jag är ju rätt bra på det jag gör.
Jag: men det känns nog som att jag kunde prova nåt annat en tid nu. fast nä, vänta. först nästa år...

Alltså på allvar. jånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjå. Jag tycks tro att jag fortfarande är i tonåren.

Mina cirklar är rubbade och ingenting är som det brukar:

• Det är söndag och jag har studerat. På allvar. Senast jag studerade flitigt en söndag var typ 1995 då jag läste på finskaprov i högstadiet.
• Det är söndag och det kommer inte Amazing race. Istället kommer det helidiotisk misstävling. DET är en sak som definitivt inte hör hemma i år 2009. Vem intresserar sej för traditionella skönhetstävlingar these days?
  
• (en annan sak som inte heller har hängt med att det är 2000-tal är familjerestaurangen Rossos inredning. vinner enkelt tävlingen "fulast i stan".)
• det är söndag och jag hörde mej själv tacka ja till mera jobb. vad har jag för fel?
  

Tragiska muijan från igår har förresten tagit en paus och gått i ide. (tror inte att hon är påväg därifrån under de kommande 25 åren, eftersom jag har bestämt att mitt liv härmed kommer att vara en dans på rosor.)

Livets mysterier 1: varför är det så svårt att sluta äta då man är mätt då det gäller pizza? Jag blir alltid illamående efter en pizza för jag kan inte sluta äta. gäller enbart pizza.

Livets mysterier 2: varför är så att ivern att städa klädskåpet alltid slutar då 2/3 är klart?