Action a la Hanna

Människan är ett vanedjur. Jag är mest ett rådd-djur. Idag tänkte jag åka till Joensuu. Bra jag. Inte en sekund för sent insåg jag att jag faktiskt hade satt mej på fel tåg, packat upp min bok, tagit av mej skorna och bänkat mej bekvämt med min glass, då rösten vänligt meddelade "Ladies and gentlemen, this is an Intercity 2 train to Joensuu. Our following stops are at blablabla". P.A.N.I.I.I.K. Det var som i en film. Staccatoackord i crescendo. Slowmotion. Hoppa upp, hoppa i skorna, ta dina väskor, din bok och din glass och Spring. OMF. Härregud. Hjälp! (vid dylika nu-är-det-panik-situationer har jag alltid fel kläder. Tror ni inte att jag trasslade in mej i min långa klänning och rev sönder det redan söndriga axelbandet helt och hållet och repa hela klänningen.)
Men här sitter jag nu och pöser i min stol så det löste sig på följande sätt: jag skrek lite (=mycket), rusade ut ur tåget, som redan börjat rulla, och hoppade på det rätta tåget i rättan sekund, för även det hade redan börjat rulla. Min lycka var att det avgick från spåret bredvid. What are the chanses för det liksom? Lagom fräsch med söndrig klänning, mina tavara all over the place, min pehmis all over me och i mitt hår och svettig som en gris. Det är nog en jävla tur att jag har en underbar personlighet.

Mina olika skepnader

Klockan är mittinatten och jag vet inte ännu vad jag ska sjunga imorgon på kurs (för är det nåt jag inte är, så är det pretto). heja. att vara väl förberedd är a och o.

I övrig glider jag fram som värsta stekarn. Shoppar för dyra pengar och dricker smoothie i solen som värsta Ashley Olsen.

Även på hemmaplan är det fett bra. Har skött hushåll, agerat taxikusk och påmint R om att han måste vattna krukväxterna. (!) (Jag skiter faktiskt i våra krukväxter, så om han envisas med att ha såna så får han banne mej sköta dem själv. Jag gillar snittblommor. det har inte R fattat. ännu. Vi har ju bara varit ihop sen 2005 ännu så det är väl lite för tidigt för det.) (och nej, jag är inte bitter, bara lite halvstörd.)
Igår bakade jag dessutom kaka OCH diskade undan efter mej. Är Martha-fucking-Stewart. (fast R ogillar när jag använder ett vulgärt språk, så egentligen ska ni byta ut the f*-word mot tusanhakar.)

Nu ska jag som värsta Svenne Bananen kolla in lite Acne Jeans. Aj löööv postorder.

Hej då!

trögt

Denhär dagen är trög. Har försökt göra det ena och det andra, men inget har riktigt haft flyt. Förutom småätandet, det har lyckats ovanligt bra idag.
Igår hade jag tänkt ut många fina överraskningar åt R tills han skulle komma hem sentsentsent. Men så dyker karln upp mitt i plötsligt typ 4 timmare före det var meningen. Skit i dom överraskningarna då. Och jag den tonten kunde ju inte hålla käft, så nu mer eller mindre väntar han sej cheesecake då han kommer hem ikväll. Det mest jobbiga med detta är att jag måste börja bakningen med att diska.

I mitt nästa liv ska jag ha en diskmaskin.

Viktigt: ingen orsak till oro

För nu har det hänt, det som vi alla innerst inne önskar. Det är så, att världens fetaste man har gift sej. (Med risk för att bli tjatig: Expressen levererar alltid) Så nu kan vi alla sluta oroa oss över dethär med vikten, för om världens fetaste man kan bli gift, har även vi normalviktiga goda chanser. Eller?
Obs1: dethär med giftermål har väl ganska starka samband med om man är smal?
obs2: det är alltså frågan om världens fetaste man. Undrar just hur det är med civilståndet för världens fetaste kvinna.
obs3: Sambandet mellan kvinnor och vikt kan ju enbart sammanfattas i ordet man. Vi kvinnor lever endast för att behaga män.
obs4: som en fortsättning på punkt 3, så är ju kvinnors enda önskan i livet att bli gift. Med en man, om jag får tillägga.
obs5: alla kvinnor tror också på blommor och fjärilsvingar.

Datordyslexi

Detdär fejsbuck, de kan nog vara bra ti ha de. Min vän H, hon skrev om sin datordyslexi på sin status. Tänk så bra, för det har jag också! Speciellt då det gäller att stava orden msuik, kutlur, itne, finlandssvenks, antroplogoi och potilik. Hur svårt kan det vara egentligen?

För att få två positiva besked behöver man tydligen få minst ett kackabesked för att det skall väga upp saker och ting. Så att man inte i misstag bara skulle behöva känna att livet ler.
fäck.

Mitt liv tycks vara helt innehållslöst och tråkigt. Det finns inga saker man kan ironisera över och inte heller har jag gjort bort mej desto mera så att det skulle vara nämnvärt.
I värsta fall kommer bloggen långsamt att mutera till att jag berättar vad jag har på mej, vad jag har ätit och hur hääälit allt har varit och hur otroligt positiv inställning till mej själv och livet jag har. Lova mej att ni går in och hackar min blogg isåfall och raderar den permanent. och att ni slutar hälsa på mej på stan.
Nu skall jag styra mina positivt inställda steg mot The Ark. Jeps. Flit.stud. är här igen. På eftermiddagen skall jag läsa Folkmusik i förändring och The invention of tradition. och kanske ta en glass.

Tips:

Spara aldrig, jag säger ALDRIG, på graduivern till en annan dag, för då kan det hända att den har försvunnit. Alternativt muterat till ångest.

Dagens stora gärning bestod i att sätta undan lite vinterskor. Hipphej. Det betyder att alla andra gärningar skall uträttas imorgon. Imorgon blir dagen G, som i gärningar. Blir säkert en skojig dag: jag får plocka undan, dammsuga, diska, tvätta och skriva på gradun. Flyt.

Ibland är en SATC-paus allt en flicka behöver.

nä vet ni va

Idag fick jag höra att "Men Gud Hanna, ibland är du nog barnslig."

Jahaa, nämen skit på dej då.

Det värker i blåggtån

Har hittat en ny hobby: man kan lägga till Googles translate-verktyg och läsa sina egna texter på dålig engelska om man vill. Hur kul som helst. Har en gnagande känsla av att detta verktyg kommer att påverka gradumotivationen åt det negativa hållet. Tyvärr.

Idag har jag gjort bort mej i offentligheten. Det var inte så kul. Samt nästan somnat på vårt semi. Det var inte heller så kul. I övrigt har detta utvecklats till en rätt trevlig dag och ikväll tänker jag titta på SATC och äta nåt ohälsosamt.

Var på en liten minigradurulle på morgonen och sparar nu den resterande ivern tills imorgon, så att det finns nåt att göra då också. Imorgon skall det skrivas något alldeles sjujäklapjäxor. Såna pjäxor som ni aldrig har sett heller. Så mycket skall jag skriva. sådesså.

hej då!

Gårdagens plan, att köpa hem glass och skriva på gradun, förverkligades bara till 50%. Kan ni gissa vilken del som uteblev? Just det: glassen. Man e väl pretto vettcha! I graduivern (Oh the irony. borde väl egentligen skrivas med "situationstecken", muahhahha, men det ser fjantigt ut. Ni får så lov att förstå ironi, mina kära vänner) glömde jag bort mitt glassbegär och märkte senare då jag kom ihåg det igen, att det hade försvunnit. Om detta är en av graduskrivandets biverkningar, att man slutar vilja ha glass, tycker jag det är allvarligt och överväger alternativa lösningar.

Prinsessflashbacks

Den påminner mig om svunna tider. Som ett minne från tider som flytt. Fina, vackra, skojiga tider. Fan vilka tider alltså!



Min jubbeklänning hänger framme.

saker man kan göra när ens sambo är borta:

- lämna saker efter sig helt vilt
- lämna framme olika kärl på konstiga platser
- lämna smörkniven odiskad (straffar sig dock direkt nästa gång man ska använda den)
- köpa hem glass enbart för sitt eget bruk
- dricka juice direkt ur burken (det kan man nog annars också, men nu är det liksom lovligt)
- ha bananer hemma
- njuta av tystnaden, inte av vissling eller pavarotti

i övrigt finns det mest nackdelar med att vara emmmsammm hemma.

dagens plan: köpa glass och skriva på gradun. Denna dagen ett liv.

Hej jag heter Hanna och jag är trött

Jag är trött som ett djur. Slut som människa. Tyckte att detta var så oerhört spännande och utöver det ordinära att jag beslöt mej för att dela med mig av denna lilla bit av information åt hela världen (dvs alla ni 5 som läser min blogg.). Det är ett faktum att jag på förra jubbet var 5 år yngre och ett 5 gånger större bilehile än nu. Cheez, det är nya tider nu. Att partaja tär på krafterna. Dessa tog slut idag då jag kom hem från sillisen och satt mej i min stol. Har inte stigit upp från den sedan dess, alltså på snart 6 timmar. Inte ens fast jag är rysligt törstig och lite småhungrig. Tröttheten vinner. Har stavat om detta inlägg nu 5 gånger, för min motorik är inte vad den brukar, så orden jag skriver betyder inte nödvändigtvis samma sak som de jag tänkt skriva.
Om den fysiska baksmällan har varit lindrig, så är den sociala baksmällan enorm. Ensam hemma efter 2 dygns ihärdigt umgänge med en massa underbara människor. Jag är nog alldeles rysligt ensam nu. Ensammast i världen. Minst. och väldigt törstig.

tack alla ni fina som gjorde det fina så fint.

framtidsplaner: stiga upp ur stolen, dricka en liter vatten och sen sova ett dygn.

orka-lista:

- uppdatera bloggen
- bry sej i esc, som i år tyx va exceptionellt skit
- städa
- vara sund
- hitta på saker att skriva i bloggen.

jag vet, har brytt mej alldeles för lite blåggstern senaste månaden. det känns lite last month dethär med en blågg. det har gått som mamma förutspådde med ett husdjur då jag var liten: "du kommer att tröttna, du kommer inte att orka sköta den". Jepp. Är ett levande bevis på att mamma alltid har rätt.

jubbeeee

Ja, den närmar sig onekligen, festen med stort F, som alla så väl förberett sig för. Utom jag då. På måndagskväll började jag lipa då jag insåg att min klänning inte går att matcha med något, jag har inga skor, ingen väska, inga smycken, ingen sjal och ingen frissatid. Igår panikhandlade jag skor, som idag känns lite för små samt smycken som är riktigt söta och som jag inte ännu hunnit hitta nåt fel på. Enda felet var att alla armband i serien var gjorda för vuxna och inte för anorektiska barnhandleder. Guldsmeden skrattade åt mej då jag frågade om de gick att förminska. Han skrattade då han såg min hand, pekade och bullrade fram att "möhhöhööö, ethän sä noille löydä yhtään mitään. hööhööhhhööööö." tänks. Jag kände mig upplyft. Han tipsade mig även om att äta mera. Orkade inte svara nåt fiffigt, så jag sa bara jaha. (Oddsen är ju sannerligen enorma för att fettet skulle lägga sig just kring handlederna och inte kring andra kroppsdelar.)
Sjalen är ännu ett mysterium. Butikstanten hittade en åt mig, men jag är ännu inte helt övertygad om dess förträfflighet. Men en sjal måste man ha, så det kan vara att det blir den iallafall.
Två kvällar i rad har jag efter tappra misslyckade försök inte ännu hittat en frisyr som är tillräckligt enkel för mina ytterst begränsade frissatalanger och som ändå ser superfabulous ut. Största problemet med detta har dock visat sig vara inte mina obefintliga talanger eller mitt obefintliga tålamod, utan mina obefintliga armmuskler. Mjölksyra efter 5 minuter. Heja.

Min största farhåga angående denna fest kommer att besannas: jag kommer att se ut som en lantlolla från ett fattigt österbottniskt torp på 1930-talet bredvid mina superfabulous adliga stadsvänner. Som botemedel till detta har jag kommit upp med plan B: att dricka mig redlöst berusad direkt i början av kvällen, så behöver jag inte skämmas över min outfit, utan kan stolt skämmas över mig själv och göra andra österbottningar medvetna om sitt ursprung genom att bevisa stadsfolket rätt: vi österbottniska lantlollor har inget i de fina stadssalongerna att hämta.
Dethär kommer att bli grejt hörni!

hinner inte blogga. fullt upp med att leka med photoshop.

Igår fick jag en underlig överraskning. Ett mejl från "Tartu mikkiin" damp ner i min inbåx. Tartu Mikkiin!! WTF?! Mejlet var en uppmaning att söka mej till Åbo torg kring Kristi Himmelsfärd för att ta vara på chansen att få sjunga karaoke på torget. Vänta lite nu... Skickar dom SÅNT åt mej?! Tror dom, på fullaste allvar, att jag är det minsta intresserad av att sjunga karaoke på torget? Eller att ens sjunga karaoke överhuvudtaget?!
Mejlet var adresserat till "Till alla våra vänner", "önskar YLE2". Lite klickar på vägen kanske? 1) Jag är inte YLE2s vän. 2) Ifall jag vore det, skulle dom känna mig well enough för att veta att I don't do karaoke. 3) Då skulle dom inte skicka såna uppmaningar åt mej. De uppmanade även mig att berätta för alla mina vänner. Hmm. Jag har på känn att det inte är särskilt många av mina vänner som frivilligt skulle ställa sej på torget och sjunga karaoke med en massa daijuga finnar. Liten magkänsla bara som jag har.

jo nej vad heter det nu att dethäran att jåå

Jag ogillar starkt såna fula utfyllnadsord. Själv använder jag dom alla (nästan). Andra störande saker som folk säger är interjuv. DET HETER INTE INTERJUV, DET HETER INTERVJU. Som min vän H påpekade är det ofta samma människor som säger interjuv som också tror att det heter Sveitch. Det heter Schweitz. Jag använder inga av dessa felsägningar. Någonsin. Dessutom heter det inte dokument om tv-program, det heter dokumentär. Ett dokument är något helt annat. Daijun. Fatta nu ren och lär er ert modersmål.

Egentligen hade jag tänkt skriva blågginlägg om nåt helt annat, men minns nu int för nå i världen vad det skulle ha kunnat vara och plötsligt som märkte jag att jag hade skrivit dethär. pfffft.

Hur det egentligen står till

Som den globetrotter jag är, skall jag idag inte understöda VR, men i stället Matkahuolto. Samt slå ett slag för bilismen, då jag hoppar i en bil mot Hufvudstaden. Där skall jag min vana trogen, börja bråka och vara en little Miss Know-it-all, samt stå för den kvinnliga fägringen.

Läste igenom lite blogginlägg här, och insåg att jag varit en liten surpuppa angående jobb den senaste tiden och känner nu att jag behöver förklara mig. Alltså egentligen gillar jag ju mitt jobb med olika körer och vokalmusik i allmänhet väldigt, väldigt bra. Det tror jag t.o.m. att mina korister märker av nu som då. Men till saken hör, att jag kännt mig ytterst otillräcklig hela våren. Många saker har varit tröga och jobbiga på olika plan, vilket har lett mig in i villfarelsen att jag borde byta jobb. Det borde jag troligtvis inte. (främst för att jag ju inte kan något annat.) Men då jag känner mig skit går geisten ur mig totalt och istället för att kämpa lite, bita ihop och bara gå vidare, så surar jag helst under täcket. En mogen och genomtänkt strategi. Att bita ihop är inte min grej. (däremot tar jag gärna emot beröm, pris och lovord. Inga problem) Kul att märka vilken sucker jag är.
Men nu börjar saker och ting rulla på så som de brukar, alltså rätt bra, och jag inser att allt kommer att bli alldeles ruskigt bra ändå. Det gör mej ganska glad.

Så detta är alltså den nakna sanningen: jag har ett lågavlönat men fantastiskt jobb som jag gillar och också ibland är riktigt bra på.

note to self:

Maila Kvinnan så att Prispengar rullar in på kontot.

Dekadens

Efter en vecka, där 5 av veckans 7 dagar har inneburit olika slags festligheter, ohälsosam mat med allt från chips, paj, kladdkaka, smörgåsmat, brieost och tårta till fin fancymiddag samt en hel del bubblande drycker i olika smaker och styrkor och en e.n.o.r.m. sömnskuld börjar det bli dags för mej att gå å lägga mej. På härliga veckan följer nämligen helvetesveckan. Börjar på allvar misstänka att magknipet som började igår faktiskt på riktigt sitter mera mellan öronen än i magen. Det accentueras nämligen så fort min tanke flyger till nästa veckas olika mödosamheter. För att fira allt hemskt som kommer att hända, har jag också lovat mej att inte leva på champagne, brieost och chips, utan på gröt. Just det. Helvetesveckan kröns av en grötdiet. Wihhu. Gott främst för figuren och plånboken. Och för karaktären.