Tjuven

En av de bästa sakerna idag var när jag kom hem och satt mej framför datorn och märkte att alla har uppdaterat sina bloggar helt sickomycke. JEEEe! bra med innehållsrikt liv.

I övrigt har dagen sugit rätt rejält. Helt turha möte i Åbo, som jag satt min ytterst dyrbara tid på att attendera. Höjden på fröjden och socker på moset, så höll jag på att baxna idag. För ett par veckor sedan kom jag med ett förslag, som motades ganska snabbt med ett allvarligt nej. Fine. Det var för radikalt och ungdomligt. Oukkidoukki. Idag på mötet sittet dock samma snubbe, som två veckor tidigare totalt motarbetat min idé, och kläcker ur sej att "han nu en längre tid gått och grunnat på en idé som han gärna skulle vilja ta in som ett nytt element." OCH STJÄL MIN IDÉ RAKT UNDER NÄSAN PÅ MEJ. HUR JÄVLA FRÄCK FÅR MAN VARA?! Han har grunnat my ass. Fy fan vilken skitstil säger jag bara. Trodde inte mina öron. I princip anser jag att det inte spelar särskilt stor roll vems idéerna är, så länge något händer som för saker framåt, men dethär anser jag var lite halvrotit. Från en 60+ gubbe som i rimlighetens namn borde ha lite vidgat perspektiv som skulle fatta att det är helt okej att lyfta fram andra än sig själv också. Ens nångång. Faktiskt.

Det allra allra värsta är, att ingen, INGEN, är online på MSN när jag vill beklaga mej över detta. Att posta en status som ingen ser för att dom har sina innehållsrika liv att pynja med är som att tala till en vägg. Därför beklagar jag mej här istället.

JÄVLA TJUV.

om att vara I TID

Orka orka orka med sig själv. aaaaaargh.

Scenario:
kl 18.00 hemma i allsköns ro ätandes soppa och drickandes kaffe. myyyys. diskutera skönheten med ledig kväll.
kl 18.55 telefonsamtal av J: Hej var e ni? PlayMe börjar ju om 5 minuter, å vi tänkte börja gå in... Va?! E det inte imorgon?! what what what?
kl 18.56 min egen telefon åker fram. några missade samtal och textaren dyker upp på screenen. bra med ljudlös. riktigt toppen.
kl 18.57 så många svordomar att ni inte har hört förut
kl 18.58 kläder flyger omkring i lägenheten. en och annan svordom. stämningen inte helt festlig.
kl 18.59 sminket fixas. R surar å försöker fixa tidtabeller utan resultat. jag får fara ensam.
kl 19.00 svordomar, sista finishen
kl 19.01beställa taxi. komma ihåg att leta fram paraply efter dagens miss
kl 19.04 hoppa in i taxin. det regnar naturligvis inte mera, eftersom jag har paraplyet med mej
kl 19.08 betala taxin, störta in på Svenskis, få biljetterna, lämna in rocken, dra in magen, rätta till urringningen, sträcka på nacken, andas ut
kl 19.10 smyga in i salongen

härregud.
Se-ri-öst. Hur trögt får det vara egentligen? Oh my fuck. Vilken tur att jag har vänt upp och ner på folks tidtabeller för att jag skall på PlayMe imorgon. jå gomårån.

Life hates me, del 12345

om solen skiner då man går hemifrån räknar man inte med att nån ska stå i beredskap med världens största skyfall då man irrar omkring i förorten i östra fucking helsingfors. Att komma dyblöt och försenad är på arbetsintervju är inte särskilt fördelaktigt.

orden som klingar som skön musik i mina känsliga öron

"nog blir det en gradu av dethär!"
"Dethär var ju en bra text!"

Sfärernas harmoni har förenats i ljuv musik. Who's your mama now?

Orka med Anna Anka. (for real. Heter man Anna Anka är man ett skämt.)
Och med att sitta på bussen mellan Hesa och Åbo ett halvt liv.
Och med att vara fatso.


Aftonbön: Kära Gode Gud, låt mej bli smal NU. Hetigenast bums på momangen. Smal. Nu.
God natt.

måndag

usch. vet ni känslan när man vaknar på morgonen och bara känner att nej, dethär blir inte en bra dag? Imorse hade jag en sån känsla. det bådar inte särskilt gott med tanke på dagens hundra olika aktiviteter.

Recept för ett varmt välkomnande.

fancypants

Vi e på spaaaaa. 11 våningen, rätt trött badrock, men helt fräsch ändå (inga tanthår upptäckta ännu iallafall). Skumppa å jordgubbar i konferensutrymmet å skedet kreativa fantastiv fabulous females!!!1


jag äger.

texten är inskickad. bah.

Nu sticker jag iväg på spaaaaaaa. fluffets förlovade land, I'm on my way!

so long suckers.

Livet är härligt

Jag säger bara Grey's Anatomy. Jeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!!!1
älska älska älskaaaaaa.

Efter deadline kommer SPA

det är över midnatt och här sitter jag och redigerar halvsketen text författad av mej själv.

ja ba: ja satt uppe hava natten för jag hade en deadline som ja måste hålla å ba satt å skrev typ jättesent.





pretto.

Fortsättningen, aka "varför julen är förstörd"

Här har man gått och hoppats. Önskat och bett. Tänkt att julen blir en fin, stämningsfull jul. Att man kan sitta i sin tomteluva dagarna i ända och spela bjällerklang på sin bokhylla och ha julstämning 24-7. Men nej.

Scenariot är detta:
Min serie "våra instrument", som jag ju sku börja med här på bloggen, går lite dåligt. Förstår att jag gör er superbesvikna, fattar ju att ni har väntat på den serien. Men nu råkar det sej så, att jag bor med en torris. En som inte förstår sig på musik. En som inte är det minsta intresserad av kreativa lösningar i hemmet. För det lär inte vara bra att ha instrument (aka möbler) som lutar. Men daa-a. Om dom råkar spela en bra melodi?
Typ vår bokhylla då, som ni ju redan fick följa med (synd att jag inte fatta att lägga upp ett ljudklipp. då sku ni såååå ha insett storheten i detta) eller, som jag senare märkte, vårt skoskåp samt glasdörren till en annan bokhylla; dom spela ju faktiskt också! Oj så glad jag blev! Lite tveksamt där med vilken melodi exakt, men det kunde ha varit ni vet, "uppå våran gård, där står en gammal ford...". En klassiker helt enkelt. Skoskåpet var däremot solklar i sitt tonspråk: Titanic, fast i lite snabbare version. Man kunde helt bra gnola med liksom. eeevry niight in myy dreeeeams...i remix-version. (för den inre-inre-inre-kretsen: typ "i popsångens virvlar - en möbelremix") (Jessica, ifall du läser detta, du har skapat ett monster)
Serien hade jag då tänkt att filma också, så att ni skulle ha fått se när jag strövar omkring här hemma och spelar på våra möbler. Klingande huset liksom. Sen skulle det bara ha varit att välja låt. Lite som en jukebox. Fast bättre. Jag kunde ha gjort karaoke-tracks också. Så att ni själva där hemma i sofforna kunde få gnola med. Skitbra, eftersom tonarten är lite sådär fri.
Men nej. Allt är fastskruvat. Inga glada toner längre. Jag bor med en som inte förstår sej på musik.

Och julen ja, hur går det med den nu? Inge kul å sitta med sin tomteluva i tystnaden. Fatta hur trist det kommer att bli utan bjällerklang. Julen e sooo oveeeeer. Allt e förstört.

Skräckscenarion

Okej, julen är officiellt förstörd. Vill ni veta varför? Stay tuned!!!!1 Sikabra med följetänger hörni! Ni tvingas läsa och jag känner mig pop med så många läsare. Oerhört slugt.

Skräck nr 2: Ifall ni har missat, så ska jag ju på spa (SC -2!! he böri närm se!) i helgen. Dock har jag redan drömt mardrömmar om denna reläxtripp. Min största skräck gäller fluffet på badrockarna. Tänk om jag på fredagen, utmattad efter skitveckan, reser till de fluffiga badrockarnas land bara för att få dyka in i den tröttaste, tunnaste och hårdaste badrocken genom tiderna, använd 11634 gånger sedan år 1973 av feta tanter med rumpsvett och hår under armarna som fastnat i badrocken för eviga tider. Isåfall hoppas jag att den är brun eller orange.


(Det är bra att man funderar på gradun.)


missa inte jul-följetångens sista del! Följ bloggen slaviskt, så kanske Du blir den första att få veta vad som har hänt!!

Reklampaus: materiell fröjd

I denna skall jag packa mina nödvändigheter då jag åker på spa-weekend. Inhandlad på Aura Street Market i helgen. Designad av Camilla Hackman.

Det är ett sant missnöje att vara jag i tider som dessa. Skriva, jobba, skriva, jobba, städa, jobba, skriva, skriva, skriva är axplock. Godbitar ur mitt liv liksom. Jag tröstar mig med tanken på SC-weekenden. Genom att längta till fredagens fluffbadrock längtar jag dock automatiskt också till min deadline som infaller minuter innan tåget mot fluffets rike avgår. Oh the irony.

It is the fancypantsjobb

Till nackdelarna med att vara förbundsdirigent hör att man blir tvungen att checka in på spa-helg på fredageftermiddag. Man måste ta emot behandlingar, bo på hotell, äta middag, välja skumppa å sånt. Å skypa på hotellet när man sippar på sin drink i sin lyxiga fluffmorgonrock. Till råga på allt får man inte ens betala för sig, för det har nån annan redan gjort.
Spa-countdown (hädanefter referred to as SC (kan vara att jag måste referra till dethär ett antal gånger denna helvetesvecka)) kan börja.
Jag hoppas innerligt och djupt att ni är dödsavundsjuka.

om hur goda, intet ont anande människor, kan bli utsatta för djurrikets bestialiska kärlek för människokött och -blod.

Det är september. September är en höst-månad. Hur kan det då komma sig att en kvinna, som vandrar på stadens gator, elegant i sin tunika-klänningsgrej kombinerad med tjocka svarta strumpbyxor, blir utsatt för djurrikets grymhet? Den intet ont anande kvinnan är övertygad om att det har blivit höst, eftersom det är september, och att hon med sina tjocka strumpbyxor varken signalerat det ena eller det andra. (kombinerat med små bruna loafers torde strumpbyxorna och benen gå säkra från eventuella fuck me-suck me-signaler) Den goda kvinnan går i kyrkan (på körövning, men iallafall), går på stan och på designmarket. Som den gode världsmedborgaren understöder hon andra unga, hårt arbetande kvinnohantverkare genom att shoppa ett och annat. Därutöver kämpar hon mot lågkonjunkturen genom att sätta ner en hel del av sin lön på materiella ting.
När hon på kvällen, utmattad efter dagens prövningar konstaterar att hennes vader värker omänskligt mycket, tycker hon att det känns lite orättvist. Intet ont anande drar hon av sig strumpbyxorna. Vad hittar hon då, en höstig septemberkväll, om inte sinnessjukt stora insektbett av något slag. (stora äs in typ 10 cm i diameter) Ömmande, småkliande, stora knölar på vaderna. 3 stycken. E-normous. Djurriket tycks inte ha nåt sinne för tajming, eftersom årstiden borde innebära döden för dem. Inte heller tycks djurriket ha koll på vad svarta tjocka strumpbyxor signalerar.

Miks aina mää?

Följetången, sista delen Missa inte!

...insåg jag att onda saker händer åt dumma människor.
Lärdom: skruva alltid på korken på ditt sminkborttagningsmedel innan du sätter det i kappsäcken. Annars kan du mötas av något vått och kallt i väskan. Det kan vara dina lakan. tillexempel.

Efter en rolig helg, då jag vandrade på stadens gator som en vanlig kvinna, var jag mycket mycket trött. Hålögd och lite småsvettig. Som belöning för att jag överlevt en helg som mig själv, gav jag mig själv en ny necessär. Samt en tröja.

Följetången, del x

Ska börja med en spännande följetång här på bloggyn. Den ska heta "varför händer onda saker åt goda människor". Lite som en skräckis. Måste komma ihåg att ha sickobra cliffhanger i varje del.

Del x:

När man ute och reser, måste man packa väl. Det gjorde jag. Jag lade omsorgsfullt ner alla viktiga plagg och packade som mamma hade lärt mej, med tunga saker längst ner. Det gick bra. Då jag skulle packa upp gick det mindre bra. Återigen fick jag erfara att onda saker händer åt goda människor. Jag började packa upp, men min trevande hand kände att något var på tok. I kappsäcken lågt något vått och lite klibbigt. Jag skrek till och då...

Sinnsykt spännande hörrni. Vad månne det var? Stay tuned folks. Nattski natts pipål.

Slutgnällt

Okej, har fortfarande skedet ont i halsen, men vem har nu dött av det? Titta-på-Frasier-hela-dagen-kuren verkade vara en bra kur, för förkylningen eller whateva dethär nu är för kuolemantauti blev iallafall inte värre och jag tyckte att det var roligt.
Avskyr mej själv då jag blir ett såntdär pluttiplutt-självömkeligt skrutt som bara vill vara under täcket. Jag vill vara den modiga stolta käcka frikkin fantastic superwoman jag normalt är hela tiden.

Såhääär glad är jag över att jag är just jag. Doing the tummen upp-dance heela morgoneeeen. jeee! Nu måste jag börja öva* prova kläder inför körhelgen. (viktigt att se smal bra ut. viktigare än att kunna sin sak tydligen.)

* lahjattomat harjoittelevat.

Gnällblåggen del 2

buhuhuu. Ännu värre saker har hänt. Inatt har jag blivit utsatt för ett brutalt övergrepp. Nån har satt baciller i min hals som gör att jag är d.ö.d.s.s.j.u.k. Minst. Har så sjuk hals att jag ba dör.
I min enorma självömkan har jag försökt smida planer på hur det på bästa sätt skall bli mindre synd om mej.
har kommit fram till följande:
1) Ruska detta av mej, sträcka på huvudet å säga fuckoff förkylning (hade tänkt illustrera detta med ett foto då jag visar långfingret, men då dör mams å paps. å det skulle ju inte vara så bra. och nej, jag är inte självständig ännu) å gå till bibban som om inget hade hänt.
ööh. NEJ. Jag är sannerligen inte den som missar ett tillfälle att få tycka synd om mej å istället göra nåt annat. dålig idé.
2) Vira in mej i täcket å se på filmer å Frasier♥ hela dagen å kanske äta lite choko ifall jag får ner nåt genom halsen. Skit också att godis, glass å annat gott måste gå ner igenom just där som jag har så ont.
hmm..let me think... JA! Definitivt mera min stil. MEN jag måste göra vissa snart livshotande grejer också. så jag slöar bara halva dagen. *präktighetspoäng tack*

Gnällblåggen

Men alltså bu. jag blir så ledsen. bajsbajsbajs. Varför händer alltid allt åt mej? Varför varför vaarföör? Är fullständigt uppgiven. Varför händer onda saker åt goda människor?
Nu har det hänt sej så, att jag måste ta min lekamen utanför dörren och masa mej till biblioteket. Igen! Livet är så orättvist.

Ett meddelande

Frasier. Frasier Frasier. Varför får jag inte betalt för att titta på den serien?

Jag hjärta Niles. Forevah.

Dagen som gått

Fett stressigt idag:
- skickat 4 mejl
- läst 11 mejl
- postat upp 4 blogginlägg
- tagit fram två böcker ur bokhyllan
- läst några sidor ur en bok
- burit 6 tomma flyttlådor 3 kvarter
- tittat på Diili, Frasier och Lipstick Jungle
- slagit tån i en skokartong 3 gånger
- burit två tallrikar till köket och diskat en burk
Utöver dessa storverk har jag givetvis ätit och slösurfat. Och motionerat.

Dessutom har jag skrivit morgondagens* to do-lista:
- köp tandkräm.

Verkar bli fett stressigt imorgon med. Bäst att gå och lägga sej så man orkar med allt.


*fattaaa!! Man har väl lärt sej att planera. Att gå händelserna i förväg. Att vara på alerten. Att ligga steget före. Mamma: var stolt!

samt att man har glansiga och glittriga läppar.


samt att man postar detta på sin blogg för att bevisa åt omvärlden att man åtminstone är fräsch då man skriver.

Se så gott jag doftar!

Då man skriver gradu är det viktigt att dofta gott.
Bildbevis:

Idag ska jag ägna mej åt Iso-G.
Ni kan alltså räkna med febril aktivitet på fejan och på bloggen.

The entertainer

Har vid upprepade tillfällen fått konstatera, att Herr R är en sann underhållningens man. Nu har jag även upptäckt, att han skulle passa ypperligt som negerslav i 1800-talets Amerika. (nej, jag använder honom inte som slav, även om det ibland vore frestande) Däremot sjunger och visslar har hela tiden då han utför uppdrag av olika slag. Precis som på bomullsfälten.

Scenario:
R ska borra och greja. En konstant ström av olika små melodier kommer ur hans mun. Plötsligt tystnar musiken. Efter två sekunders tankepaus, med borren i högsta hugg tittar han upp och sjunger:
Nu sko ja böööv na ströööömin!
På full dialekt. Med full operaröst. Med lite halvvag melodi, just sådär som i många operor. På fullt allvar. Sen återgår han till att söka ström och vissla lite käckt.
Sann underhållning.

Karkkidag

Ibland har R skrämmande likheter med min mor.

Återkommande diskussion hos oss:
Jag: Jag är sugen på godis.
R* (i störande käckt tonläge): ta ett äpple! (/en mandarin/en frukt/en tomat/en nånting som inte är godis)

For the last time: IT'S NOT THE SAME.
Frukt är INTE godis.



*kunde lika gärna vara sagt av mamma

Bibliotek

Nån annan som känner sig lite rädd varje gång man stiger in i ett stort bibliotek? Jag är alltid skitskraj att göra nåt fel, ha nåt ljud, att mina skor ska klampa, att jag ska dra ner nån hylla eller rapa högljutt av misstag. Bibliotekstanterna ser alltid sura och stränga ut och alla andra skojare smyger också sådär lite grått omkring i knutarna. Känner mig som en skyldig 10-åring som just har gjort bus då jag stiger in på nåt bibliotek. Anyway, fick med mej en ansenlig hög böcker. Adjö Liv.

Inte fullt lika rock ändå roll som bjällerklang. men nästan.

testrun

jag sjunger bjällerklang till komp av min bokhylla. jee.

Livets stora frågor samt en upptäckt

överväger att börja posta foton här på bloggyn, men vet inte riktigt. Vad tycker ni? Är ju inte precis känd för att ta bra foton, och oskarpa och sneda foton känns lite sketet på nåt vis.


idag upptäckte jag att det går att "spela" bjällerklang på vår bokhylla. Den e lite sned eller nåt så varje gång man nuddar i den skakar den till lite. precis i takt med bjällerklang. om man nuddar till en liten specialare, kan man t.o.m. greja versen också. Så nu vet jag iallafall varifrån vi kommer att fixa julstämningen när det väl blir dags för den. bara tomteluvan som fattas.

The flashy Playboybunny

Det blev en gyllene medelväg: varken man med kostym och lösmunstasch eller våp. Istället en lös klänning som valde att flasha allt jag äger och har x antal gånger i vinden. smooth times.
Övervägde starkt att ha en liten omröstning här på bloggyn om jag skulle gå dressed as a Playboybunny på gubbmötet, men fegade ur. *mes* Blev rädd att ni alla skulle rösta ja och att jag skulle känna mej tvingad att köra en liten Bridget-outfit på Svenska Klubben. Dessutom tror jag att mamma skulle ha dött av blotta åsynen av en omröstning. Kan höra tonfallet "Hanna, nu har vi nog talat med pappa och nu får du nog så lov att ta bort detdär inlägget. Du kan inte skriva sånthär på bloggen. Gud ändå, förstår du inte bättre? Tänk nu lite efter. Det kan ju handla om din framtid. Härregud Masi, säg nånting!" Beslöt mej för att bespara henne (och mej också för den delen) från detta öde, hennes dotter överväger att gå klädd som en hora på ett möte. (tror faktiskt att gubbarna skulle ha strukit med, dom med ifall jag skulle ha uppenbarat mej i en bunny-outfit. faktiskt.) Tror inte heller dom skulle ha förstått humorn i att jag skulle ha kommit klädd som en man. faktiskt. Tur att man är en förståndig kvinna, som har tänkt på att matcha underkläderna hon inte visste att hon skulle visa när hon stod med klänningen i fejset istället för längs med kroppen på Mannerheimvägen och vid Domkyrkan i Åbo.

Me & the gubbs

jep, en sån dag idag. Att klä sig som en man eller ett våp, det är nu frågan.

Ord som inte existerar i mitt liv

Självdisciplin, motivation, ork, lust, vilja.

Helt overrated anyway.

Alltså dethär med BigBrother. Vad e egentligen juttun med det? Och nu försöker jag inte vara fancypantsartsyfartsy här å se ner på reality-tv-tittare. Jag fördömmer inte, (en som hängivet har sett på rokkarille morsian har ingen som helst rätt att döma andra) jag bara undrar. Vad e juttun med BB? Ei voi ymmärtää.

Reminder:

1) Kolla alltid ut genom fönstret innan du beger sig ut genom dörren. Alltid. Så att det inte blir en otrevlig överraskning när man kl 06.20 en söndagmorgon bemödat sej om att föna sitt hår (händer typ aldrig annars) kommer ut och märker att det spöregnar.
2) kom ihåg att alltid packa matsäcken i en plastpåse, inte papperspåse!!!1, ifall man mot förmodan möts av denna otrevliga upptäckt kl 06.45 en söndagsmorgon
3) man skall aldrig försöka överlista regnet och försöka cykla undan regnet (logiken "om jag cyklar snabbare regnar det mindre" tedde sig som en kanonidé kl 06.50 en söndagmorgon. visade sej senare vara något av en miss) eller alternativt försöka sej på diverse avancerade cykeltekniker, typ att cykla stående eller liknande kluriga konster, om det regnar och man cyklar i uppförsbacke på hala kullerstensgator.

Om, OM man gör sig skyldig till alla dessa ovanstående punkter, kan det hända att man tycker litelitelite synd om sej själv då man faller med cykeln, tappar ena läderskon i en ytterst suspekt pöl, det spöregnar, man ligger mitt på fucking gatan under sin fucking cykel med sin fucking matsäck utspridd i småsmå spillror över halva fredriksgatan och klockan inte ens är 7 en söndagmorgon.
Men jag hann faktiskt med bussen, tack vare det okontrollerade vrede som bröt ut då jag kravlade mej upp på gatan. (turligt nog är det väldigt få människor ute och spatserar i ösregnet innan klockan hunnit bli sju) Denna gång var det faktiskt ett plus att jag inte tillhör den mysiga kategorin positive people, som efter en dylik incident skulle stiga upp med ett litet leende och tänka "härifrån blir det bara bättre" och glatt cykla vidare. Jag tillhör bitchkategorin som tänker "Gud hatar mej", varvid ett smärre vredesutbrott över att det är orättvist att gud hatar just mej, jag som är så bra, är en av drivkrafterna bakom min blotta existens. Denna gudagåva gjorde att jag hann till bussen efter en minst sagt ursinnig och vådlig cykeltur längs fredan.


och om nån undrar, så var jag inte på väg hem från nån rolig fest, utan på väg på jobb. på konsert. (*hoppas på ytterligare sympatier för denhär lilla kommentaren*)

Who needs a life anyway?

igår länkade jag tills jag dog. typ. det var hemskt. idag åt jag choklad till frukost. det var trevligt. typ.

SR vs FF

Varför vara smal och rik när man kan vara fet och fattig?

Idag har jag fått blommor♥. en sak som inte fanns med på min lista över saker jag är värd, men jag är var nog väldigt mycket värd blommor. ibland är man värd blommor också fast man inte är värd det. om ni tajuu.

Grejer jag tycker jag skulle vara värd:

- en iphone
- en mac-dator
- en espressomaskin
- en chanel-väska
- en kram

jag skulle så vara värd allt detta.

Jag säger bara: diskmaskin. Diskmaskin. Om inte annat, så för den sakens skull helt klart värt att flytta.