Årets sista

Vi firar sista dagen på detta glädjens år med att premiärpissa i vår nya WC (jag) och lära sej äta själv med sked (Emil). Rätt bra saldo tycker jag. Ha ett lyckligt år 2013 peeps!

Årskrönika 2012

2012, året då jag blev mamma, husägare, joggare och trött.

På basen av bloggen hände det överlag väldigt lite ickebarnrelaterat, och tröttheten gjorde att jag rätt sällan orkade vara särskilt lustig här på bloggen. (ännu mer olustig var jag nog IRL)

År 2012 kommer också att gå till historien som året jag gjorde fler saker för första gången i mitt liv än någonsin tidigare.

Januari:
Jag födde mitt första barn. Resten av månaden gick i en mammatöcken. Vi skrinnade, hade mycket besök, gick på fin 30-års brunsch och förundrades över livet och vårt lilla Omppelurbarn. Jag gick med en roskis till apoteket, sprang hem förbi en spårvagn och bytte mitt livs första blöja.

Februari: 
Det var mest kallt och livet snurrade kring mina bröst. Gjorde inte mycket annat än ammade. Åkte tåg med min son som kissade mej i ögat. Planerade namngivningsfest i sista minuten. Vår son fick en far (sådär officiellt) och ett Kela-kort. Var högst antagligen mest trött.

Mars:
Omppeluren blev en Emil Aaron. Jag bakade och planerade att printa väldigt mycket med den nya printern. Emil var en gosare av rang och jag gick på bal och dirigerade lite på en konsert. Filuren kom till världen och jag föll på några gamla gubbar i skidspåret i Ruka. Den fantastiska resan till Ruka kom att bli legendarisk, speciellt i klädväg. Den svarta fleecen är fortfarande ett ständigt återkommande objekt i våra diskussioner angående lämplig klädsel.

April:
Vi köpte oss ett litet parhus i Esbo (mitt livs första bostadsköp) och blev förortsföräldrar. Jag köpte mitt livs första crocs. Jag fick sånginspiration i Karis och dendär fleecen dök upp i våra diskussioner. Emil var glad och nöjd. Livet var ganska gott. Jag började jogga.

Maj:
Jag var väldigt trött mest jämt medan Emil var glad trots oförskämt lite sömn. Det som skulle bli vårt hems nationalrätt, Hot Domppare, tillreddes med facit på hand ganska sällan ändå. Jag åkte till Åbo på bal och vi spelade en del kort om kvällarna. Jag fixade lite på vår gård för första gången och märkte väldigt fort hur ogröna mina fingrar är. Jag joggade men kan inte säga att jag skulle ha gillat det särdeles mycket.

Juni:
Emilius var en glad prick medan jag i enlighet med årets tema var trött. Vi åkte till skärgården och jag klippte håret i Vasa. Vi hängde mycket på vår gård och sedan reste vi till Spaniens soliga land. Spanien-resan blev på alla vis sommarens höjdpunkt. Jag joggade mindre än planerat.

Juli:
Samppa fyllde år och sina ikämies-år till ära firade vi med fest och jag bakade mitt livs första gräddtårta. Vi målade i tamburen, gick på friidrotts-EM och jag köpte handdukar för 109 euro. Jag och Emil åkte till Maxmo och Sami och jag hade en diskussion om tältning. En dag åkte vi på familjeutflykt till Esbo skärgård. Joggningen blev plötsligt ganska kul.

Augusti:
Vi fortsatte semesterfirandet och inredde vårt hem. Jag gav bort pengar åt Helsingfors stad och var sådär allmänt litelite mindre trött än tidigare. Emil lärde sej sitta på pottan och var i elden hela tiden. Vi beslöt oss för att införa godsaksregler. Jag fortsatte joggandet, dock på sparlåga.

September:
Vi gick på bröllop i Kristinestad, på 60-årsfest i Kotka och försökte sluta svära. Fixade en spisfläkt och Emil åt mycket gröt. Jag bevistade musikhuset och shoppade mycket på 22 minuter. Samsan gjorde en rolig affisch och jag åkte illaluktande spårvagn. Jag glömde liksom lite bort att jag ju brukade jogga.

Oktober:
Jag besökte Gardasjön i Italien och höll väldigt mycket på med körrelaterade saker. Åkte till Joensuu för första gången i mitt liv. Sami hade pappamånad och vi drällde här hemma alla tre. Emil hade en kortare sova-bra-karriär på gång och var överlag en rolig och glad prick men jag var fortfarande ganska urvridet trött.

November:
Det var lite inspirationslöst i början av månaden och Emil höll mej igen vaken om nätterna. I slutet av månaden var det utan att överdriva sinnessjukt mycket körfix. Jag pysslade ett farsdagsalbum och första snön föll. Jag skottade "självmant" snö för första gången någonsin. Jag ställdes öga mot öga med mitt livs första musproblem då skraplandet på vinden gjorde sig gällande. I slutet av månaden deltog jag i mitt livs första korrekturläsningsorgie. Jag slutade amma och tog åter fram den svarta fleecen.

December:
Det pyntades för julen och Sami lyssnade kanske 7 gånger på Finlandia på självständighetsdagen. Jag dirigerade lyckade konserter och plötsligt lärde sej Emil att både krypa och gå med stöd. Han rojsade och härjade nätterna igenom hela månaden men var sedvanligt glad om dagarna. Jag försökte hinna pyssla och plötsligt var det julafton. Jag firade jul i mitt eget hem för första gången i mitt liv och hade mitt livs första julgran. Var *väldigt* irriterad på allt det sömnlösa och december blev således en av de tröttare månaderna under detta trötta år.

Ja, kära vänner. Ett händelserikt år minsann. Det finaste, mest fantastiska och samtidigt tyngsta någonsin. Jag hoppas innerligt att nästa år blir ett lite piggare år.

Nu är julen slut

Vi firade mysig jul,
det var riktigt kul.
Många klappar och mycket mat
sen diskade vi många fat.*
Emil han fick allra mest
och tyckte julen var en fest.


Julen när den är som bäst.

*okej, tekniskt sett var det mamma som diskade. Men jag var med i andanom.

Jul"städningen"

Bra med hjälpredor när man städar. Åtminstone är hjälpredan bra på att städa fram.

Santa's little helper?

Hjärnan, hallå!

Alltså ibland. Ibland fattar inte jag hur min hjärna riktigt fungerar.
Exempel:
Det är ganska tungt med jobb & ett litet barn som sover ganska sällan och ganska lite. Jag har så att säga väldigt lite egen tid. Då föreslår min hjärna följande:

- vi lagar väl egna julkort i år igen, va?
- vi har ju inga julgranspynt, men det är väl trevligast med hemgjorda?
- vi har heller ingen julduk att kläda vårt bord med till julmiddagen. Kanske vi sku trycka ett eget mönster till en?
- det blir ju inte så mycket julklappar i år, men de vi ger, de lagar vi väl själva, eller hur?

Med ca en timme om dagen tid för dessa moment. Alltså Vad tänker jag egentligen?

Men nu har jag lagat alla julkort (heads up peeps, de är knappast i er postlåda före nyår. så att ni inte har era hopes up för mycket) och vi har åtminstone 4 prydnader, snart 5 att hänga i granen (less is more eller hur det nu var) och julklapparna har jag tänkt att lagar sig själva medan jag vilar lite. Kan dock vara att jag måste lägga mej platt och köpa en duk från butiken.

Nerver av stål

Man surfar på bloggar och ser en massa fina DIY-projekt i kojor och slott. Så man tänker detdär kan väl inte vara nån raketvetenskap. Och så försöker man själv och sen ser det ut som ett lågstadiebarns slöjdprojekt i åk 3-4. Vad är grejen med det?

Försöker mej just nu på något som i sanning inte rekommenderas till personer med svaga pysselnerver. Det värsta är att jag inte ens är säker om det blir bra eller inte. Kanske blir det en resultatdiskussion här på bloggen senare.

Och angående sovande så fick vi en bättre natt inatt. Lösningen? Emil med mej i sängen efter kl 3 & gallskriksraivare, och Sami i badrummet*. Nöd föder kreativitet.


*det blir liksom too much för den lille nervöse nattmarodören med två vuxna i sängen så det är inte ett alternativ.

Roliga tips tas emot med tacksamhet

Om natten har varit vidrig (igen!* se-ri-öst.) då måste dagen bli bra och innehålla roliga moment. Såna är reglerna. För Annars.
Och roliga moment måste vara annat än köpa frimärken, skura ugnsplåtar, mejla och gå till parken. Förslag?


*eftersom dethär är min blogg får jag klaga litelite på att våra nattraivare är så oerhört tunga, långa och svåra. I en veckas tid har vi varit vakna mellan 2 och 5 på ett ungefär och Emil vrålar som stucken. Jag bär vyssjar pajar läser bok ger mjölk ger vatten ger tutten håller hårt i famnen låter honom krypa runt på golvet en stund, ja allt, men han bara vrålar. Till slut somnar han sittandes i min famn på soffan, där vi båda sedan tar nån timmes lur innan det blir morgon. Ingen är pigg. Emil är dock, otroligt nog, glad ändå. Vilket är annat än vad man kan säga om mej. Klagobrev slut.

Mammakänslor

1. Då man bakar muffins som blir fina till formen och smaken OCH man dessutom lagar frosting och lägger på lite strössel. Den känslan.

2. Då barnet vägrar sova dagslur och man själv har sjuttielva grejer att göra av vilka noll involverar barn i någon form. Den känslan.

Den blödiga

Jaha jaha. Nu har jag gråtit mej genom Sveriges tvs Luciaprogram. (barn som sjunger vackert. Min svagaste punkt i livet. Eller egentligen behöver dom inte ens sjunga så vackert, bara dom sjunger.). Men det var så Vackert. Och plötsligt hade Lucia blivit politisk. And I Love it. Love it love it love it. Det pratades om Lucias öde och om hatet i vår värld som fortfarande är vardag för så många. Det rappades till Bereden väg för Herran (så sanslöst bra grej att jag dör en smula), nya, coola arr av andra sånger blandat med traditionella (säg den som inte kan andra stämman till Gläns över sjö och strand! Some things never change) och Lucia var mörkhyad och Benny Andersson spelade piano (måste nypa mej i armen lite för att fatta att jag inte drömmer). Man ba ta mej i brasan så bra.

När man ser och hör sånthär, då är det tillåtet att stortjuta. Sån är regeln.

Att minnas:

Om man tänker koka ris i 45 minuter gäller det att ha tillräckligt med vatten i kastrullen. Annars blir det svart ris med en pikant smak (och stank) av rök.

Två bilder på mitt barn:

Jee snö!

Jee jag går alldeles själv med kärran!

Bönen

Idag hade mitt barn endast sovit 45 minuter då det började höras pip ur vagnen. Då satte jag mig ner och bad en tyst bön om att sonen skulle somna om. Ens en liten stund. Så att jag skulle få äta pepparkakor och titta på tv i fred en timme till. Plötsligt tystnade pipet. Ibland hör Gud bön.


Detta är nivån på orken under andra dagen av körkoma.

The K-Day*

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är ju Exaudios julkonsertdag, hurra hurra hurra!

Alla kipin kapin till Ekenäs kl 18 ikväll eller till Åbo kl 15 imorgon. Strålande konsert utlovas!



*ja, jag vet ju att konsert på engelska stavas med c, men the K-day står ju för Konsert-day!

Patriotismen

Såhär på självständighetsdagen hör det ju till att lyssna på en och/eller annan version av Finlandia med tillhörande hymn. I samma stund infinner sig naturligtvis känslan av ovisshet i det musikvetenskapliga hjärtat - när var det nu igen denhär var komponerad, 1898 eller 1899..? Så kollar man med Google och känner en liten, om än aningen grumlad, seger då man får reda på att det var år 1899. (jepp, detta borde varje finländsk musikvetare kunna baklänges i sömnen). Och sen fiilistelee man lite med de olika versionerna av den fantastiska musiken och känner sig smått fosterländsk. Allt medan man intar den finländska nationalrätten Havregrynsgröt till lunch. Så festligt har vi det såhär på Finlands egen dag.

Ljus och servetter

När jag var liten och vår familj skulle på bjudning hade vi alltid med oss ljus och servetter inpackat med nåt nätt lite band runt. Jag tyckte det var en pinsam och ointressant gåva och vi hade alltid samma sak med oss, år efter år.
Hemma här i vår lilla familj aktualiserades detta i helgen då vi var bjudna till våra grannar på glögg. Innan jag visste ordet av kom jag på mej själv att tänka ja, humm, ja kanske vi sku ge ljus och servetter?* Man ba w.t.f. Som tur kom jag på bättre tankar på direkten.

Ironiskt nog var det samma helg som jag tänkte ge bort ljus och servetter som min son lärde sej säga ordet kakka.


*alltså inget fel på varken ljus eller servetter, det känns bara lite väl mycket som en kombination av min mamma och år 1992.

Väderbloggen

Med en snabb blick ut genom fönstret imorse stod plötsligt helt klart för mej vad den största fördelen med höghusboende är. Eftersom Sami är bortrest stod jag inför två alternativ: att antingen sitta inomhus till April då snön smultit eller att pulsa ut i snön, hämta snöskottaren och börja arbeta. Av nån outgrundlig anledning valde jag alternativ två.

Winter wonderland i Esbo.

Första snön

Okej, Emils första snö är här. Eller egentligen föddes han ju under en vargavinter med massor av snö, men han hade liksom fokus på annat då. Så imorse när vi tittade ut genom fönstret var han alldeles stum, kisade, tittade, pekade och förundrades. Då vi gick ut på gården var han så förstummad att han bara satt som en klubbad säl på marken i sin eskimåmundering (det är ju inte precis lätt att röra sej i en stor halare nej) och såg mest ut att tänka får jag gå in snart?. Sen, när han fattade att det ju går att äta snö, ja då blev det roligt. (nästa steg i utvecklingen är alltså att lära honom vad färgen gult är, och att det inte är okej att äta gul snö, hur roligt det än vore)

Uuh uuh, jag är så ivrig på all snö.

Är detta nåt slags skämt eller?

Klockan är 11.34 och här sitter jag och önskar att det vore läggdags om typ 15 minuter. Är sinnessjukt trött och undrar hur denna dag skall sluta. Till er alla andra pigga och krya människor rekommenderar jag Cafe Aschan ikväll kl 18.30, för då har Eviva skivrelease!
Tänker 17 muggar kaffe innan dess.

Edit en stund senare: lite choko och nötter verkar också vara ett bra trick.

Att ha mitt jobb känns som ett privilegium

1. man får välja massa bra musik
2. man får tolka massa bra musik och bestämma själv hur man vill ha det
3. man får hänga med bra peeps.

Varje gång.

Suu-huck

Om vi säger såhär: Jag kommer inte att sörja att denhär dagen småningom börjar lida mot sitt slut.

Men:

Source: Uploaded by user via Hanna on Pinterest

Livet är faktiskt inte alltid en fest.

Modersarvet

Min son har tyvärr ärvt en av mina mindre charmanta egenskaper med modersmjölken. Han blir nämligen rosenrasanderabiat om man försöker visa hur han ska göra/lära honom något. Han kan nämligen själv. (Ba eh? En kläpp på snart 11 månader kan faktiskt inte jättemycket, så man tycker ju han kunde ha den goda smaken att lära sej av en äldre, men det passar sej ju inte. förstås)

Äpplet faller inte långt från trädet, hö hö.

Läs Manualen!

Först ba AAAaa%mp;%&p;lksjdls/;Oier&%&#"mmcLl&/#%raaaa i 45 minuter för att Sibelius inte gör som man vill.
Sen ba Googla! Eh, frågan kommer genast upp för att alla andra har fattat googla genast. Sen ba vah? Finns det en egen funktion för dethär? Ajaaaaa!
Sen ba duuh, jag har gjort onödigt jobb i 10 år för att jag inte orkat läsa manualen.
Sen ba *nolo*

Slut på meddelande.

På gång

Ni ba tänker hon inte på nåt annat än på James Bond? Janå, just nu har vi en HUGO*-turnering på gång. Jag leder överlägset. Så jag gör faktiskt annat också. Ja, och så snurrar ju BB i bakgrunden, för lite mer intellektuell stimulans.

*ni vet 90-talsspelet som man ringde in till tv för att få spela. Epic.

Min hjälte

Om jag älskar James Bond?
Svar Ja.

A walk on the wild side, del 70

Man vet att ens liv inte precis är la vida loca då man på lördagskvällen tycker att några timmar i Prisma är precis lagom underhållning.


Wild and crazy does not live here.

Resumén

Vad som har hänt under de senaste dagarna:

Vi har varit i Borgå, i Botby och hemma. Emil har inte sovit just nåt alls under dessa dagar och nätter. Istället har han sysselsatt sej med att gallskrika och skaka på huvudet och säga mamma och där och pa, som i lamPA.
Däremellan firade vi farsdag med croissanter, bullar, ost, lasagne och presenter. Familjens far fick bl.a. ett album med bilder från hans första år som far. Till det albumet gick det åt en hel del tejp och som pricken på iet var också dymon i flitig användning.
Vi har, med mycket stor möda, satt upp våra duschdörrar. Sedan sov Sami i badrummet.
Vi har även märkt att det bor några riktiga festprissemöss i vårt mellantak som partajar nätterna igenom. Lagom kul tycker jag faktiskt. Inte.
Efter några (ganska många) osovna härjarnätter tyckte Emil det var sådär lagom hejsan med jävla gröt imorse, så den flög via hans mun först på bordet, sen på väggen och sen på golvet istället för ner i magen. Blåbärssylten missade mitt vita Marimekkotyg med ca 0,5 mm och jag kände stor glädje och tacksamhet över detta. Now that's what I call a silver lining.

Inte okej

Nä hörni, det är verkligen inte okej dethär med november och inspirationslösheten. Allt är jättelame och tråkigt och ute är kallt och mörkt och fult och ingenting är roligt. Jag tänker godistvserierduntäckelångasovmorgnarglöggtrevligsamvaro och sådär.

Är ni med om vi ställer in november i år?

Bäst och sämst just nu

Det bästa med föräldraskapet just nu:
- Stunderna då vi skrattar och leker tillsammans och har en connection.
- Då barnet gråter och vill ha tröst, kommer upp i famnen och lugnar sej.
- Självklarheten. Insikten om att det inte kunde vara på nåt annat sätt. Nånsin. Det är vi.

Det sämsta med föräldraskapet just nu:
- Tröttheten. Att alltid vara lite för trött.
- Tidsnazismen. Då ett kast på 15 minuter i schemat kan kännas som det vildaste du någonsin företagit dej. Samt stressen som infinner sej som en blixt från klar himmel då tidsschemat skiter sej.
- Otillräcklighet i kombination med trötthet. Att inte orka stimulera, leka och busa med sitt barn hela tiden. Och att till näst vara övertygad om att detta är orsaken till att mitt barn varken kommer att springa maraton eller räkna till 17 innan han fyllt ett. Eller ens kunna något alls. (Hjärnspöken, ni vet. Inte kända för sin rationalitet, om vi säger så.)

Men som känt tar ju plus och minus ut varann, och vi får en happy ending!

Stressig fredag

Jag: orkar vi nu ta oss till kirppisen?
Sami: Njaah, snart ska vi ju äta muffins också, så det blir kanske stressigt.

Det har mao varit väldigt mycket att stå i med idag.
Dessutom hade vi gäster precis hela dagen. Som kuriosa kan jag berätta att jag tillbringade dagen iklädd pyjamas.

Viktigt

Idag har jag räfsat klart på gården. Det tog en evighet. Sen kom jag in och åt av gårdagens köttsoppa (mitt livs första egenhändigt tillredda köttsoppa! Förvånansvärt enkelt att få den god, faktiskt. Vilket ju kan tyckas underligt med tanke på alla dom äckliga eller smaklösa köttsoppor jag fått mig serverad under åren som gått)

Tyckte bara att ni behövde veta detta.

I övrigt har jag väldigt lite att komma med, men gör istället reklam för JRo, som skriver det jag tänker. Klok kvinna detdär, hörni. Klick und hej.

Odyssén

Vi företog oss ju en odyssé i Österled och packade vår familjekaravan på Railtrip. Vad vi riktigt gjorde där? Tja, vi lekte robotar, åt frysta kex, följde med ett dinosaurieägg, stickade med fingrarna, sov i syskonbädd, åt födelsedagsglass, fotade oss själva, tittade på Vain Elämää (Finlands motsvarighet till Så mycket bättre. T.o.m. den finska versionen är bra!) hade valvaka och diskuterade väldigt många olika saker och trivdes sådär gemytligt bra. Sen sprang vi till tåget och åkte hem igen.
Att sånt. Rekommenderar Joensuu åt ja, alla, speciellt folk som är intresserade av Joensuu. Trevlig stad.

Att minnas

Igår kväll då vi kommit hem från vår resa i österled lade jag vår son att sova i sin egen säng. Jag sade gonatt och Emil sade gonatt och somande på en minut. Nästa gång han hörde av sej var kl 05.59 på morgonen. A small step for mankind, giant leap for tired mother.

Hej sa ett äpple.

Kundservicen

Ni vet detdär då man får dålig kundservice någonstans och genast, istället för att säga ifrån blir överdrivet trevlig själv? Idag på ett café i östra Finland hände det mej. Kvinnan bakom cafédisken var sjukt otrevlig, och mina artighetsfraser och bländande leenden visste plötsligt inga gränser trots att jag innerst inne var ganska frustrerad över den mycket sura och dåliga kundservicen. I samma veva kom två kunder fram till disken, tackade artigt för sig och sade vänligt men bestämt att de ville ge feedback (bakom disken stod just då tre typer ur personalen). Helt utan att blinka sade de att dethär är ett trevligt café, men vi blev nyss mycket dåligt bemötta och fick så otrevlig service. Hoppas att det är annorlunda nästa gång. Sedan log de vänligt och gick därifrån. Jag stod stum och betraktade  cafébesökarna och log därefter osäkert mot personalen för att fylla ut den mycket obekväma fiilisen som för en stund spred sig vid cafédisken. Den unga killen bakom disken bröt tystnaden med att sakligt och vänligt svara tack, vi ska bättra oss. (för att detta inte skall vara en alltför solig historia kan jag avslöja att killen inte var den otrevliga i sammanhanget. Den otrevliga stod däremot tyst och fortsatte att se otrevlig ut.)

På alla sätt och vis ett mycket fascinerande scenario, tycker jag.
Så går det till vid varggränsen.

En enda sak är viktig

och det är hjärtats lust, och att få vara samman med varandra. *snyft så vackert*

Ålderdomen = när man fiilistelee till Höstvisan av Erna Tauro och Tove Jansson och blir lite rörd av de vackra orden.

Jag hafver uppstått

Första delen av veckan gick i Zombieismens tecken, men imorse vaknade jag, kände efter vad som var fel och diagnosticerade mej därefter med pigghet, varvid jag steg upp och drack kaffe.

Kort resumé vad som hänt senaste veckan: Italien, sång, vin, ost, nya stövlar, ny väska, nattraivare, tröttma, jobb, nytt wc-lock, ny utelykta, nya tänder i Emils överkäke.

Omotiverad bild:

Source: quickmeme.com via Hanna on Pinterest

Italy Baby!

Historisk händelse: Jag packar enbart handbagage!

Att jag nån gång läst italienska känns som ett minne från svunna tider, och jag kan typ (kanske) säga prego och come stai. Och så kan jag ju nyckelorden Gelato, vino rosso, antipasti, formaggio och mille grazie. På dem kommer man ju långt. Ordet shopping torde vara internationellt godtagbart på vilket språk som helst.
(så kan jag ju slänga runt med smidiga och dagsaktuella fraser som o padre nostro che ne cieli stai, nostro amico hai chiesto alla montagna, lasciate mi morir, o mio babbino caro och andra små käckheter ur min italienska repertoar.)

Men om man har klarat sej med att säga o lux perpetua (som fö är latin och inte italienska!) för att få på läslamporna i bussen (true story!), ska jag väl klara vadsomhelst.

Neggo-dagen

Det finns ju ett och annat jag har lite otalt med, typ varför IKEAs påslakan inte har hål däruppe, varför  cancel-knappen på iphonens sms sitter så olägligt, varför det inte kommer tv-serier denna vecka eller varför jag inte får ihop steg till stegmätaren med att bara tänka på promenader. Men istället för att ödsla energi på detta tänkte jag börja fokusera på roligare saker, typ vad jag ska packa med till Italien. Men det resulterade i att jag fick väldigt mycket otalt med a) handbagagerestriktionerna och b) bykandet som bör ske i god tid före avresa. Alltså helst igår. Och med ens har jag bevisat för mej själv att allt går att vända till det negativa, om bara viljan finns där.

Inledningskoma

Okej, Camsan skriver om helgens körbravader. What she said.

Source: shutupimtalking.com via Hanna on Pinterest

Trots att kroppen, själen och hjärnan gjorde ett lamt försök till protest tog jag på mej både underkläder och byxor och drog på 1-årskalas. Godsaker i sikte gjorde det värt besväret. Och sällskapet också, förstås.
Att inleda pappamånaden med koma och karkki har trots allt inte varit dumt alls.

ivern, del 2

En kväll i höstas uttalade Sami de magiska orden. Ni vet dom där som är bland de finaste som finns:

- Jag tycker att du ska få välja en tv-serie och så börjar vi följa den tillsammans.

Nu gäller det alltså att välja med omsorg. Livets stora val.

ivern, del 1

Igår konstaterade Sami fundersamt att jag tycks vara ivrigare än han inför hans stundande pappamånad. Men alltså trumpeter och fanfarer så jag ska greja. Ska jobba, pyssla, fixa, gå till frissan, gå på gym, jogga, läsa, sticka, jobba. I fred. Bomber och granater så skönt. Istället för att lufsa hemma hela dagarna och plocka städa tvätta diska kocka är jag den som får komma hem till doften av rent hem och middagsmat på bordet. Fan vad livet är rättvist ibland.

Oflyt

Då man har en skål med choklad men är jätteosugen på choko.
Då man inte hittar det man letar efter.
Då barnvakt 1 inhiberar.
Då barnet sover en hälften så kort lur som det brukar.
Då man inte förstår vart tiden tar vägen.
Då man inte fattar stickbeskrivningen.
Då barnvakt 2 inhiberar.
Då chokladen fortfarande inte lockar.
Då barnvakt 3 inhiberar.
Då man inte kan kolla på tv-serier i sängen för att barnet vill leka.
Då man måste leta efter barnvakt.
Då man har ätit choko trots osug och därefter mår mest illa.

Då alla ovanstående infaller samma dag vet man att just den dagen är ganska obra.

Hej måndag!

Idag är en speciell måndag, för idag är sista måndagen på ett tag då Samppa måste stiga upp i arla morgonstund för att dra till saltgruvan. För nästa måndag börjar hans pappamånad! Jag ser framför mej hur vi bara kommer att ha sköna sovmorgnar och se en film, dra ut på länk i skog och mark och pyssla i vårt hem. Nej, vänta nu. Sovmorgnar? Har vi inte haft sen femte januari. Se en film? Vi har sett typ en film som jag har hållit mej vaken igenom sen januari. Men lite länk och pyssel ska det väl bli ändå. Fast Samppa sitter och tror att jag ska börja stiga upp kl 7 och fara på jobb nu när han är pappaledig. Man ba eh? When have I e-ver jobbat 8-16?  Men hursomhelt kommer det ju att bli fierce med pappaledighet! ♥ familjen.

Emil-facts

Idag fyller Emil 9 månader. Han har utvecklats till en riktig busunge som skämtar och skrattar med oss hela tiden. Själv är jag mycket nöjd att jag lyckats hålla mitt barn vid liv i 9 månader utan att söndra honom det minsta. (förutom dendär gången då jag tappade honom rakt i lavoarkanten, men det kanske vi kan glömma)

Hans aptit är mycket god och hittills har han glatt skövlat ner allt jag bjudit ut, förutom ägg. Ägg var sanslöst äckligt enligt Emil och har grinade, spottade och fräste. Pincettgreppet är ganska stadigt och han tycker det är skoj att få äta saker med egna händer.

Han ålar sej fram i racerfart och är mycket intresserad av golvsilen i badrummet, en skruv på wc-byttan, vinskåpet, vår tambur och alla sladdar han bara kommer åt. Emil gillar en god bok och att bli kittlad och gosad med. Han klappar gärna i händerna och sitter glatt på pottan och filosoferar en god stund. Bä-bä-bä och dä-dä tycks vara favoritstavelser just nu. 

Sover gör han också nuförtiden. Lunchtid tar han sej en blygsam 2-2,5-timmes lur och senare på eftermiddagen snusar han ännu nån timme. Om nätterna vaknar han 1-3 gånger, vilket känns som ren och skär lyx i jämförelse med hur det var tidigare. 

Ofta sjunger Emil med då jag sjunger för honom, men han är ganska kräsen gällande musiksmak. Det ska vara bra musik, annars grimaserar han eller tittar på mej med en mycket likgiltig blick. En riktig koloratursopran är han också; jag har träffat min överman rent höjdmässigt. Han piper glatt och ledigt upp långt över 4-strukna oktaven och i "vi härmar varandras ljud"-leken har jag fått se mej besegrad många gånger.

Ja, sån är vår Emil just nu - fortfarande en riktig solskenspojke.

A walk on the wild side

Idag vaknade jag utvilad och fräsch som en nyutsprungen nyponros och när jag steg upp och kokade kaffe kände jag mej plötsligt lite vild. Nåt nytt måste hända idag liksom. Dendär berömda kanten som vi så gärna lever på här i huset, ni vet. Så jag tog mej en snabb funderare och det bästa jag kunde komma på var att helt otippat en random tisdag som denna byta mugg för morgonkaffet. Så jag sträckte ut min långa arm och tog en muminmugg istället för en KoKo-mugg. Sen satt jag där och drack kaffet och försökte hitta dendär känslan av nystart i livet. 

Men asså jag vet inte. Det känns liksom inte som stormvarning i förändringsvindsmått mätt. Det verkar faktiskt inte vara så stor skillnad på mugg och mugg. Om jag ska vara brutalt ärlig så känns det lite lame och jag tror inte att jag kommer att ta en muminmugg i fortsättningen. Dock kvarstår en liten känsla av besvikelse och svek, jag menar ska det faktiskt inte vara nån skillnad på vilken mugg man tar?

Efter denna minst sagt äventyrliga morgon blir det verkligen spännande att se vad dagen skall föra med sej.

uuh uuh jag är så Vild!

Planeringen

En god planering är a och o här i livet. Det är därför jag sitter i mina ytterst våta och leriga länkare på bussen på väg till operan, för att jag planerade att hinna till bussen. För att hinna till bussen måste man springa hårt genom skog och mark (genvägen alltså) längs en snårig våt och lerig stig och över några diken och då kan man tycka att klackisar kan te sej tämligen olämpliga för ändamålet. Det är därför klackskorna är i tryggt förvar i väskan.
Planering peeps, planering.

Party

60-års fest. Classy stuff. Jag har druckit en cider. Living on the edge deluxe.

Mental förberedelse

Imorgon kommer kakelgubbarna till oss för att fixa vårt badrum kl 07.30. Denna dag går således åt till mental förberedelse för omänskligt tidig uppstigning imorgon (Emil brukar i regel vakna kl 08.17, nu blir det liksom en hel timme tidigare uppstigning. En timme hit eller dit säger ni? Jag säger att det är en timme som makes all the difference). Som förberedelse har jag ätit nötter och tittat på Project Runway.
Snart får man ju gå och lägga sej.

mvh,
Morgontrött -80

Barn som kräver

Sitter du här och påstår att gröten är slut? Ge mej mera gröt. NU!

Men kanske man blir extra hungrig av att vara vaken mellan kl 3 och 5 på morgonen och gallskrika? 

Gåtan:

Vad är det vi räknar?

Spisfläkten - en bildkavalkad

En morgon då jag matade mitt barn full med morgongröt rosslade det till bakom oss i köket, och plötsligt var vår spisfläkt en före detta spisfläkt. I nån månad hade vi en kastrull som fläktröret vilade på, vilket också var en lösning. Sen övergick vi till köksstege+ämbar. Bästa lösningen kom dock igår natt:

Uuh uuh vi e så avantgarde i vår inredning.

Man ba vem har sådär städigt kök?

Istället för att bara installera en ny fläkt beslöt vi oss för att ta bort ett skåp, kakla lite till, måla väggen och sånt smått.

 

Sen fick jag ett pysselskov och härmade Muminmamman och gjorde en tavla. Dymo ftw.

En grötmalör

Ja se ena dagen har hon läppstift och klackisar och shoppar som en tok på 22 minuter och twittrar från musikhuset och dricker vin, nästa dag torkar hon snor ur barnnäsa, syr (!) (vi skall återkomma till detta) och äter saltlös gröt till lunch. Att jag glömde salta gröten kan klassas som årets miss. Groteskt med gröt utan salt säger jag. Så jag saltade i efterskott. Tur att Samsan inte var hemma och såg de kopiösa mängderna salt jag lade i. Eller nä, synd att han inte var hemma. För skulle han ha varit hemma skulle han ha stoppat mej från att salta gröten så mycket, och då kunde vi ha undvikit nästa steg i grötepisoden, nämligen den då man äter gröt som i saltväg påminner om extrasalta chips, men som till konsistensen fortfarande är gröt. (alternativt mycket soggiga chips, som en pommes frites-pure kanske. fast utan fettet då. eller annat saltigt+slemmigt) En mkt underlig kombo om ni frågar mej. Nästan lika äcklig i smaken som saltlösheten, faktiskt. 

En lose-lose situation med andra ord.

Saker man hinner köpa på 22 minuter:

Ett par jeans
Örhängen
En dymo (änt-li-gen!)
En pläd
Två dukar
Pastiller
En flaska vatten
Sidenband
Klistermärken
Ett läppstift
Tygbit

Älska köpcentret!

Viktigt meddelande:

Jag har målat läpparna röda och trätt mina fötter i ett par klackisar!
Att gå på konsert är vad som behövs ibland.

Medan katten är borta

Medan Katten (= jag) chattar med Johanna och lyssnar på Brahms Requiem på full volym denna morgon, ja då har råttan (=Emil) party. Han har stuckit iväg på egna äventyr och hittat en sko, en kännykkäladdare, några näsdukar och en skruv. Vad hände med lämpliga leksaker som en skallra, ett mjukisdjur eller en kloss liksom?

Dessutom "sjunger han med" i Brahms utan att riktigt kunna nån av stämmorna. Han freestylar liksom och glider runt mellan alla stämmor och bjuder toner som faktiskt inte riktigt passar in hela tiden.

Sånt hos oss denna fredagsmorgon.

En överraskningarnas man

Igår kom min sambo hem med denhär:

Är vi fula or what?

Ibland överraskar han mej storligen.

Det går upp och det går ner

Ösregn, halsont, heshet, gallskrikande pojke, räkningar. All potential i världen till att bli en riktigt dålig dag, med andra ord. Så får man mejl om att ens tejpbeställning borde dimpa ner i postlådan inom några dagar. Och plötsligt är all dysterhet som bortblåst och livet har igen en mening.

Vår son har börjat sova om nätterna. Istället är han otroligt gnällig dagtid och piper och ylar och brölar och skriker konstant. You win some, you lose some.

Saker man kan göra när man är sjuk:

- nätshoppa
- surfa på bloggar
- surfa på twitter
- nätshoppa

Hittills har jag addat 7 nya bloggar till min läslista, åh så det finns mycket bra bloggar/bloggare/folk, köpt 10 rullar tejp och nya kuddfodral, gardiner, väggdekal, tyg och kläder åt Emil.

Allra helst skulle jag dock vilja köpa dethär:

Source: finnishdesignshop.fi via Hanna on Pinterest

Tyvärr lite utanför min shoppingbudget just nu. Tror jag får hålla mej till tejp ett tag till.

Söndagsfamiljen

Uuh uuh kvällsblomma!

Efter en dag med den ljuva kombon migrän OCH förkylning försökte jag först titta på Friends på tv, sen sov jag i 5 timmar. Då jag vaknade kom Samppalainen hem med ett blomster åt sjuklingen. Det är i det skedet man ändå tycker att livet övervinner döden.

Sen slängde jag ihop en blåbärspaj och så badade vi bastu och åt tacos som söndagsmys. Att sånt i denhär familjen.

Fråga bloggen om hjälp

Vetni, jag lever i tider av oro. Man kanske kunde tro att mitt liv är ett enda stort hakuna matata,  vilket det ju faktiskt ibland är, men däremellan funderar jag väldigt mycket över dethär med barnvakt. Jag känner våldsam ångest över att ibland/ofta (beroende på vem man frågar) vara i behov av barnvakt. Emil är nu 8 månader och ett väldigt tacksamt skötobjekt, eftersom han mestadels är nöjd, glad och gosig, men varje gång jag måste boka in barnvakt har jag såna samvetskval att det gör fysiskt ont i själen och jag känner mej som en svikande mor som bara skiter i mitt barn. Och trots att jag ju fattar att så inte är fallet lyckas jag ändå inte rationalisera bort känslan av oduglighet. 

I denhär frågan är vi också av olika åsikt med Samsan, som inte tycker att det är en så stor grej att vi behöver barnvakt nu som då. Han försöker övertyga mej om att vi inte blir sämre föräldrar trots att vi har jobb och egna fritidsintressen som med jämna mellanrum kräver att nån passar vår son. Men hörni, hur gör man egentligen? Hur ska man tänka? Är det okej att behöva barnvakt 1-2 gånger i veckan för en  8-månaders bebis? Tacksam för svar.

Mvh,

nojig mamma -80

Ett minne från svunna dagar

Där satt jag igår och pöste i soffan och läste denna blogg. (hon verkar smart och bra, läs hennes blogg vettja!)  Och så kom jag att tänka på att jag och min barndomskompis brukade leka Vesslan och Oxen från Ture Sventon då vi var små. Leken gick ut på att båda två hade varsin sparkstötting. Sen skulle vi åka ner för en liten liten kulle och den som var Vesslan var smart nog att hoppa av sparken och slänga sej i en snödriva innan rosenbuskaget medan den som var Oxen skulle vara lite trög och åka rakt in i buskarna. Detta lekte vi timtals och turades om vem som var vem. Helt sjukt kul. Då iallafall.

På agendan:

1. Körjobb. Mycket körjobb. Nya och gamla och roliga och svåra och lätta och utmanande. Ibland blir jag väldigt trött på kör. Fast inte just nu, just nu är det okej.

2. Nejsägande. Nej Emil, inte dit. Nej Emil, ta inte detdär. Nej Emil, ät inte detdär. Nej. Nej nej. Känns som ett av moderskapets sämre sidor.

3. Livet. 

Så att hej bara.

Snällhetsdagen

Idag skall vara en snäll dag, insåg jag just. Barnet sover tupplur ute på gården och jag har planerat in att under den underbara stunden göra följande: jobba, dammsuga, duscha, plocka ur och in i diskmaskinen, sortera tvätt, sortera barnets kläder, surfa och ta det lite lugnt. Och alla ba hur länge sover ungen egentligen? Då jag tog en närmare titt på listan insåg jag att jag kommer att hinna med max två grejer under denna tupplur, och bestämde mej för att jobba lite, surfa och allra mest ta det lugnt. Man måste vara snäll med sej själv ibland.

Source: etsy.com via Hanna on Pinterest

Vi inleder måndagen med lite humor va?

                   Source: shutupimtalking.com via Hanna on Pinterest

Istället för att tänka på att vi egentligen inledde måndagen med att hälla ut hela kaffemuggen över bordet.

En köksklassiker:

Då man värmer maten i mikron så att det sprättar överallt, och sen är ändå bara det översta lagret uppvärmt och resten kallt. En problematik som blivit en riktig klassiker i kökssammanhang.

Source: shutupimtalking.com via Hanna on Pinterest

Fredagsekvation:

(Träning+bastu) + (pizza+vin) x finsällskap = bra.

Folkmusik som håller dej vaken

Spårvagnsbönen

Varje gång jag åker spårvagn sitter jag och ber en stilla bön att nån illaluktande inte skall sätta sej bredvid mej. Ofta slår just den bönen slint, och sen får jag ägna resten av färden till att klura ut huruvida Gud verkligen hör bön.

Meddelande till alla som befinner sej i Iso Omena:

Ni kan andas ut, vi är på väg hem nu.

Måndagsbaksmällan

Man vet att det varit en bra festhelg då man känner av baksmällan ännu på måndagen. (alternativt vet man att man alldeles för sällan lever i sus och dus nuförtiden) Susochduskärlekvännerglädjefuldansskratt är nu ett minne blott och har måndagen till ära bytts ut mot diskentvättenjobbetmatenhemmetbarnet. För att råda bot på ångesten som infinner sej då man vaknar och minns att diskentvättenjobbetmatenhemmetbarnet är på dagens agenda steg jag upp och var flitigare är en hel myrstack på amfetamin och hade avverkat halva to-do-listan innan klockan hunnit slå 11. Så nu vet ni det.

Vi nollställer!

Okej, det förra inlägget gav bara dåliga vibbar åt alla, så nu nollställer vi med att säga gomoron!

Gårdagens namnsdagsbarn med sitt fina kort. Tack till faster Henna & kusin Eeli!

Mmm, Emil!

Namnsdagsbarnet är ett mycket gladare morgongrötsbarn sedan jag för nån dag sedan gav upp och lade mej platt inför kinket och nu serverar morgongröten med några skedar fruktpuré. Att vara mor är att slänga principer, övertygelser och preferenser i roskisen, tydligen. (och nej, det är ingen stor övertygelse att inte servera morgongröt med fruktpuré, det får bara illustrera den dagliga kampen mot självet)

Önskningen

Det jag önskar mej allra mest just nu är ens en minut egen tid. Varför gav ingen mej en heads up att nä, jobba typ heltid + vara mammaledig = omöjligt. Har så tusen triljoner grejer att göra, alla med deadline igår, plus att vi ska resa till Österbotten med bil i eftermiddag (=lång låååång resa för nästan 8 månader gammal filur) plus att jag inte har nån klänning till morgondagens bröllis plus att det borde städas hemma och jag borde hinna ut och springa av mej denhär irritationsbomben. Utöver detta önskar jag dock allra allra mest att jag finge sitta i soffan och se på tv och äta godis utan att nån knystar ett endaste pip runt mej.

Nån som vill ha mitt liv idag?

Det är tyvärr en alldeles för klen tröst att Emil ska vara hos min mor&far över helgen då vi drar på galej, eftersom jag antagligen kommer att somna stupfull före efterrätten, dessutom kanske naken, eftersom jag ju inte har nån klänning.

Fuldans!

Nä hörni, man vaknar med dödlig huvudvärk som inte tycks botas med två hinkar kaffe och så läser man dethär. Asså åh, sicken bra idé! Just nu sitter jag mest och önskar att jag också skulle bo i Karlstad och få gå på fuldans på måndagar. Kan vi inte också ordna fuldans i Esbo? Pliiis! Att få dansa fuldans är ju bland det mest befriande som finns. Nu sitter jag i min självömkan och överväger att försöka bota dödlig huvudvärk med fuldans i mitt vardagsrum. Såndär mjuk fuldans, som huvudet tål. Alltid värt ett försök, ey?

För lite bra fiilis bjuder vi på ett hej från Mysfabriken:

Onödig välgörenhet

Idag tog jag Emilius under armen och drog iväg på hipp brunch inne i stan. Som äkta Esbobor tog vi ju bilen, trots att vi skulle ha kommit från punkt a till punkt b med kollektiva färdmedel riktigt smidigt. Väl framme klarade vi projekt hitta parkeringsplats mycket enkelt, och som den laglydiga medborgare jag uppfostrats till stegade jag målmedvetet fram till biljettautomaten för att betala obskyra summor för parkeringen. Pillade in de 90 cent som jag lyckats skrapa ihop i automaten och  tog en snabb titt på  parkeringslappen och insåg att jag just betalat för gratis parkering. För säkerhets skull, liksom. Grattis Helsingfors stad, ni fick just 90 cent av vår familj. 

Saker som händer i våra liv

Det händer så himla massa nytt i Emils liv hela tiden. Emil ålar sej fram och undersöker allt möjligt här hemma; smakar på ledningar, slickar skosulor, äter mattkanter och pillar på det ena och det andra. Han har även lyckats uträtta behov i pottan och lärt sej klappa i händerna. Han läser gärna böcker och ju hårdare böcker, desto bättre tycks dom smaka. Fortfarande en glad prick som skrattar och pratar och selittär hela tiden. En riktig mysare faktiskt.

Själv har jag läst Talouselämä för första gången och börjat se på Suits. Perspektivet på nya saker i livet är sannerligen lite olika för oss två.

@ work:

Stoltlistan

Hörni, kan vi inte köra en Peppboost på våra bloggar och skriva en minilista över saker vi är stolta över hos oss själva? För det är ju tillåtet att gilla sej själv och att föredra, faktiskt. Åtminstone jag blir glad och peppad av att läsa och höra om vad människor gillar hos sej själva, det ger positiva vibbar helt enkelt. Om vi gör det lite modest listar vi 3-i-topp, men naturligtvis får man ju lista hur många grejer som helst. Det kan vara vad som helst, små och stora saker, poängen är att det gäller dej själv som person. Jantelagen, vik hädan!

Min lista ser ut såhär: (utan inbördes ranking)
1. Att jag orkar springa i en timme
2. Min sångröst
3. Att jag alltid innerst inne orkar vara positiv


Ifall ingen annan nu listar nåt kommer jag ju att framstå som bloggvärldens mest självgoda människa, men då får jag väl helt enkelt bjuda på det då.

Mitt barn gör olika saker

Till dem som är intresserade av Emil Aaron: (dvs typ min mamma och pappa):

Melon? Om jag tycker att det är gott?

Kort från Stockholm sa du? Min son säger, eller snarare äter, YES!

Inte utan min hund.

Gröt, jag? Nää... 

Sandlådepremiär! & moderns vakande hand. 

Men jag VILL JU ÄTA SAND.

Uträtta behov i DENHÄR? 

HAHA!

Årets morsa not so much

Mitt barns "sova bra"-karriär var mer än lovligt kort och nu är vi sen en vecka tillbaka i att vakna en gång per timme och gallskrika hysteriskt. När skriket sen bara fortsätter på morgonen efter att vi stigit upp kan man tillexempel lyssna på Kings of Leon på full volym och helt enkelt vända barnet ryggen en stund. Så har ungen nån musik att skrika i takt med iallafall. Lite som körsång, fast sämre. Årets morsa? Näpp, kvalade inte ens in i tävlingen in the first place.

Girl, put your choirpearls on

Körhalsband, stämgaffel, noter, halstabletter och näsdukar. What more could a choirgirl need?
Kom och lyssna på Eviva på körrundan ikväll! Bileet!

Uuh uuh jag e så Eviiiiva!

Freelancefördelar

Bland det bästa, eller nä, det bästa med att vara sin egen chef är ju dethär:

Sitta ute på egen gård i solen och varva nytta med nöje och en bra bok med te.

Biblioteksvinsten

Idag har jag besökt ett bibliotek för första gången på sisådär ettochetthalvt år. Jag brukar undvika bibban, mest för att det alltid blir så dyrt att återlämna försenat material. Idag tog jag mej i kragen och tänkte att det som vuxen förälder nog var dags nu att utnyttja denna fina gratis medborgarservice. Med käckt mod stegade jag in, hittade det jag sökte, och uppsökte därefter kopiatorn. Tänkte sätta det sura äpplet i vrångstrupen då jag såg att en A4 kostade 40 cent - ett rent och ramt rån, men insåg snabbt att 40 cent trots allt är sjukt billigt i jämförelse med vad det brukar kosta då jag lånar saker på bibban och öppnade därefter gladeligen börsen. Efteråt kändes det nästan som att jag sparat pengar genom att kopiera hellre än låna. Win-win.

Måndagsrapport

Vi vaknade och sen var det kväll. Jag har jobbat, min son har helst lekt med en röd stekspade och ätit Reissumies, jag har inhandlat nya svarta pumps (fattigmansversionen av Louboutins) och idag tillredde jag broilerpasta. Det var den dagen det. 

Ibland är det i sanning så.skönt. att det händer just såhär lite en måndag som denna.

Hej från Livet.

Sundheten

Fredag = godsaksdag. Det är för att vi så måttfullt skulle äta sunt under veckan som jag nu sitter och mår småilla och jäser som en gammal surdeg fylld med socker efter indisk take-away påföljt av hejdlöst godisintag. ( för tre euro!) Godissmart som jag är insåg jag att jag inte skulle kunna maximera 3 eurosbudgeten med taktiken godispåse + chokladstång, och istället valde jag godispåse + choklad i lösvikt. Men ja, om det är bra dethär att inte äta godsaker under vardagarna tåls ju att funderas på. Det gör det ju.

Konsumenten

Vet ni, jag blir lite stressad av att vara prismedveten. Och nu snackar vi alltså matpriser, kläder och grejer är ett kapitel för sej. Men det gör mej faktiskt lite stressad att jag borde ta med till Cittaren för att köpa billigaste osten och fisken, till Lidl för att köpa billigaste pålägget och billigaste juicen och filen, till Prisma för att köpa billigaste brödet och till S-market för att köpa billigaste körsbärstomaterna. Jag får liksom dåligt samvete och känner mej som en usel konsument om jag köper ost på Lidl, trots att jag vet att det är billigare på Citymarket. Och ja, som hemmamamma borde jag väl ha all tid i världen att paina runt stan för att hitta de billigaste priserna, men jag vet inte. Det känns oändligt besvärligt att handla om man inte får allt från ett, eller säg två (gärna geografiskt intilliggande) ställen.

Ja, det var dagens i-landsproblem det.

Morgonfail

Igår skulle min son fotograferas. Inför det spännande eventet hade jag kanske inte satsat hundra på mitt eget utseende, för att det var morgon och för att jag inte orkade och för att ja. För att. Väl där hamnade jag naturligtvis ändå på bild och just i den stunden satt jag mest och önskade att jag hade haft ork att åtminstone tvätta håret och välja en ren blus.

Lärdomen av detta? Att inte boka in grejer på morgonen.

Sporten

Var ute och sprang en liten runda. Tänkte dö svettdöden. Som vanligt kände jag mej som en Olympisk mästarinna under länken. Sen kom jag hem och tittade lite på OS och blev återigen påmind om hur långt det är mellan mej och de olympiska sportarna. Nu är mina lår så svaga att det enda som kan få mej tillbaka på benen igen är mera vin från köket eller ost från kylskåpet.


Mvh,
Helt slut -80

Vin & Marimekko

Att ha det bra & Twitter

Ibland måste man bara tillstå att man har det alldeles fruktansvärt bra.

Uuh uuh, vem är den gladaste gubben i lådan?

titta titta, ny lampa!

Efter vissa utmaningar fick vi lampa nr 1 upphängd. Efter lite kraftbringande våfflor ska vi försöka oss på lampa nr 2.

Dessutom finns jag nu som den sista kvinnan på jorden även på Twitter! Följ mej pliis! @mittepicentrum.

Augustilöftet

Eftersom bloggen gör allting sant och verkligt innebär det att följande löfte blir extra verkligt och bindande så fort ni läser detta:

Jag och Sami har lovat varandra trohet i medgång och i motgång då det gäller att inte köpa hem godsaker. Inga godsaker må-to whatsoever, och på fredagar har vi en sammanlagd godsaksbudget på 3 euro, som vi kan spendera på valfritt sätt. Vi har lovat att stöda varann då suget blir som störst och ge uppmuntran och beröm åt varann då vi lyckas. Inte.köpa.hem.godsaker. (och inte äta godsaker annanstans heller, såklart. om inte nån bjuder eller det är nån special occasion, förstås.)

But why? För att: vi lägger ner löjligt mycket pengar på godsaker, för att godis är så obarmhärtigt onyttigt och för att vi vill minska vårt sockerberoende. Win-win, skulle jag väl våga påstå.

Saker som hör ihop:

- dåliga nätter som följs av dåliga dagar

- thaikuber och Friends på tvn (hey, those were the days, eller hur!)

- Helan och Halvan på bilden

Helan och Halvan har återförenats.

Utflyktsdag 1

Idag tog familjen sitt pick och pack och sprang som dårar för att hinna till båten, som sedan tog oss ut till Stora Kalvholmen, alldeles utanför vår egen strand. Det blev en mycket trevlig utflyktsdag, då alla var glada och solen sken.

Imorgon blir det att fara ut på nytt för att leta efter de kvarglömda grejerna då, som t.ex. gråtlarmets babydel. Men ska man vara friluftig och låta barnet sova ute på en klippa är detta väl smällar man får ta.